Vi sover ut efter förra nattens strapatser. Det blir lite korsord till frukost vilket ju alltid är trevligt.
Vi försöker också bekanta oss med rutinerna i den nya hamnen. Det är lite skumt att slänga sopor hur konstigt det än kan låta. Vi springer runt alla byggnader med soppåsen i handen. Konstigt, man borde väl hitta en container att slänga påsen i och till slut när vi gått runt ett helt varv ser vi att måsarna har kalasat på en påse som lämnats utanför sopbingen. Anledningen till att den lämnats just där torde vara att sopbingen var inlåst. Inte så smart kan man tycka. Vi traskar in med soppåsen på marinans bar och meddelar hamnkaptenen/bartendern att vi behöver bli av med lite sopor. Hans reaktion blir ”Yes, it’s a mess” varpå han tar på sig gummihandskar, tar vår skräppåse och går ut för att städa upp efter måsarna och slänga vår påse. Måste säga att det känns lite konstigt att behöva lämna soporna i baren. Men sådana är rutinerna tydligen här.
Vi tvättar lite kläder på marinans tvättmaskin. Lite dyrt kan man tycka. EUR 5 för tvätt och lika mycket för torktumlaren. Alltså nästan 100 spänn för att få en maskin tvätt och få den torr. I Skottland kostade motsvarande £3. 2-3 gånger dyrare här alltså.
Vi hade kopplat ström i ett uttag på bryggan. Allt funkade fint tills på morgonen när vi glömde slå av värmefläkten då vi satte på värmeplattan. Då försvann landströmmen. Skepparen kollar om automatsäkringen i elstolpen i land har löst ut men så är det inte. Han springer omkring och kollar flera uttag. I en del finns det ström i andra inte. Nåväl det får bero. Senare påpekar vi i baren att vi saknar ström. Vi får då reda på att det kostar EUR 4 om man vill ha ström. Det vill vi inte ha för det priset så skepparen riggar upp den extra solpanelen och vi får laddning på batterierna.
Till kvällen kommer vår son med flyg från Sverige. Vi går en lååång promenad in till centrum och lyckas till slut hitta hans hotell där vi ser varandra vid hotellets reception. På vägen dit går vi förbi en lite speciell bro.
Bron som föreställer en harpa.
Det är gott att få svinga en bägare med sin son. Vi dricker naturligtvis Guiness. Guiness bryggs här i Dublin. Notera harpan på glasen som är loggan för ölet och faktiskt också är Irlands stadsvapen. Nu förstår ni kopplingen till bron ovan.
Vi svingar våra bägare.
