Idag kom vi fram till det efterlängtade Baiona eller Bayona. Båda stavningarna verkar vara gångbara. Vi har haft hyggliga vindar under hela överfarten men temperaturen har inte inbjudit till att vara så värst mycket ”utomhus”. Vid några tillfällen har vi suttit på fördäck och umgåtts med delfinerna.
När vi närmar oss nordvästra hörnet på Spanien ökar vinden och till slut har vi stormfock och 2 rev i storen. Sjön är ganska grov och Trud tar några sjöar över sig men segelföringen är precis rätt och vi tar oss ner förbi Kap Finisterre. Vi har valt att gå innanför trafikseparationszonen och då hamnar man ganska nära land. Tanken var att vi skulle få sjölä men sjön beter sig ganska konstigt. Stundtals är den lugn för att helt plötsligt bli väldigt brant och otrevlig.
Senare minskar vinden och vi får slå ut reven, ta ner stormfocken och sätta genuan. Stormfocken får sitta kvar beslagen på fördäck. Efter några minuter blåser det 15 m/s igen lite för om tvärs så det blir till att återgå till 2 rev i storen och stormfock. Förbannat! Vad tror ni händer härnäst, jo, efter 10 minuter blåser det 5-6 m/s. Hur sa i ha ett ? Nu får stormfocken sitta och vi hjälper till med motorn när det inte behagar blåsa så det passar rådande segelföring. Undrar hur de hade gjort på en kappseglingsbåt? Trötta hade de blivit i alla fall. Det blev jag.
Sista biten in till hamnen går vi för enbart maskin då vinden försvinner helt. Vi kommer in till ett soligt Baiona och förtöjer långsides på gästbryggan. Skönt att vara framme och det är varmt. Första gången jag hör Pia säga så. Vi tar en promenad i byn och Pia svävar som på moln. Hon är verkligen i himmelriket verkar det som. Även skepparen njuter av den värmen.
Förtöjda vid gästbryggan.
