Vi hade tänkt gå kl. 12 idag och hade meddelat hamnkaptenen detta i går. Inga problem, ropa på kanal 9 så öppnar vi bron sade han. Va bra tyckte vi. När klockan närmade sig 12 och vi tänkte gå ropade vi som vi kommit överens om. Men, inget svar. Vanudå ? Inge svar ? Vi ropar och ropar, först med den handburna VHF’en och senare med den fasta som har högre effekt och vars antenn sitter i masttoppen. Är hamnkaptenen på lunch i stan borde han ändå höra oss. Nä, ingen svarar.
Manövercentralen för bron står öppen så skepparen kliver in och kollar om han kan öppna själv men det verkar lite vanskligt eftersom all knappar och spakar har text på portugisiska. Hmmm, jag vågar mig nog inte på att prova.
Jag går tillbaks till båten och då hör jag hur en engelsman ropar på hamnkaptenen. Jag svarar och säger till honom att lägga sig vid den yttre pontonbryggan och vänta på hamnkaptenen som skall vara tillbaks efter lunch vid 14-tiden. Jag tror att han uppfattade mig som hamnkapten.
Efter en liten stund ropar jag på marinan igen för att få bron öppnad. Då svarar engelsmannen att jag skall lägga mig på pontonbryggan bakom honom och invänta hamnkaptenen som kommer vid 14-tiden.
Jag förklarar då att mitt problem är inte att komma in i hamnen. Mitt problem är att få svängt bron för jag vill komma ut. Han ursäktar sig då med ”my fault”.
Här håller vi på och agerar hamnkapten om varandra på kanal 9 utan hamnkaptenens vetskap. Det gick ju ganska bra trots allt.
Halv 2 ser Pia att bron är öppen och att en båt håller på att gå in i hamnen. Skepparen kutar upp och frågar närmaste person vem som öppnat bron. Då pekar han på sig själv. Vi blev lovade av hans kollega att bli utsläppta kl 12 säger jag till honom. Det vara bara att ropa på kanal 9. Vi har ropat i mer än en timma men ingen har svarat. Han blir förlägen och ursäktar sig ett antal gånger. Jag säger då att alla kan begå ett misstag och går ner till båten och vi ger oss iväg. När vi passerar bron står han där och ursäktar sig igen. Det är ok säger vi och vinkar farväl.
Idag blåser det lite grann och vi kan segla halvannan timma med god fart men sedan minskar vinden. Vi har radiokontakt med den svenska båten Hakuna Matata II. Dom kom ju iväg drygt 2 timmar före oss och är nästan halvvägs framme till den nya natthamnen. Då vi inte vill komma fram i mörker får det bli motorgång. När Hakuna Matata kommit fram ropar dom och meddelar att dom ordnat en plats för oss så det är bara att gå rätt in och lägga oss vid sidan om dem.
Vi kommer fram precis lagom tills det börjar mörkna så det var skönt att kunna bara lägg till och inte behöva ordna med formaliteter.
