Idag hade vi ett ärende till posten. Det var en väldigt lång kö när vi kom dit. När vi sitter där och väntar kommer det in en snubbe från SEUR som jag kom ihåg som den transportör som skulle leverera paketet som vi ännu väntade på. Han ställer sig och pratar med en av personalen på postkontoret och efter en stund ser han väldigt uppgiven ut. Han ligger nästan som utslagen på disken.
Jag har liksom på känn att paketet som han försöker att lämna ifrån sig kan vara just vårt efterlängtade paket. Jag går fram till honom och frågar om han pratar engelska. Ingen reaktion. Han stirrar med tom blick utan att möta min. Efter att jag frågat 3 ggr svarar han ”no”, uppenbarligen irriterad över att jag stör honom när han har så svårt att uträtta sitt ärende.
Jag säger då ”Poste restante pour moi”. Han skiner upp som en sol och fortare än kvickt langar han fram maskinen där jag skall kvittera mottagandet. Sedan susar han ut så att det virvlar i lokalen. Ingen legitimation där inte och franska begrep han tydligen i alla fall.
Nu har vi fått alla försändelser vi väntat på så nu väntar vi bara på att lämpligt väder skall ankomma också.
Till kvällen kommer Johanna och Hakuna Matata in till hamnen. Jag lyssnar på kanal 9 och hör konversationen mellan båtarna och hamnkaptenen. Han verkar inte vilja gå ut i mörkret utan svarar väldigt kort. T.ex. på frågan om det finns plats blir det ett kort ”Yes we have”. Inget mer. Jag börjar känna mig varm i kläderna som vikarierande hamnkapten så jag tar över och lotsar in dom till lediga platser.
Efter att de förtöjt går vi allihop upp till byn och äter middag på en restaurang som vi tidigare på dagen rekat.
