Idag hade vi bokat en utflykt med Lazemar turismo. Kl. 10 kom Sofia med sin jeep och plockade upp oss vid marinabaren. Det vara bara Pia och jag förutom Sofia i bilen.
Vi fick en väldigt personlig visning av ön och vi tog oss runt längs öns kuster. Sofia har bedrivit sin verksamhet i 14 år.
Nedan visas ett hus så som det byggdes tidigare. Huset här är nybyggt men med material och byggnadssätt som förr.
Vi besöker en gård som är återskapad i skick så som den var när det bodde folk här. Mannen som restaurerat detta är arvinge till de människor som levde här.
Kyrkan bestämde det mesta. Tydligen behövde mannen större beskydd än kvinnan av korsen att döma.
All sand som utgör den fina stranden på sydsidan kommer från denna öken som befinner sig på andra sidan ön. Den norra sidan. Genom årtusenden har den förflyttats av nordanvinden över ön och lagt sig väldigt lämpligt där. Sandformationerna här är hårda men har nötts ner av erosionen. Sofia förklarar att sanden är hälsobringande och Pia provar att smörja in handen med den. Det blir en fet hinna på handen.
Efter öknen besöker vi lämpligt nog en oas. 1991 drabbades Porto Santo av en oljekatastrof då tankern Aragon förorsakade ett oljeutsläpp. Oasens skapare var på den tiden surfinginstruktör och kunde av förklarliga skäl inte fortsätta med sin verksamhet utan började att bygga upp denna oas som nu inrymmer massor av exotiska fåglar, sköldpaddor och även en struts.
På nordvästra sidan av ön finns dessa klippor och man ser här att de håller på att ”rosta”.
Här på ett ställe finns en bergsformation som starkt påminner om ön Staffa i Skottland som vi besökte 2011. Sofia förklarade att dessa pelare bildas när lavan möter kyla. Då spricker berget så att dessa uppstår.