Idag skall vi segla ner till södra Gran Canaria, närmare bestämt till Puerto Rico då vi kommer att få besök av dotter Petra och svärmor Elny. Vi är ute i god tid eftersom vi vill vara på plats i tid innan dom kommer.
Vi hade tänkt komma i väg kl 8 men dumt nog frågar vi en marinero om vi är tvungna att besöka marinakontoret innan vi ger oss av. Ja det måste ni säger han. Jaha, då är det bara att vänta till kl 9 då de öppnar. Skepparen går iväg och sätter sig utanför kontoret där 2 andra är före. När klockan är 9 och vi kommit innanför dörren kommer samme marinero fram och säger att om vi skall behålla passerkorten för att återanvända tillbaka senare kan vi ge oss av direkt. Jag hade nämligen ropat upp hamnkontoret och frågat om vi verkligen behövde komma dit och fått besked att vi måste det även därifrån. Marineron hade säkert överhört samtalet och förstod då hur det låg till.
Vi har ostlig vind och seglingen blir helt underbar med måttlig sjö och vi avverkar de 50 nm på ca 9 timmar. När det blåser som det brukar, NV kan man få en häftig vindökning när man kommer ner till flygplatsen. Det skapas en så kallad axelorationszon mellan öarna. Det är luftmassan som trycks ihop mellan de höga öarna och vindhastigheten kan öka till kanske 3 ggr. den normala. Det betyder att om det blåser 7 m/s när man lämnar Las Palmas kan man få vind upp till kanske 20 m/s. Mina föräldrar försökte på 1980-talet ta sig upp till Las Palmas söderifrån men fick ge upp 3 ggr. Bäst är att gå på natten. Eftersom det är ostanvind visar sig inte detta fenomen när vi går förbi flygplatsen. Däremot ser vi en väldans massa plan lyfta för transport av semesterfirare som skall hem igen.
Vi seglar förbi de kända semesterorterna San Augustin och Playa Ingles. Nedan ett foto på fyren Mas Palomas som är Gran Canarias sydligaste udde.
Vi kommer in till Puerto Rico vid 18-tiden. Vi hade reserverat plats sedan tidigare och får en sådan ganska långt in i hamnen. Där är det mindre svall från alla turistbåtar och dyningen som letar sig in genom hamnöppningen.