Trud är ju inregistrerad i Sjöfartsregistret och för att uppfylla kraven från transportstyrelsen måste båtnamn och hemmahamn finnas synligt på utsidan av skrovet. Vi hade därför beställt nya skyltar som skulle sättas på plats. För att göra detta var vi tvungna att sjösätta dingen. Annars hade det varit väldigt svårt att få det rakt och snyggt.
Vi passade samtidigt på att montera en liten näsa över dräneringen till ankarboxen för att inte det skall gå in vatten i boxen när hon sätter fören i sjöarna vid hårdare segling. Vi hade märkt att linan som förlänger ankarkättingen hade varit blöt när vi kommit i hamn efter lite tuffare överfarter. Det är inte så bra att kättingboxen fylls med vatten. Man vill inte ha extra vikt i fören eller för delen i aktern heller. Det ger en gungbrädseffekt som inte är bra varken för farten eller bekvämligheten.
Det är till och med så att vi funderar på att stuva ner våra 60 m kätting och ankare midskepps när vi skall gå över Atlanten.
Att stuva kettingen midskepps är ingen dum ide. I varje fall så långt akter ut som möjligt om det finns plats, självklart inte i akterfacket, men midskepps i alla fall. Man blir ändå överspolad emellanåt där ute. En och annan gång är väl bra, men inte av varje våg. Allt är bra med oss. Naturligtvis har vi ålderskrämpor, (men det är bara i sin ordning.)