Här verkar det inte vara några problem med säkerheten. Här finns 3 st. personer som vaktar som hökar över den sovande hamnen. De enda båtar som är på besök är vi, en tysk, och en fransman.
Batongen tillsammans med Puffran har hand om dagpasset. Till kvällen kommer Hårdingen och tar över verksamheten som består av att för det mesta åka omkring på en fyrhjuling och konstatera att ingenting har hänt. Möjligen måste dom stänga en väggrind till lokalkörbanan som bilisterna ideligen öppnar.
Batongen har som man kanske kan gissa en batong som han jonglerar med för att få tiden att förflyta. Puffran har vi ingen koll på om han verkligen har en pickadoll. I vart fall har vi inte sett honom jonglera med den. Hårdingen går det inte att få någon kontakt med. Han är helt osocial och svarar inte på något buenos noches. Han står bara och ser tuff ut.
Puffran däremot hejar glatt. När vi idag stötte på honom hälsade Pia med hola, jag själv med ett buenos dias medans Puffran svarade med ett buenos tardes. Jag hade tydliger inte koll på vad klockan var.
Hola!
De grabbarna kommer vi ihåg! De har även världens minsta hamnkontor där fogden går in först i det 1 m breda rummet, slår sig ner på stolen och fäller ner bordssivan från väggen. Vips så har det blivit ett skrivbord! Därefter kan kapten stiga in och rummet blir knökfullt. Gran Tarajal är liten mysig stad tyckte vi. Ha det fortsatt gott!
Cecilia och Håkan