Vi hade ju hoppats att vi skulle vara framme vid midnatt. Det visade sig stämma ganska bra. Vi var faktiskt förtöjda ett par timmar före så seglingen hit har gått ganska bra.
Sista natten, när vi kommit förbi Selvagem Grande hade vi passerat traden för handelssjöfarten. Inte ett enda fartyg såg vi på AIS’en. Då satte vi larm och ställde väckarklockan på 1 timme. När klockan ringde gick en av oss upp ock kollade. Så förflöt natten och det fanns inga fartyg i sikte någon gång. Tillsammans blev det ca 7 timmans sömn. Vi är väldigt förundrade hur vi kunde sova så gott när båten gick hårt bidevind i den ganska grova sjön. Vi har aldrig varit så fräscha efter en överhavssegling.
När vi kommer in står våra vänner Sören och Vibeke i Johanna och tar våra tampar. Dom hade varit på hamnkontoret och ornat plats för oss. Nu visade det sig att platsen som var reserverad inte var tillräckligt bred för vår båt. Det är mörkt och skepparen har svårt att inse att platsen är för smal. Pia ropar från fördäck. Vi är för tjocka. Vi är för tjocka. Eftersom det blåser lite grann måste rorsman använda kraftigt pådrag på motorn för att manövrera skutan och hör inte att Pia ropar.
Följaktligen provar skepparen ändå att pressa sig in på platsen som nog är ca 30 cm för smal. Det visar sig att det inte går.
Ok, det får bli en annan plats lite längre ut och där är det inga problem att komma in.
När vi förtöjt går vi och besättningen på Johanna upp till restaurangen för en bit nattamat. Vibeke avslöjar då att de hade sina dubier redan innan att platsen var för smal.
