Vi hade under de föregående dagarna noterat att det flöt omkring en massa gul tång i havet. Under gårdagen tätnade fälten av tång. Detta medförde att vårt vindroder inte ville vara med längre under kvällen. Hon kroknade under bördan av all tång. Roderbladet på vindrodret är helt vertikalt vilket gör att tången inte åker av om den väl fastan på rodrets framkant. Det var ganska besvärligt att rengöra roderbladet m.h.a. båtshake eller huggkrok. När man går i 6 knop är trycket på stången rätt kraftig och verktyget far gärna iväg. Skepparen tillverkade då en klyka av plywood och satte fast den på ett rör. Med den var det sedan lätt att från ytan trycka ner tången längs framkanten så att tången slank under rodret. Det var bra att ha detta för under natten var skepparen tvungen att rensa rodret 14-15 gånger. Som tur är verkar det som vi lämnat detta gulområde bakom oss. Vid ett tillfälle dansade det in en liten krabba genom självlänsen. Han måste ha levt i tången för det är 4000 m djupt här och jag tror inte han tagit sig upp från botten. Vi har inte behövt städa rodret sedan kl 8 i morse.
Idag firade vi att vi gått halva sträckan från Kap Verde till Recife. Det blev citronkaka till eftermiddagskaffet och sedan ett litet glas bananrom som vi fick av våra danska vänner innan vi lämnade Las Palmas. Man får beundra Pia som tog på sig uppgiften att baka citronkaka när det är 32 grader i ruffen. Sedan gårdagens händelse med den nyckfulla vågen vågar vi inte ha förluckan öppen heller. Det var ett tappert agerande av henne.
Dygnsdistans idag, 125 Nm .Vi har 223 Nm kvar till ekvatorn.
Ibland kommer det stora områden med gul tång.
Massor av tång.
Här är en bild på klykan som vi tillverkade för att hålla vindrodret rent från denna tång.
Rengjöringsklyka.
Pia’s citronkaka som kanske var lite gammal. bakmixen alltså.
Citronkaka.
