Dagens rapport kommer lite senare än vanligt beroende på att vi fick högtidligt besök av Kung Neptun. Återkommer till detta majestätiska besök senare.
Igår kväll upplevde vi vår första squall. Vi visste att det fanns en massa regnområden runt omkring oss och vid midnatt brakade det lös. Skepparen och Petra far ut i sittbrunnen och rullar in genuan helt. Sedan blir det 2 rev i storen. Det blåser 15 m/s så det var ju inte så farligt men vi blir helt genomsura av det myckna regnandet. Mellan regnskurarna blåser det nästan ingenting och när det blåser i dessa verkar riktningen kunna vara vad som helst så det är väldigt svårt att utnyttja den vinden som dessa squalls ger. Vi tar till maskin tills vidare under natten.
Under natten passerar vi ögruppen Sao Pedro och Sao Paulo. Den är nästan inte en ögrupp heller. Det är snarare några skär eller stenar. De 2 största ”öarna” är ca 100 m långa och kanske hälften så breda.Vi passerar med ett avstånd av 20 Nm. Det finns en fyr på en av de större öarna med en lysvidd av 15 Nm. Följaktligen ser vi aldrig någonting av denna ögrupp. Det känns lite oroligt att veta att de ligger där ute men inte kunna verifiera positionen visuellt. Att dundra in i en ö när man är mitt ute på Atlanten är en skrämmande tanke. Nåväl, allt går bra och efter att vi lagt dom en bit bakom oss känns det bra igen och man kan slappna av.
Idag har vinden uteblivit och vi har gått för maskin hela tiden. När det var som varmast stannade vi och badade i det 25 gradiga vattnet för att kyla av oss.
Just som vi skall passera från norra till södra halvklotet kommer Neptun på besök för att kontrollera att vi är värdiga att inträda i hans sydliga kungadöme. Det blir kontroll att besättningen kan simma och just det måste göras över ekvatorn. Strax innan linjen hoppat Petra och Pia i havet för att simma den korta sträckan från Neptuns norra till hans södra rike. Bilddokumentation kommer att infogas här när vi har internet i land. Vi var också tvungna att inmundiga en förfärlig dryck som härstammade från Kap Verde och som sades vara lokal och vi kan förstå varför denna inte gjort någon global succé.
Alla blev till slut godkända och vi är nu värdiga ”Trusty Shellbacks”.
När solen gått ner visar sig en helt otrolig stjärnhimmel. Här finns ingen förorening av ljus från städer eller biltrafik. Det är verkligen mörkt eftersom månen ännu inte kommit upp. Vi ser vintergatan tydligare än vi någonsin sett den tidigare. Det är alltså nästan helt molnfritt i kväll vilket skulle kunna tyda på att vi tagit oss igenom doldrums. I natt kör vi med maskin eftersom vinden är mycket svag. Nedladdade grib-filer antyder att vi framöver kommer att få ökad vindstyrka från SO. Stämmer detta kommer vi att kunna segla fint resten av sträckan till Recife.
Dygnsdistans 99 Nm, 9 Nm kvar till ekvatorn.
Denna dryck som heter grog verkar inte tilltala besättningen på Trud.
Kul att simmandes passera ekvatorn. Spännande resa ni gör. Tänk nu är ni verkligen mitt ute på Atlanten, coolt.
Här börjar våren ta sig, lite krokusar blommar och påskliljorna tittar fram. Fåglarna sjunger för fullt. Härligt! Grannarna sköter sig också fint.
Ha det så bra!