Nu börjar det bli lite jobbigt att sova. Det känns som att ingenting är torrt ombord längre. Däremot är det väldigt varmt. Just nu 33 grader i ruffen. Vi vågar inte heller ha förluckan öppen för rädsla av att få in en sjö den vägen.
Vi börjar längta efter att komma fram och kunna montera windscoopet för att få ordentlig ventilation genom båten och att få sova. Vi lider nog lite till mans av sömnbrist nu. Inte för att vakterna är så betungande utan för att man är så svettig att kojen känns inte särskilt mysig.
Under tidiga natten när Petra hade vakten gick det som tåget i 2,5 timmar. Då kom där en squall men nu börjar vi få kläm på när dom är på gång så nu brukar vi vara klara med segelminskning innan dom slår till. Under dom värsta, fullständigt vräker regnet ner och man ser att sjön lugnar sig p.g.a. det intensiva regnandet.
Det värsta är inte den hårda vinden just under squallen utan den brist på dito när den är över. Man hamnar då i ett dilemma. Hur ska man göra ? Skall man tro att det är lugnt ett bra tag så att det är ide att släppa på ”tyglarna” så att båten får lite stöttning och stabilitet av seglen eller kommer det en körare igen inom kort. Man ser regnet tydligt på radarn men då gäller det att ha koll på rörelseriktningen. Det är inte så lätt när man håller på att minska segel och rida ut squallen. Man bygger lätt fina biceps när man seglar i de här vattnen. Det skall vinschas hem segel stup i kvarten.
Idag har vi haft lite spartansk mathållning eftersom det har varit ganska guppigt. Vi är försiktiga med att använda spisen när det föreligger brännskaderisk.
Dygnsdistans 123 Nm, 415 Nm kvar till Recife.
Pia slappar och spelar 10 10 i sittbrunnen.
