Vi ligger i en åmynning med tidvatten. Det gör att ankringen är lite skum. Vinden kommer utifrån och när tidvattenströmmen går samma väg ligger vi fint med vinden in från fören. När tidvattenströmmen går ut vill vattnet ta tag i båtens undervattenskropp och pressa den mot vinden. Det blir en kamp mellan ström och vind.
Resultatet blir att båten stundtals lägger sig tvärs vind och ström. Detta medför en väldig belastning på ankaret som dras åt flera håll. Ett perfekt scenario för att man skall börja dragga. Det är precis vad som händer på morgonen i samband med en squall. Det blåser stundtals över 35 knop (17,5 m/s). Efter att vi ankrat om sitter vi fast igen.
Vi provar sedan att lägga ut ett extra ankare så att riktningen på stävankaret hålls någorlunda konstant. Detta verkar funka bättre och det känns nu inte lika nervöst att lämna båten för ett besök i byn.
Mörka moln.
Hotellets pontonbrygga som vi läger dingen vid.
