I går gjorde vi vår bästa dygnsdistans någonsin. Det blev 184 Nm på 24 timmar.
I dag har vi kommit in i stiltjebältet här vid ekvatorn så nu går vi för motor. Det blåser ungefär 3 m/s från aktern. Själva gör vi 6 knop så det är nästan vindstilla ombord vilket gör att man tycker det är ganska varmt. Fuktigt är det ju också. Enda fördelen är att sjön har lagt sig så nu är det lätt att röra sig ombord.
Eftersom båten inte håller på att studsa omkring passade Pia på att baka bröd. Det blev gudagott.
Vi har inte sett en enda båt på två dygn nu. Varken på AIS eller i verkligheten. Kommer det någon sådan borde den komma akterifrån. Ingen kapten på ett fartyg är väll så dum att han lägger sig i den värsta motströmmen man kan hitta. För tillfället 2 -2,5 knop.
Det ser inte ut som att vi hinner upp till Kourou för att bevittna raketuppskjutningen den 28:de men vi kommer att stanna i Franska Guyana en längre tid så vi får kolla på nästa som jag har för mig är skedulerad till den 1:a Augusti.
Senaste dygnsdistans 145 Nm. 532 Nm kvar till Kourou.
Komplettering i efterhand: I morse passerade vi ekvatorn för 2:dra gången. Notera latituden nere till vänster i bilden.
Ekvatorn passeras igen.
Ni hade behövt det blåsväder som är här det blåser så mycket att blommorna inte klarar av det. Problemet med blåsten är att den inte kan bestämma sig från vilket håll det skall blåsa. Midsommar blev skaplig det började inte regna förrän sent.
Det låter lite tråkigt att inte ha någon vind Hasse men man får trösta sig med att ha de bekvämt ombord i stället.
Passa på att ta upp en firre när ni går för motor.