Idag tog vi dingen och tog oss över till Ile Saint Joseph.
På Ile Saint Joseph satt de fångar som fått speciella straff. Det handlade om total isolering.
Vi vandrade upp till fängelsekomplexet som nu är i väldigt dåligt skick. Överallt stod det skyltar om att man inte skulle gå in i byggnaderna eftersom det är rasrisk.
Har man tagit sig hit så var det väldigt svårt att låta bli att titta in i cellerna där fångarna satt så vi struntade i varningarna och gick försiktigt in och tog oss en titt.
Djungeln tar över.
Här är en bild på raden av celler för de fångar som blivit straffade med totalisolering.
Det fanns flera hundra sådana här celler.
Isoleringen innebar att man inte fick prata, varken med medfångar eller vakter. Isoleringen kunde vara på flera år. Första rymningsförsöket gav 2 år i isoleringscell. Vid andra försöket blev det 5 år. Inte så konstigt att människor blev galna av sådan behandling.
Vakterna gick ovanför och kontrollerade fångarna. Du fick inte titta upp på vakten. Skötte man sig inte i isoleringscell kunde man få ett halvår i mörker genom att taket täcktes över.
Isoleringsceller.
Isoleringscell.
Ingången till komplexet.
Reclusion.
