Idag när Pia skulle hämta frukostäggen under durkarna fick hon en icke så angenäm överraskning. Äggkartongen var lite blöt i nederkanten. Vi hade alltså ett läckage någonstans.
Nu ligger ju vi i en flod som är helt och hållet sötvatten så vi kunde inte avgöra genom att smaka på det om det var vatten från utsidan eller om det var vatten från vattentanken.
Under frukosten fantiserade vi en hel del om varifrån vattnet kunde komma. Efter frukost så tog vi itu med vårt lilla problem. Vi öppnade till motorrummet och torkade upp under motorn och då visade det sig att det kom vatten akterifrån i en liten rännil under motorn.
Jaha då får vi plocka ur alla segel och cyklar ur babordsstuven och öppna in till motorrummet. När det nu var möjligt att inspektera utrymmet akter om motorn visade det sig som vi hade gissat under frukostdiskussionerna att vi hade ett läckage i propelleraxeltätningen.
Skepparen hade i förebyggande syfte inhandlat en sådan tätning i reserv i Las Palmas innan vi lämnade Kanarieöarna i våras. Denna kom nu till god användning.
Vi ligger ju i vattnet och här i Saint-Laurent du Maroni finns det knappast någon möjlighet att lyfta båten och utföra bytet av tätningen på land så vi var tvungna att försöka oss på att göra detta när vi ligger i vattnet.
Jag har tidigare tänkt ut en plan för hur detta skulle kunna utföras med båten i vattnet. Nu skulle det visa sig om teori och praktik verkligen gick att förena.
Först måste vi täta utifrån så gott det gick. Det var nu som Pia’s öronproppar kom till sin rätt. Till axelröret finns 2 rör som kommer in från sidan för att lager och tätning skall får kylning. Dessa måste tätas så att den gamla tätningen kan demonteras utan att det forsar in en massa sjövatten den vägen. Genom att forma öronpropparna till en kon kunde jag pressa in dessa i kylrören och täppa till dessa.
Sedan gällde det att lossa propelleraxeln från klämhylsan. Efter att de 6 insexskruvarna demonterats visade det sig fortfarande svårt att få loss propelleraxeln från kopplingen. Att försöka vrida loss propelleraxeln var ett jobb som fick utföras från utsidan. När detta nu visade sig svårt kom jag på den geniala iden att skruva i en av insexskruvarna från andra sidan och lägga en plåtbit i springan. Då gick det att spänna isär kopplingen och efter ytterligare ett bad i raden så kunde jag lossa axeln och skjuta den så långt akterut att den tog emot rodret.
Det fanns nu precis tillräckligt avstånd mellan axeländen och klämkopplingen för att man skulle kunna demontera den gamla tätningen och montera den nya.
Först måste vi dock täta de spår som finns i axellagret. Annars skulle det spruta rätt ordentligt med vatten in genom axelröret.
Hur tätar man detta nu då ? Jo, Pia’a kom ihåg att vi använt cykelslang en gång när vi var på en säkerhetskurs på Öckerö för att täta läckor i rör. Denna kunskap kom nu väl till pass. Dessutom var vi utrustade med lite olika dimensioner av slang.
Då var det till att bada igen då. Efter att slangen virats runt axeln och sedan några varv runt hylsröret slutade det att komma in vatten och man kunde tryggt demontera den gamla tätningen och göra ren axelrörets främre ände.
Den axelkoppling som vi använder är för 25 mm axel men för den axeldiametern finns bara en dimension för axelröret och det är 42 mm. Vårt axelrör är endast 38 mm vilket medför att vi måste bygga upp radien 2 mm. Tidigare har jag använt vulktejp för detta ändamål men det är svårt att få en jämn yta på det sättet.
Nu kom jag på den briljanta iden att klippa av 2 st slangstumpar och trä dessa över hylsröret. Detta byggde nästan exakt de 4 mm i diameter som jag önskade och tätningen kommer garanterat att bli 100 % tät.
I bilden ovan ser man de svarta slangbitarna på hylsröret.
Efter att den nya tätningen monterats var det dax att bada igen, demontera cykelslangen runt axeln och plocka ut Pia’s öronproppar. Nu skulle axeln skjutas fram igen och in i klämkopplingen. Detta var inte helt lätt men efter lite stångkande och stönande lyckades jag få den på plats fast det krävdes ett antal bad med mellanliggande inspektioner innan den hade kommit på rätt plats. Det är viktigt att propellern sitter rätt i längsled för att man skall få så mycket utrymme som möjligt mellan skrov och propeller.
Efter provkörning var vi väldigt nöjda att ha lyckats utföra denna reparation.
Badtemperaturen var nära 30 grader vilket ju underlättade för skepparen att bada det nödvändiga antalet gånger. Hade det varit typ 10 grader hade det inte varit lika angenämt att gå ner i vattnet och utföra alla de manövrar som krävdes. Ett problem här i floden är att sikten är i det närmaste obefintlig så det handlade om att känna sig fram och försöka minnas hur det ser ut där under vattnet.
Snyggt jobbat.
Öronproppar skall man inte förakta. Inte cykelslangar heller.
Bra jobbat och alltid lika trevlig när man får en snilleblixt som fixar biffen