På morgonen 7/9 kommer vi iväg lite före Tintin. När vi båda kommit utanför angöringsbojen har vi ett försprång på 3-4 Nm.
Tintin har en besättning som består av ett Brittiskt/Australiensiskt par, Kevin och Jackie. Båten är 13,7 m lång byggd i aluminium. Vi tror att dom kommer att segla ikapp oss hur lätt som helst men det dröjer hela dagen och en bra bit in på natten innan dom kommer upp jämsides.
Senare när vi pratas vid på radion får vi kommentaren att vår båt är väldigt snabb för sin storlek. Dom har tidigare samseglat med båtar i vår storlek och då har Tintin dragit ifrån utan problem.
Nu tog det kanske 16 timmar att ta igen de 3-4 nautiska milen vi hade som försprång.
Andra dagen får vi sällskap av flasknosdelfiner.
När vi på morgonen den 9/9 kommer fram till inloppet av floden som vi skall gå uppför ligger Tintin cirka 5 Nm före och håller på att gå in i stolpar som är nedkörda i botten. Dessa är fästen för fasta fiskenät och de står i kluster om 5-6 st. Det gäller att hitta en väg mellan dessa kluster. De är inte belysta eller utmärkta i sjökortet. Vi visste att de skulle finnas där och hade tur som kom fram till området just som det ljusnat. Kevin meddelar oss att vi måste se upp för dessa stolpar och man hör på hans röst att han är ganska skärrad. Har man spirad gena och preventer på storen är det inte så lätt att göra en 180 graders gir i brådrasket. Dom lyckades få ner spirbommen och precis undvika att segla på en av stolparna.
Det var en liten balansakt eftersom tidvattnet skulle vända ett par timmar senare.
Strömmen här sätter 3-4 knop så det blir jobbigt att ta sig in om man har motström.
Det gällde att komma fram så sent att det dagats men inte så sent att strömmen vuxit sig så kraftig att framfarten blev alltför låg.
Tintin kom nog fram exakt lagom. Tack vare att de kom fram 2 timmar innan tidvattnet vände så fick dom en snabbare resa in i flodmynningen jämför med oss. När det började ta emot ordentligt ankrade dom utanför Parika.
Vi fortsatte att segla och eftersom vi hade god vind gjorde det inte så mycket att vi fick kraftig motström. Vi gjorde nästan 6 knop hela tiden och då kommer man ju framåt även om strömmen är 4 knop emot.
När vi kommer fram till Parika är vi överens om att det är lagom att fortsätta. Tintin lättar ankare och vi fortsätter helt enkelt.
Vi går för motor vidare upp i floden. Vi förväntar oss att vi skall få medström men den lyser med sin frånvaro. Vi tuggar på uppför floden men har hela tiden ca. 1 knop emot oss. Förmodligen är vattentillförseln till floden stor och vi har hela tiden varit lite för långt fram för att få strömmen med oss.
Innan det mörknar ankrar vi och får en god natts sömn.
