Strax innan lunch var det bestämt att vi skulle ”splasha” som amerikanerna säger. D.v.s. att vi skulle sjösätta men så blev det inte. Tanken vara att vi skulle hänga i travelliftens band från kl 11:30 till efter lunch och att Ricky (Second mate) kunde måla fläckarna under kölen som båten vilat på.
Lite konstigt tycker vi att det är att vi alltid råkar ut för en massa händelser som gör att det inte blir som vi planerat. Först körs det fram en travellift som är för bred. Den kommer inte in så att den kan lyfta Trud. När maskinföraren konstaterat detta, ställt undan den och hämtat den andra mindre tavelliften och precis skall lyfta så hoppar fläktremmen av.
Han säger att han måste tillkalla en mekaniker för att fixa detta. Det går en stund och sedan lånar han verktyg av en båtgranne och tar själv itu med problemet och får tillbaks remmen där den skall vara.
Så äntligen kan han lyfta båten så att Ricky kan komma åt att måla. Under tiden går vi iväg och köper lunch i en av stånden utanför marinan. Maskinföraren säger att han kommer att köra ner Trud till sjösättningsfickan och vänta där tills vi kommer ner dit efter vår lunch.
Travelliften som gick sönder.
Second mate jobbar, Skipper tittar på.
Ricky som han heter gjorde ett bra jobb med båtbotten. Han kan verkligen rekommenderas. Han avlägsnade all gammal bottenfärg, slipade botten, tog bort den primer som inte satt som den skulle, lade på 5 lager epoxiprimer och 3 lager kopparfärg.
Han är en glad prick. När han kallade mig för skip vilket han nog gör med alla kunder kallade jag honom Second mate. Först var han lite undrande och ville bli kallad First mate men då fick jag förklara att om jag kallade honom för First mate skulle jag få problem med Pia så det var tvunget att han hette Second mate. Efter ett tag var han mer än nöjd med sin nya rang och gick runt marinan och kallade sig själv för Second mate.
Här är en bild på vårt avsked. Skip och Second mate.
Skip och Second mate.
Vi fick precis monterat vår ny solpanel innan vi skulle ge oss av. Nu ha vi 410 W solpaneler och hoppas att vi inte skall behöva köra motorn för att ladda batterierna.
Vår nya Solpanel ovanpå biminin.
Efter lunchen går vi bort till Immigration och Customs och checkar ut. Vi hade uppfattningen att vi skulle betala en avgift på 75 TT$ per person men några pengar vill dom inte ha så det blir ett par flaskor rödvin i stället i närbutiken som ligger alldeles bredvid. Vi måste ju göra av med de kontanter vi har i TT$ eftersom de inte är gångbara längre upp i Karibien.
När vi kommer tillbaks står Trud på kö för att sjösättas. När vi kommer ner till sjösättningsfickan har man precis sjösatt en racingbåt. Det hörs en massa gapande inifrån skrovet och maskinskötaren lyfter då upp båten igen. Det visar sig att dom har en läcka på en skrovgenomföring.
Detta var ju typiskt. Nu får vi vänta tills dom fått tag på en ny genomföring och monterat denna. Det tar ett par timmar men till slut kommer vi i vattnet och vi ger oss av på stubberten. Vi är nu 2-3 timmar sena m.a.p. vår tidsplan.
Vi går som vi planerat för motor runt NV’ra hörnet och österut längs Trinidads nordkust tills vi kommit till mitten av den samma. Då sätter vi segel och sätter kurs mot Grenada.
