Efter att stuvat undan dinge och vindgenerator plus gjort allt annat som måste återställas efter att man legat still ett längre tag lägger vi loss från bojen.
Sträckan upp till Carriacou och Tyrrel Bay är strax över 40 Nm och det borde inte vara några problem att hinna fram före mörkrets inbrott, något som skulle visa sig bli svårt.
Till att börja med går seglingen fint västerut och sedan runt sydvästra hörnet på Grenada.
När vi kommer längre upp får vi busväder. Det blåser 12-13 m/s och hälften av tiden ösregnar det. Vindriktningen är också lite på nordsidan och det visar sig att med den västsättande strömmen har vi ingen möjlighet att ligg upp till den tilltänkta hamnen på Carriacou. Dessutom är sjön grov mellan öarna där det är öppet för Atlanten. Detta medför att vi inte gör så god framfart som vi hade räknat med.
Det blir ett antal slag med väldigt dålaga kryssvinkar eftersom strömmen sätter oss västvart. Vi ser på AIS’en att några andra båtar kämpar på samma sätt som vi. Vi håller oss i sjölä av Carriacou så gott det går för att göra bästa möjliga fart.
När vi är 3-4 distansminuter från hamnen sätter vi maskin och närmar oss bukten.
Det är besvärligt att urskilja de ankrade båtarna så vi går långsamt inåt. Det är becksvart då månen inte kommit upp och hade den det hade den nog inte hjälp i alla fall då det är alldeles för målnigt.
Helt plötsligt ser vi akterlanternan en stor stålfiskebåt. Den är nästan rakt akterut. Herregud, hur kan man ankra ett fartyg mitt i infarten utan något ljus över huvud taget. Vi måste ha missat den med en hårsmån. Dumt nog hade vi inte igång radarn men vi var upptagna med att ta hand om segel och förbereda ankring.
Vi försöker ankra utanför alla de andra båtarna i viken för att gå längre in i morgon när det är ljust men jag känner på kättingen att det är stenbotten så vi tar hem ankaret och går längre in i viken där vi finner sand som ankaret biter ordentligt i och vi kan sova lungt.
För att lugna nerverna efter den traumatiska upplevelsen med fiskebåten tar vi ett glas vin innan vi kojar.
