Idag hade vi bestämt att vi skulle åka till en hash tillsammans med båtarna Moana och Svea. Skall vi vara ärliga så vet vi faktiskt inte vad det är för någonting. Vi vet att man kan deltaga i 2 olika grenar, en där man springer och en där man går.
Vi har löparskor med oss men tänker deltaga bland de som går. Klockan 13:30 hämtar Shademan oss i sin buss och vi åker i 1 1/2 timme norrut och upp i bergen på Grenada.
I bussen på väg upp i bergen.
Det blir en lång väntan i solgasset innan det hela startar.
Väntan i solgasset.
Det visar sig vara en ansträngande vandring. Det går upp,upp,upp och det är väldigt brant. Ännu så länge på asfalt. Vi blir båda ordentligt ansträngda. När vi väl kommit upp för branten visar det sig att man skall ut i naturen. Eftersom det regnat en del på sistone är ”stigen” så fruktansvärt lerig att man kanar och slinter åt alla håll.
Till slut när vi ser att det blir redigt brant igen och det är lika slirigt vill vi inte fortsätta detta vansinne. Vi vill inte riskera att skada oss allvarligt utan bestämmer oss för att återvända samma väg vi kom även om det inte heller är riskfritt.
På vägen tillbaks häpnar vi över hur brant vägen är. På vägen upp var vi så koncentrerade på att sätta den ena foten framför den andra att vi inte noterat detta.
Vi noterar också att det finns stora träd här. Vi gissar att en normallång vuxen människa skulle nå upp till den röda linjen.
Ett stort träd.
Vi kommer tillbaks till utgångspunkten och blir avprickade så att arrangörerna inte tror att vi är kvar i naturen.
Sedan blir det hemfärd och stämningen i bussen är hög nu efter att samtliga konsumerat några öl efter ”målgång”. All ”rockies” skulle bli duschade i öl men Pia och jag höll oss undan så vi slapp denna ritual. Tobbe däremot höll sig först undan som vi, men nyfikenheten tog sedan över och han visade sig lite för nära händelserna. Han blev därmed flerfalt duschad som straff.
Efter att vi kommit tillbaks till Prickley Bay tänkte vi äta middag på Tiki Bar som marinabaren här heter.
På menyn står det att de serverar revbensspjäll. Vi försöker beställa det men har inte noterat att denna del av menyn endast gäller Fredagar så några revbensspjäll som vi bespetsat oss på blir det inte.
Då får det bli pizza. Vi beställer en Hawaii och en Columbo.
Efter 30 minuter frågar en av de andra servitriserna om vi beställt. Jodå en Hawaii och en Colombo har vi beställt. Hon försvinner iväg och tiden går. Efter 1 timma tröttnar Pia och frågar den servitrisen vi beställde av första gången och hon svarar att maten kommer om 2 minuter.
Pizzorna kommer in och vi blir nu serverade en Colombo och en Capricciosa. Jag frågar då om detta är en Hawaii som jag beställt. Nej svarar servitrisen och jag försöker inleda en förhandling genom att säga att jag kan äta denna men jag betalar inget eftersom ni gjort fel. Ingen ansatts till att förhandla så efter 3 sekunder betänketid ber jag dem ta tillbaks pizzan och ge mig min Hawaii som jag beställde för över en timma sedan.
Hur lång tid tar det ? 20 minuter får jag till svar.
Efter 30 minuter är mitt tålamod slut. Jag har nu väntat 1 1/2 timme på en pizza. Jag går bort till disken och frågar när jag får min pizza. Bagaren säger att den är klar.
Det är sällan jag blir så arg som jag blir nu. Jag gapar och skriker och säger att om den är klar skall den fram fram på disken nu, nu och att jag väntat på min mat i 90 minuter. Jag gör detta för att sätta press på etablissemanget genom att informera de andra gästerna vad jag råkat ut för. Han tittar förskräckt på mig eftersom det visar sig att den inte är helt färdig.
Efter några minuter får jag min pizza och går tillbaks till bordet där Pia sitter och äter min pizza medans Pia tittar på.
Någon mer middag på det stället blir det inte.
