Efter att vi fått sovit väldigt gott lättar vi ankare och går in till Cayo Largo och ankrar upp ett stycke akter om Andante.
Alla här verkade lite nerviga. När vi lägger ut vår kätting får vi en kommentar från grannbåten att, jaja min båt är av stål så om ni draggar så klarar jag mig. Sedan kommer ett par i en dinge och frågade om det var vi som draggat. Nej, vi har inte draggat. Då åker de över till Andante och ställer samma fråga där.
Senare när vi pratar med Roy berättar han att han hade haft lite problem att få fäste. Han hade då gått upp med kaffemuggen i en handen och lagt båten med aktern mot vinden efter att han tagit hem ankaret. Våra båtar har p.g.a. underkroppens utformning en benägenheten att lägga ”rumpan” mot vinden. Detta kan man utnyttja för man vet helt säker att båten gör så och ligger därmed väldigt stabilt i detta läge. Sedan kan man slå lite back så ligger hon helt still. Man kan sedan lägga ut ankaret med det lite ovanliga hållet framåt i stället. Det är bara att slå friläge på motorn så kryper båten framåt medans man lägger ut kättingen. Övriga båtars besättningar tyckte väl då att Roy var ofattbart lugn när han samtidigt som han avnjöt morgonkaffet ankrade om båten.
Vi hör sedan på eftermiddagen att en båt ropar in till marinan och säger att han behöver bli lossdragen för han har satt båten i sanden på väg ut. Skojar du får han till svar. Vi kollar ut och mycket riktigt står det en båt på grund. Vi hör sedan att han hade legat för ankare men att myndigheterna prompt ville inspektera båten inne i marinan innan han gav sig iväg. Annars hade han ju inte råkat ut för denna grundstötning. Marinapersonalen hjälper honom i alla all att komma flott igen.
