8/4 Sista biten till Havanna.

Så var det dags att ta tag i den sista sträckan fram till Havanna. Det är en distans på ca. 40 Nm.

Vi är morgonpigga och lyfter ankaret strax innan klockan 6 på morgonen. Det blir frukost medan vi är på väg ut genom inloppet.

Idag är vinden lite annorlunda och vi kan gå raka sträckan längs Kubas nordkust.

När vi närmar oss Marina Hemingway som den heter ropar jag upp Customs och blir anmodad att komma in i hamnen och lägga till vid deras brygga.

När vi väl lagt till vid deras brygga kommer en dam ombord för inspektion och pappersifyllande. Efter ett tag säger hon något på spanska och vi fattar vad hon menar för bland det vi inte förstod fanns ordet perros. Dom skulle alltså ta ombord, inte en, utan 2 hundar för att kolla om vi hade narkotika ombord. Pia och jag satt lugnt kvar i kajutan. Vi har varit igenom båtens alla hörn och har inte haft några okända gastar ombord så vi var helt säkra på att båten var ren.

En av hundarna var väldigt intresserad av någonting runt mastbalken, men där fanns bara några rörkopplingar undanstuvade. Man kan undra varför de luktade så intressant.

Sedan kommer de mystiska frågorna. Förutom de vanliga om telefoner så ville dom veta om vi hade cyklar och det har vi ju. Vad är kulören på dessa frågar hon. Rojo y Azul (Röd och Blå) svarar vi.

Detta var inte nog utan hon ville se cyklarna också. Herregud tänker man då, vad ska det vara bra för? Ingen kuban kan väl smita från ön med en cykel.

Det gällde att bita sig i läppen och utföra en uppstuvning som hette duga. Det är nämligen så att vi inte har använt våra cyklar sedan vi var i Las Palmas på Kanarieöarna för över 2 år sedan och de ligger längst ner i en av de stora djupa stuvarna i sittbrunnen. Det betyder att jag är tvungen att packa upp all segel, alla tillbehör till dingen, sittbrunskapell och lite annat smått och gott. Sedan dög det inte att se att cyklarna fanns där. Nä, dom skulle upp och säckarna öppnas så att damen kunde fotografera varje cykel. Det gick nästan inte för sittbrunnen var så belamrad att det inte fanns någon yta att sätt ner en fot på. Efter detta var myndigheterna nöjda och vi kund flytta in till en angiven plats i marinan.

När vi kommer fram till vår plats visar det sig att Andante ligger precis för om oss. Nu är vi båda i samma hamn igen.

I Hemingway Marina förtöjer man längs med kajen.