Från sent igår kväll och under natten har vi fått efterlängtad seglingspar vind och vi gör god fart över grund ,runt 7 knop och vi behöver inte längre oroa oss för att dieseln skall ta slut innan vi når hamn.
Vi närmar oss infarten strax innan det mörknar och när vi kommit innanför denna och vi befinner oss på leden in till den tänkta ankringsplatsen kommer det från styrbord en stolle till lotsbåt som prompt skall runda oss och passera utåt på vår babordsida. Han passerar i mörkret strax för om oss och drar upp ofantliga swallvågor. Vågorna är så höga och branta att stäven på Trud går rätt in i den största vågen och sjön sveper över däck.
Vi har planerat var vi skall fälla ankaret och lägger det väl utanför farleden och med behörigt avstånd från land där det är gott om utrymme. De är alltid lite lurigt att komma in och ankra i mörker på ett ställe som man inte har varit på tidigare. Det blir bra fäste på första försöket.
När Pia har ett ärende i fören konstaterar hon att kojerna är dyblöta. Förbannat. Pliktluckan har varit lite öppen när lotsbåten passerade och vattnet som sköljde över däck har tagit sig ner i våra kojer som vi strax hade tänkt att krypa ner i efter 2 nätter till havs. Det är bara att bädda nytt innan vi kan ta igen sömn som vi gått miste om de senaste 2 dagarna.
