När vi är i färd med att tillaga frukost kommer det upp en motorbåt intill oss med 2 personer ombord. Pia som är i sittbrunnen samtalar med paret ombord på motorbåten. De frågar om vi seglat från Sverige o.s.v.
Efter en liten stund fjärmar de sig och samtalar varvid de kommer tillbaks och bjuder in oss på en drink till kvällen. Vi tackar gladeligen ja till detta erbjudande.
Efter frukosten tar vi mopeden som vi kallar vår dinge iland och promenerar till köpcentret för inköp av lite färskvaror. Tillbaks tar vi en Uber som ju i alla fall här i USA fungerar så bra.
Vid klockan 5 tar vi mopeden bort till bryggan som våra värdar Jeanine och Mark sagt till oss att landa på. När vi kommer fram är dom och möter oss.
Det blir husesyn och huset är en fantastisk blandning av gammalt och nytt. Marks far hade varit med vid landstigningen i Normandie och hade plockat med sig massor av tyska reliker. Där fanns mängder med gamla militära radioapparater och många andra prylar. Bl.a. hade han tagit med sig en av de typiska tyska militärhjälmarna.
Det visar sig också att de har en Coca-Cola samling med flaskor från olika länder i världen där de varit stationerade. Vårt värdpar har båda varit överstar i den amerikanska armen och varit stationerade både här och där i världen.
Skepparen får tillfälle att berätta att han är nära släkt med flaskans skapare Alexander Samuelson. Skepparens morfars morbror var nämligen denne glasblåsare från Surte. De blir exalterade och kan nu berätta för sina vänner att de träffat ”The grate nice of the Coca-Cola designer” som de kallar mig.
Det visar sig att de också har en annan koppling till Sverige. I ett uthus står där en SAAB Sonett som Mark kört för länge sedan men numera vågar han inte göra det eftersom bilen har en glasfiberkaross och andra bilar i USA är stora och höga. Han menade att han ville inte krocka med SAAB Sonetten om den andra bilen är en stor Cross Country.
Efter husesynen sitter vi på verandan och blickar ut över kanalen och båtarna som passerar. Då kommer där ett antal militärbåtar, landstigningsfartyg ser det ut som.
Jeanine har varit kommunikationsofficer och i huset har Marks far lämnat signalflaggor som Jeanine tar fram och börjar signalera till båtarna. Hon berättar att hon egentligen inte kan flaggsignalering något vidare. Lystring och hej kan hon i alla fall.
Innan det mörknar tackar vi för oss och tar mopeden tillbaks till båten. Jag skickar lite länkar på information om Alexander vilket dom är tacksamma för. Kommer vi förbi här måste vi träffas igen.
