Vi tar en promenad i parken som ligger alldeles bredvid bryggan. Det är en minnesplats från ”The war of indipendance”. Det var en samling upprorsmän som lyckades besegra den engelska garnisonen som var placerad här.
När vi går där i allsköns ro ropar Pia helt plötsligt ORM! Jag är på vippen att sätta klacken i en 2 m lång snok/orm som var på väg över gångbanan. Inte kollar man hela tiden på den, gångbanan alltså. Man vill ju kunna se lite av omgivningen också.
Det går bra. Jag lyckas frysa rörelsen och snoken ringlar vidare ner i buskaget.
Nedan kan ni se hur en sådan ser ut. Den är helt ofarlig men det visste vi inte innan vi kollat på nätet. Dock har jag för mig att den enda riktigt farliga ormen här är skallerorm och någon sådan såg jag ju med en gång att det inte var.
