Vi satt inne i båten i godan ro ätandes frukost när vi hör att det är en båt i antågande. Skepparen springer upp för att i sedvanlig ordning vara behjälplig.
Han hinner precis upp i sittbrunnen när det annalkande flytetyget dundrar in i vårt vindroder. Resultatet av denna kollision är att förutom att plastkåpan på vårt Hydrovane blir helt demolerad så låter det väldigt illa bakom ryggen.
Det är min kära fru som är minst sagt upprörd. Jag har aldrig hört henna låta så som hon låter vid detta tillfälle. Förutom svordomar är det helt tyst. Den harangen som kommer ur hennes talorgan är det värsta jag hört från någon över huvud taget. Det var ingen tvekan om att skepparen på den båten som orsakade kollisionen blev ytterst medveten om att Pia inte uppskattade deras förehavande. Det visade sig senare att han hade tillbringat en tid i Sverige och förstod mycket väl vad det var Pia ville förmedla.
Själv intog jag en något mer resonlig attityd. Förövaren om man kan kalla honom så var mycket ångerfull och vi utbytte kontaktuppgifter och vi fick information om vad för försäkringsbolag båten var försäkrad i o.s.v. Efter en liten stund släpper dom tamparna och de går vidare när bron öppnar. Man kan då tycka att det var helt onödigt att riskera en påsegling på detta sätt. Han kunde ju bara avvaktat ute i kanalen.
