Vi hade beställt taxi från Deltaville till flygplatsen i Richmond och blir hämtade vid 9-tiden. Vi kommer fram till flygplatsen och checkar in och får våra boardingcard.
När vi sitter och väntar på att få borda planet ser vi att vår avgång är försenad. Efter en liten stund ropar dom på passagerare som ska med det planet och som inte har incheckat bagage vilket vi inte har. När vi kommer fram till gaten visar det sig att vi kan flyga med en tidigare avgång. Vi får nya boardingkort och medans vi är på väga mot den nya gaten kollar jag boardingkorten och ser att man skrivit ut fel på Pia’s. Där står Hans. Tillbaks till den förra gaten för att få detta rättat. Vi börjar bli rätt trötta på Kiwi som ställ till det för oss. Med rättad boardingkort kommer vi iväg till Boston. Efter att vi fått rättat våra boardingkort har vi inte längre säten vid sidan om varandra. Intill mig är det ett tomt säte som det tydligen skall sitta någon som heter Hans i och kabinpersonalen undrar var han är. Jag förklarar varför den är tom och de nöjer sig med det. Pia har hamnat vid nödutgången och där måste personalen instruera passagerarna hur det fungerar. Pia är smart och låtsas som att hon inte är så bra på engelska. ”I can only smal English”. Persern blir bekymrad och undrar hur han skall göra. Pia säger att hon kan sätta sig vid sidan om sin man längre akterut. Där finns ett ledigt säte. Persern ser lättad ut och ser gärna att Pia sätter sig där.
Lärdomen av allt detta är att beställ aldrig via en agent. Man kan använda deras tjänster för att leta reda på ett passande flyg men beställ aldrig från en agent eller via söksight. Vi kommer i alla fall aldrig att göra det.
När vi kommer fram till Boston har vi några timma på oss innan planet till Europa lyfter. Vi flyger med Norwegian till Landvetter via Gatwick som vi tycker är en väldigt tråkig flygplats. Det värsta är att gate-numret kommer upp på tavlan så väldigt nära inpå avgången och vid tavlan finns aldrig några sittplatser lediga. Vid gaten finns hur mycket sittplatser som helst.
