På morgonen har vi beställt en Lyft (taxi) som ska köra oss till flygplatsen. Det strular lite men till slut kommer bilen och vi kan packa in vår packning och oss själva i bilen och fara iväg till JFK för vår sista flygetapp till Richmond.
När vi sitter och väntar på att få kliva ombord på planet kommer jag på att jag kanske kan kontakta Tammy på Deltaville Yachting Center för att be henne fråga om firman GYT (Get You There) kan köra oss från flygplatsen i Richmond till Deltaville där vår båt ligger. Efter en stund återkommer hon med ett positivt besked. Vad skönt. Det är ju Långfredag och vi var lite osäkra på om en Uber eller Lyft varit så intresserade av att köra den långa sträckan till Deltaville och garanterat inte kunna få någon kund tillbaks till Richmond. Jag gav ordentligt med dricks för annars hade vi fått söka upp ett boende i Richmond kanske ända till Måndagen.
Vi har bett personalen på varvet att ställa fram en trappa så att vi enkelt kan ta oss ombord på Trud som ju ligger på land. Vi är väldigt spända på hur hon klarat vistelsen under de 2 1/2 år vi varit strandsatta i Sverige och på Kanarieöarna. När vi öppnar ruffluckan kan vi med förundran och glädje konstatera att det finns inte tillstymmelse till mögel. Hon har klarat vår bortovaro med bravur. Där föll en tung sten från våra axlar. Vi hade förberett oss på att få kasta ut allt vad tyg och madrasser heter, skura alla ytor med klorin och skaffa nya madrasser och dynor. Det hade inte blivit billigt. Vi har riktiga madrasser, tjocka sådan med fjädrar. Dessa ligger i förpiken där vi sover. Dessa gick på runt 15 000 kronor när de införskaffades innan vår avfärd från Sverige. Det är bara att bädda och gå och lägga sig.
