Idag startar vi vid 9-tiden då strömmen skall vända till vår fördel.
Det är en del förberedelser när man ska ge sig av. All prylar man plockat fram under den länga liggetiden skall stuvas undan. Dingemotorn ska lyftas upp, vindgeneratorn ska demonteras, WiFi-antennen plockas in och sittbrunnstältet plockas ner. Det mesta av detta gjorde vi igår.
Dagen börjar med regn och det är alltid lika tråkigt att starta i regnväder men ska man passa tidvattnet så finns det inte så mycket alternativ. Det ska klarna upp och bli fint väder om ett par timmar.
Mycket riktigt. Efter ett tag slutar regnet. Himlen blir molnfri med början från norr och snart har vi strålande solsken. Det blir fin slör nästan ända fram till målet, Cuttyhunk Island.
Nu när vi kommit ner söder om Capa Cod besväras vi inte av alla de Lobster Potts (Hummer tinor) som fanns speciellt uppe i Maine. De ligger så tätt att det nästan är svårt att segla mellan dom utan att de slår i båten. Seglar man gör det kanske inte så mycket men går man för motor riskerar man att få in linan till flötet i propellern. Att gå för motor när det är mörkt är helt uteslutet. Detta förtar i stor utsträckning glädjen att segla. Vid ett tillfälle när vi var på väg från Yarmouth till Maine fastnade ett flöte mellan skrovet och vindrodret. Vi seglade och att lossa det för hand var omöjligt. Det enda att göra var att kapa linan med en kniv.
Vi kommer fram till vår tänkta natthamn vid 2-tiden och ankrar där.
Nästan hela viken är fullproppad med bojar. För att använda en sådan får man betala $55/dygn. Det blir nästan 620 kronor. Lite över vår budget kan man säga. Dessutom vet du inte skicket på bojen. Ankaret vet jag skicket på. Släpper fästanordningen till bojen ger sig båten iväg med en väldig fart. Draggar man när man ankrat går det betydligt långsammare och man hinner förmodligen vidtaga åtgärder. Vi har alltid ett ankarlarm satt när vi ankrar.
Vi tog en promenad iland.
