Vi startar precis efter soluppgång och fortsätter som dagen före. D.v.s. med gennaker och medström.
Vi kommer fram till infarten strax före klockan 17 och det är lågvatten men neap så vi förväntar oss att vi ska kunna ta oss in utan problem. Infarten är ganska grund. På ett ställe har det varnats för att hålla för långt till babord så jag kärar styrbordssidan. Pia är nervös och vill inte vara i sittbrunnen för då kan hon se ekolodet.
Det visar sig att jag har varit lite för kär i styrbordssidan och märker vid ett tillfälle ett sug när kölen plöjer genom leran. Om jag inte hade märkt det själv hade jag blivit varse om det skedda när Pia ger ifrån sig ett tjut ifrån kajutan.
Botten är ju väldigt mjuk och det var aldrig någon risk att vi skulle sätta oss fast utan kommer in till marinan och samma plats som vi hade tidigare i somras.
Hade vi i stället fastnat hade det bara varit att ta det lugnt och vänta på högvatten.
