Drama på Fotö.

Efter nära 1700 Nm i sommar hade vi tänkt oss att ta det lugnt och slappa med en liten tur över helgen till Fotö. Vi går ut på fredagen och ankrar i en vik söder om hamnen. Petra är med oss mellan fredag och lördag. Det badas och vi har en fin kväll i sittbrunnen. På morgonen stävar vi in till hamnen och lägger oss långsides gästbryggan. Petra skall ta bussen in till stan. Efter en stund kommer det in en tyskflaggad segelbåt och frågar om vi talar tyska. ”Ein bisschen” svarar jag. Dom har gått på grund och har vatten upp till durkarna. Den elektriska länspumpen är igång och dom får hjälp att förtöja utsidan. Jag är i det läget redo att släppa deras förtöjningar om deras båt visar tendens till att sjunka. Det får räcka med en båt på botten. Strax därefter konstateras att länspumpen pumpar ut sötvatten. Jag smakar på vattnet och förklarar att sådant har vi inte här. Det är alltså sötvattentanken som har tömts i kölsvinet och någon akut fara för att båten skall sjunka föreligger nog inte. Jag får tag på f.d. hamnkaptenen och förklarar att dom vill lyfta båten för inspektion. I den södra hamnen där vi ligger kan dom lyfta max 6 ton och det är vad båten väger så vi bestämmer att dom skall gå till fiskhamnen på nordsidan där det finns en truck som klarar 15 ton. Lite marginal vill man ju ha. När jag skall förklara hur man tar sig dit visar skepparen upp ett tyskt sjökort med en detaljrikedom som på en överseglare. Jag erbjuder mig då att följa med dem och agera lots. Besättningen blir mycket lättade över erbjudandet. Pia ser till att jag får med mig flytvästen. Smart tänkt med tanke av att båten kanske sjunker. När vi kommer fram ringer jag hamnkaptenen som just äter lunch så vi får vänta en stund innan han och truckföraren kommer. När båten är uppe konstateras att ingenting är skadat. Det finns endast några märken längst ner på järnkölen. I med båten och vi går tillbaka till södra hamnen. För lotsningen och hjälpen som tolk föräras jag 2 flaskor tyskt vin. Dom kan inte ett ord engelska eller svenska. Senare kommer mannen över och undrar om jag kan hjälpa dom med att få frun till läkare då hon tydligen vid grundstötningen har ramlat och fått en mantågsstötta i sidan/ryggen. Troligen har ett revben blivit brutet. Jag ringer sjukvårdsupplysningen och blir informerad om vart man skall ta sig. Taxi beställer jag och berättar för chauffören vad saken gäller och vart dom skall. Det visar sig nästa dag när dom återkommer att det inte var värre än ett revbensbrott som ju ändå kan vara ganska smärtsamt, speciellt i en båt som rör sig. Någon hårdkryss kanske dom får försöka undvika. Så särdeles lugn blev ju inte denna dagen och jag var ganska hungrig när vi kom tillbaka efter turen till den andra hamnen. Klockan var då halv 6 och jag hade bara hunnit äta frukost. Kvällen blir i alla fall utan dramatik och på Söndagen kryssar vi hem över Rivöfjorden.

1