13/3 Äntligen sjösättning!

Idag var det bokat sjösättning. Det var bestämt att Trud skulle få hänga i travelliftens sling under lunchen så att jag skulle få tid att skrapa och måla under kölen som jag tidigare inte kommit åt.

Klockan blir 12 och 10 över 12. Har dom glömt mig ? Kontoret är stängt mellan klockan 12 och 13 så dit kan jag inte gå och reda ut vad som inte händer. Vid pass klockan 13 beger jag mig till kontoret och undrar om sjösättarna glömt av mig. Chefen ringer och försöker reda ut varför detta har hänt.

Tydligen har det skett en miss i kommunikationen mellan damerna på kontoret som lovat att jag skulle lyftas före lunch och sjösättningsfolket för de har inte blivit informerade.

Jag får lite tid för färgen att torka efter att jag målat på de sista fläckarna med bottenfärg.

Seda körs Trud ner till sjösättningsfickan och firas ner i vattnet. Jag befinner mig ombord och kryper ner i stuven för att lufta propelleraxeltätningen och sedan är det till att start motorn som inte verkar vilja vara med och lira. Kompression finns och startmotorn drar runt maskinen men den tänder inte.

Nu ligger jag och blockerar sjösättningsfickan vilket inte är så populärt. Jag frågar då om dom kan bogsera mig till en boj som ligger strax utanför. Det blir lite kalabalik eftersom dingen dom använder inte klarar av att bogsera Trud utan hon vill åt ett helt annat håll. Det hela slutar med att vi lyckas få båten långsides med en lokal lite större arbetsbåt som är villiga att bogsera mig ut till bojen så fort dom tankat diesel.

Väl ute vid bojen är situationen lugn igen och felsökning kan påbörjas. Maskin har aldrig under 15 år svikit mig.

Vad har vi för fakta ? Jo, kompression finns och då krävs bränsle. Det är i princip allt som krävs för att en dieselmotor ska gå. Jag har ju gjort ren tanken men har därefter luftat systemet så det är inte troligt att jag har luft i bränslesystemet och även om det skulle var lite luft kvar borde det efter lite körande med startmotorn ha försvunnit.

Jag ger mig på stopparmen på motorn och lossar ståltråden som går till manöverspaken och gymnastiserar armen några gånger. Därefter gör jag ett startförsök igen och nu startar motorn så fort jag nuddar startknappen. Förmodligen har mekanismen inne i motorn hängt sig efter att den stannades för 8-9 månader sedan eller så var narginalen på vajern justering inte nog för att inte beordra stopp.

Nu är klockan snart 18 och solen är på väg ner så jag bestämmer mig för att ligga kvar på bojen och går tidigt i morgon bitti.

Det här inlägget postades i Långsegling.. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *