I med dingen, bort till tull och immigration och checkar ut så fort dom öppnar. Tillbaks till båten, av med utombordaren, upp med dingen, ur med luften på den och stuva den på rufftaket.
Jag har inga problem med att lätta på ankaret själv. Det går förvånansvärt enkelt. Annars brukar Pia sköta roder och maskin enligt mina tecken men jag behöver inte ens springa en enda gång till sittbrunnen innan ankaret sitter i klyset.
På Trinidad tog dom inget annat än kontokort utgivna på Trinidad eller kontanter på bränsledocken så jag väntade med att fylla dieseltanken tills jag kom hit. Nu när jag hade checkat ut så försvann lite skatt också och tankningen blev lite billigare.
Efter bunkring ger jag mig av NE-vart och Trud lyckas hålla en kurs som bär öster om Bequia ut öster om St. Vincent och jag gör god fart. Mestadels 6,5 knop men ibland över 8 knop när strömmen sätt i. Här är strömmen kraftigt nordsättande öster om öarna. Dessutom har man fri vind där till skillnad mot andra sidan där de höga öarna läar.
Jag passerar under natten St. Vincent som jag tycker lite väl nära trots att jag seglar så högt det går. Avståndet till land var som minst ca. 2000 meter. Med tanke på att det är en läkust vill man ha lite större marginaler men jag slipper slå och segla mot strömmen.
Norr om St. Vincent ligger St. Lucia och jag inser att jag inte kommer att klara att ta den ön på ostsidan såvida jag inte gör ett slag som jag inte är så tänd på. Jag bestämmer mig för att gå på andra sidan St. Lucia och närmar mig den ön strax före gryning. St. Lucia är inte lika hög längs den västra kusten så det går fint att segla hela vägen förbi där utan att behöva ta till motorn.
Det är alltid lika uppiggande när solen kommer över horisonten. Vid nattsegling tycker jag att timmarna mellan 02 och 04 är dom mest påfrestande.
Jag anländer till ankringen i Le Marin strax efter lunch och försöker ankra på den sidan kanalen vi misslyckats med tidigare. Det var ju naturligtvis dumt och efter 3 försök hittar jag en yta i närheten av där vi legat tryggt tidigare. Ankaret biter på 8 m djup med 4o m kätting. På det första stället är botten väldigt mjuk lera. Vi har ett mycket bra ankare med stor yta men trots det plogade det bara botten när jag testade att slå back på maskin.
Jag vet inte hur andra gör men jag drar alltid 2000 varv (15 Hkr) back på maskin. Det borgar för en god nattsömn.
Nu är det den 19/3 och jag bestämmer mig för att låta pestflaggen sitta uppe till imorgon och checka in då.
