Vi ger oss av från Grenaa strax före klockan 6. Frukost blir det när vi kommit ur hamnen och satt autopiloten. När frukosten är avklarad sätter vi segel och får en fin segling med fart runt 6 knop.
När vi närmar oss inloppet till Limfjorden ser vi ett lastfartyg som lämnat Göteborg tidigt på morgonen. Vi ligger på kollisionskurs och vi förväntar oss att han skall väja då det finns gott om utrymme, men när det är 5 minuter kvar till ”impact” ses inga tendenser till att han skulle ändra kurs så skepparen anropar honom på VHF-radion och frågar om han tänker gå för eller akter om oss. Styrmannen som jag antar det var frågan om förstår inte frågan och jag får upprepa meddelandet. Han ber oss då vänta. Han har tydligen ingen aning om hur det står till och från TRUD blir han då informerad om att vi befinner oss på hans barbords bog, att vi seglar, han är motordriven och att vi kommer att kollidera om 3 minuter. Strax blir vi tillsagda att hålla kurs och fart. Något vi gjort hela tiden. Han girar då tydligt och går akter om oss. Fraktfartyget kom från St. Vincent i Västindien.
AIS’en var i detta läget till ovärderlig hjälp. Med den visste vi vad fartyget hette, vad passagavståndet skulle bli, tiden till kollision och vi kunde också exakt se när och hur han girade. Namnet på fartyget är väldigt bra att veta när man skall ta kontakt med det. Lite märkligt kan det tyckas att han inte noterat oss då även vi sänder vår position, fart o.s.v. I stridens hetta kom jag inte för mig att fråga. Det hade kanske blivit lite väl pinsamt för honom.
Vid infarten till Hou kommer det samtidigt en dansk Bavaria som har bestämt sig för att vara före oss in. Innanför pirarna gäller det att hålla sig i mitten. Något som dansken ger tusan i med följd av att han sätter sig fast i sanden. Lämplig fråga från oss ”Varför hade du så bråttom när du inte skulle längre”. Vi ställer inte den utan frågar om dom vill ha hjälp men de lyckas ta sig loss efter viss manövrering med roder och maskin.
Vi förtöjer långsides vid den välkända kajen.