Vi går från Skagen vid 12-tiden och Pia fixar nattamat medans vi går ut från hamnen och rundar Skagens rev. Det blåser väldigt lite, 4-5 m/s från ost men när vi rundar grenen sätter vi gennakern. Vi kan inte nog lovprisa detta segel. Vi skär med 130-140 graders slör och gör 5-6 knop. Utan detta segel hade det blivit många timmars motorgång i stället.
För att i möjligaste mån undvika den Jutiska strömmen som går längs Danmarks västkust drar vi oss upp mot Sörlannet för att i stället få medström med den när den har vänt uppe i Oslofjorden.
Gennakern får sitta uppe hela natten och vi lyckas hålla god fart. Vi brukar inte göra så eftersom den kan vara lite jobbig om det skulle pipa i. En av oss kanske sover och det tar ju en stund att komma på fötter och man bärgar den knappast ensam. Resultatet skulle då kunna bli att man blåser seglet ur liken och det vore ju synd på seglet som vi tycker så mycket om.
På eftermiddagen nästa dag när vi har ett par tre timmar kvar kommer det betydligt hårdare vindar. Något vi var beredda på och det stämmer väl med nedladdade prognoser.
Vindmätaren står konstant på över 25 knop och tillsammans med de 6-7 vi gör blåser det 30 knop. D.v.s. 15 m/s. Nu sitter vindmätaren på 16 meters höjd så lite får man dra av om man skall jämföra med officiella mätningar.
Pia fixar nattamat för överseglingen till Norge.
Vi kommer in till Farsund vid 3 på eftermiddagen. Den långa kajen i gästhamnen har ingen ledig plats så vi lägger oss utanpå en tysk segelbåt. Besättningen är iland och kommer tillbaka efter en stund. Då tycker skepparen på den tyska båten att vi borde flytta på oss till andra sidan av hamnen. Mitt gensvar är att det blir ju väldigt långt från alla faciliteter men tysken ger sig inte utan undrar om vi inte kan flytta till kaj om någon motorbåt som bara är här för dagen ger sig av. Kanske, svarar TRUD’s skeppare.
När vi var i Danmark/Tyskland/Polen 2012 träffade vi på en väldigt trevlig och pratglad tysk i Danmark. Han får representera den trevlige tysken medans detta exemplar får betraktas som den otrevlige dito. Vi har aldrig varit med om att någon försökt köra bort oss på detta sätt. Lite överrumplad blir man ju annars hade jag sagt till tysken att vi inte alls hindrar honom från att flytta till andra sidan. Det tillhör annars god hyfs att i stället hjälpa till vid förtöjningen av inkommande båt.
Pia och jag diskuterar lite högljutt om Gestapofasoner och att tyskarna inte för tillfället är ockupanter av detta land. Förmodligen var tysken väldigt språkbegåvad och fattade galoppen för när vi sedan visade oss var han len som sammet och berömde oss för att vi var så tysta när vi passerade mantåget och däcket. Att passera över mantåget (staketet runt båten) tyst är en konst som vi tidigt lärde våra barn.
