Idag kom vi iväg så sent som efter lunch. Det gjorde ingenting eftersom vi bara tänkt gå en kort sträck, 9 Nm ner till Pigeon Cove. Vädret är inget vidare och vinden är varierande både i riktning och styrka de stunder det finns någon vind alls. Vi kommer fram klockan 16:30 och som vanligt ankrar vi. Viken eller ja, det är nästan ingen vik alls och det blir en lite guppig natt.
Är det något man måste förlika sig med när man långseglar är de administrativa procedurerna in och utcheckning när man förflyttar sig mellan länderna. Till och från de franska öarna är det enkelt men på de övriga kan det ta en betydande del av en dag att få bli accepterad. På de flesta ställen är det tre myndigheter som måste kontaktas, tull, immigration och hamnmyndigheten både när man kommer och när man lämnar.
Deshaies ligger på nordvästra sidan av Guadeloupe och här kan man checka in enkelt som på alla de franska öarna. Vi var här 2019 och checkade ut då vi var på väg norrut till Kuba och USA. Trots det kom vi inte ihåg var datorn där man själv skriver in alla uppgifter låg någonstans. Vi visste att det var i någon butik längs huvudgatan men det tog en bra stund av letande och frågande innan vi hittade den i en klädbutik i ena änden av gatan. Ingenting utanför annonserade att det var här man utförde proceduren.
Dagen startas tidigt. Det är fortfarande mörkt när vi lättar ankaret och tar oss försiktigt ut mellan de ankrade båtarna. På vägen ut ser vi att Tindra ligger ankrad längst ut bland armadan. De måste kommit in under natten och för att göra det enkelt och kunna gå till kojs inte besvärat sig att försöka ta sig in i bättre skydd.
Eftersom det är brist på vind i lä av öarna här blir det motorgång fram till södra delen av ön där vi får fri vind och kan segla resten av vägen fram till Deshaies. Det är lite lustigt det franska språket. Annars är det sällan man ser 3 vokaler tillsammans. Jag tror inte jag sett det i svenskan.
Kvart över fem, en timma innan det blir mörkt lyckas vi ankra upp en bra bit in i viken vilket vi är väldigt nöjda med. Det ser alltid väldigt trångt ut när man närmar sig en ny ankringsvik men oftast går det att finna en plats ändå.
Till kvällen var alla inbjudna av Light House till en sammankomst på stranden. De bjöd på en synnerligen god rum puncsh.
När solen närmade sig nedgång var det dags att lämna då myggen/knotten vaknade för en frukostmåltid.
Idag tuffade vi tillbaks till Jolly Harbor men lade oss en bit ifrån den störande engelsmannen som hade ljudliga samtal långt in på nätterna, fram till 03:30 ibland. Vid något tillfälle var jag uppe och bad dom hålla nere samtalsnivån. Som sluddrande svar fick jag att jag skulle hålla käften. Lite märklig reaktion när man själv mera gapar till varandra än för diskussionen i en normal samtalston. Dessutom körde dom en brummande generator på sena kvällarna.
När dom dagen efter nyktrat till var det inga blickar åt vårt håll. Då var det mest pinsamt att konfrontera oss.
Idag förflyttar vi oss runt udden och lägger oss i en vik med ett riktigt lyxresort med egen strand. Det är ett femstjärnigt hotell. Tur man har eget boende.
Där finns en massa småhus för gästerna.
Här har vi en vy utåt viken.
En väldigt bra sak med hotellet som ligger intill är att dom har en öppen WiFi som vi lätt kan ansluta oss via våran booster.
Idag hade vi bestämt att vi skulle åka in till St. John för att köpa fotogen till vårt kök. Vi var här för 4 år sedan och då kunde man köpa fotogen från en ”bensinpump” på en bensinstation.
Bussen går till ändhållplatsen och bensinstationen med fotogen ligger alldeles intill så det är inga problem att veta var man ska stiga av.
Nu visar det sig att man upphört med försäljningen av fotogen här så vi får återvända till Jolly Harbour med oförrättat ärende.
Inte riktigt dock för vi passar på att inhandla en del matvaror till ett mycket fördelaktigare pris än i affären ”hemma”. Här kostar en liten tonfiskburk ca. US $2 att jämföra med US $6 i Jolly Harbour.
Pia hade fått en flisa i en tå så skepparen/operatören fick sätta sig och med pannlampa, pincett och nål för att avlägsna denna.
Klockan är 02:30 när vi kommer fram till viken på Antigua. Det är becksvart och vi tar oss försiktigt in m.h.a. radarn för att inte kollidera med någon av all ankarliggarna.
Vi ankrar upp på norra sidan av den bojade kanalen där det inte ligger några båtar alls. Det blev the och äggmacka innan vi kojar.
När vi vaknar är det en del saker som måste göras. Dingen ska pumpas upp, motorn sättas på och skepparen måste åka in och klarera in. I dessa länder ser sig myndighetspersonerna ofta så viktiga att man måste vara respektabelt klädd när man besöker dom.
Jag puttrar in till de 3 myndigheterna som ska besökas. Det är immigration, tull och hamnmyndigheten. Det tar en stund att få alla papper ifyllda trots att jag gjort en anmälan på nätet och där fyllt i alla uppgifter. Hos hamnmyndigheten betalar jag $80 EC för en månads cruising permit. Verkligen tur att vi hade kvar EC $ sedan 2019. Här tar dom bara kontanter.
Efter att allt är klart tar jag dingen tillbaks till Trud och vi flyttar in närmare land för att inte ha så lång dingefärd i fortsättningen.
På vägen går vi en sväng till Yolo som ligger här och vi snackar en kort stund med dom.
När vi ankrat upp igen tar vi båda dingen in för att få lite internet.
Vi kommer iväg klockan 07:00 idag och går österut och rundar St. Barth på ostsidan. Till att börja med har vi fin vind från NE men när vi väl rundat ön dör vinden och vi får motorsegla stor del av dag innan vinden kommer tillbaks.
Vi är på väg till Jolly Harbour på Antigua och räknar med att vara framme någon gång efter midnatt.
