Vi startar som vanligt. Nästan i alla fall. Idag tänkte vi ta en kortare bit eftersom det ser ut att dröja ytterligare några dagar innan vi kan ge oss av från USA.
Vi tänkte gå till ett ställe som heter Oriental där det ska finnas 4 gratisplatser och där man skall kunna låna cyklar för att ta sig till matvarubutiken.
När vi kommer fram dit visar det sig att alla gratisplatserna är upptagna. Lite konstigt tycker vi eftersom det verkligen är ”off season”.
Det ska också gå att ankra här men det ligger redan 2 ankrade båtar och det är väldigt trångt så vi fortsätter en bit ytterligare och ankrar upp vid Cedar Creek.
Det blåser nu nästan ingenting och det blir en lugn natt.
Vi lämnar strax efter soluppgång. Det blåser en hel del också idag från syd så det känns ganska motigt. Vi har nu ett ganska öppet parti att ta oss över och som tur är kan vi stötta med lite utrullad genua.
När vi närmar oss ”södra sidan” av detta öppna vatten finns det en låg bro som behöver öppnas. Till skillnad mot de tidigare broarna öppnar dom den när man ber om det. Jag ropar upp brovakten 20 minuter innan jag beräknar att vara framme. Han gör nog en lite felbedömning för han öppnar bron alldeles för tidigt. Säkert 5 minuter innan vi kan gå genom bropassagen. Det blir ju lite stressande när man ser bilarna stå på bron väntandes.
Nu blåser det riktigt mycket rätt emot dessutom och vi gör ingen vidare fart vilket ökar stressnivån. När jag meddelade vår ankomsttid hade jag tagit till marginal och hade brovakten anpassat öppningen till min angivna tid hade vi kommit i lagom och bilisterna sluppit vänta i onödan och jag sluppit bli så stressad.
Efter att vi passerat bron ökar vinden ytterligare. En stund blåser det 20 m/s rakt emot och vi kan inte följa den utlagda rutten utan är tvungna at falla av och kryssa oss fram söderut. Som tur är, är det ganska brett här och relativt lite sjö så det funkar ganska bra.
Efter en stund minskar både vind och sjö och vi kan ta sikte på infarten längst ner i den breda viken.
Man ska helst hålla sig i den utmärkta kanalen eftersom det kan finnas ”pilings” utanför. D.v.s. gamla sjömärken från tidigare utmärkning. Dessa består av stockar nerpålade i botten och kan befinna sig strax under vattenytan. De är ju då svåra att undvika.
Strax efter att vi kommit in genom inloppet ankrar vi upp vid sidan om båten som vi känner igen från gårdagens ankring. Dagens etapp blev 35 Nm. Inte så dåligt med tanke på den hårda motvinden.
Vi kommer iväg genom bron i Great Bridge klockan 7. Dom öppnar varje hel timme.
Längre fram finns en annan bro 2,7 Nm längre fram. Det tar en stund att komma igenom bron här vid Great Bridge så skall vi hinna fram till nästa bro lagom till öppning som vi antar är klockan 07:30 behöver vi göra 6 knop vilket är på gränsen vad vi klarar av. Vi tar det lugnt för att inte slösa med diesel. Detta visar sig vara rätt strategi för när vi kommer fram till bron har den motorbåt som lämnade samtidigt med oss förtöjt vid en brygga innan bron.
En av männen ombord på motorbåten informerar oss om att bron inte öppnar förrän klockan 08:30. Snälla som dom är hjälper dom till att förtöja oss medans Pia fixar frukost.
Motorgång i kanalen.
Klockan 08:30 har vi intagit frukost och bron öppnas så att vi kan fortsätta färden. Till att börja med är det en väldigt lång och rak kanal som är jättetråkig. Total distans idag blir 43 Nm och vi ankrar upp precis innan solnedgång vid Broad Creek i North River.
Så ser det oftast ut i kanalerna.
Strax efter kommer det in en annan båt och ankrar upp strax intill oss.
Det visar sig att ankaret kommer upp utan problem trots att ankaret låg nära kabeln. Nu berättar jag om detta för Pia och hon tycker det var bra att jag höll detta hemligt.
Vi tuggar på ner genom Norfolk förbi alla hangarfartygen. Idag ligger där 6 st. inne. Till slut kommer vi fram till Great Bridge där man kan förtöja gratis och där det är gångavstånd till matbutiken.
Tillbaks i Great Bridge.
Vi provianterar och förbereder för avgång redan dagen efter.
Det ser svårt ut att komma iväg den närmaste tiden så vi har bestämt att vi tar oss söderut genom ICW.
Vi lättar ankar och går för motor ner till Hamilton där vi ankrat ett par gånger tidigare.
Efter hand ökar vinden från syd och eftersom det är motvind gör vi väldigt dålig fart. Stundtals inte mer än 2 knop. Det blåser 15 -20 m/s. Till slut kan vi falla av lite grann och rulla ut lite av genuan och då får vi bra fart till ankringsplatsen.
Vi kommer in och ankrar i den hårda vinden men ankaret sätter sig direkt. Senare konstaterar jag att ankaret hamnat nära en kabel men det problemet om det visar sig vara ett sådan får vi ta i morgon. Jag berättar inte detta för Pia. Hon skulle bara bli orolig i onödan.
Vi har anlitat en meteorolog som specialiserat sig på väderprognoser för seglare och framförallt långseglare. Han heter Chris Parker och vi har haft en dialog med honom om när det kan var lämpligt att ge sig av.
I morse fick vi ett mail med förutsättningarna för att lämna härifrån Norfolk för segling direkt till Karibien. Det skulle nog gå fint att ta sig ut och över Golfströmmen men längre fram i veckan kommer det en kallfront ut från USA’s ostkust och tillsammans med den och ett högtryck längre åt nordost skulle vi få 5 m vågor och 40 knop vind. Detta hade vi säkert klarat eftersom det skulle blivit medvind och medsjö men det hade blivit väldigt tröttande eftersom vi bara är 2 personer ombord.
Det ser väldigt mycket bättre ut efter nästa kallfront som passerar senare i veckan. Tyvärr blir det nog alltför lite vind senare halva sträckan till Karibien. Däremot ser det i nuläget ut att kunna bli en näst intill perfekt seglats till Bermuda som vi fick ställa in tidigare.
Beslut om hur det blir tas senare i kommande vecka. Vi tar oss nog ner genom ICW till Beaufort som är ett lite bättre ställe att ge sig av ifrån.
Nu på morgonen kunde vi lämna Deltaville. Vi tänker gå ner och ankra strax norr om Norfolk och avvakta 2 dagar då förhållandena är goda för att korsa Golfströmmen. Den sätter med 4 knop här utanför och man vill inte ha vind mot en sådan ström. Det kan då bli mycket otrevligt eller t.o.m. farligt med korta branta vågor.
Vi lämnar alltså USA på Söndag morgon. Efter ett dygn ungefär ska det blåsa från SV till W och då ska vi vara förbi Golfströmmen. Därefter går vinden över till N vilket ju är bra eftersom vi ska sydvart. Det krävs alltså lite timing för att det ska bli bra. Enda kruxet är att vi kommer förmodligen att få ordentligt med vind. upp till 30 knop och 40 i byarna de första dygnen men man kan inte få allt. Nu kommer vinden att vara med oss så det går säker fint. Bra fart blir det nog.
Under tiden vi legat här i Deltaville har vi hållit på med en massa underhåll på båten.
Utombordaren har fått sig en genomgång och nytt bränslefilter är installerat. Efter förra genomgången fungerade den fint tills vi kom till Onset, RI. Då började den bete sig som innan jag bytte förgasaren förra gången vi låg i Deltaville innan vi gick till Kanada. Attans också. Så ofta ska man väl inte behöva byta förgasaren för då hjälpte det inte att göra rent. Nu hjälpte det däremot och nu sitter det alltså ett nytt bränslefilter på bensinledningen också.
Vi har också bytt en packning på huvudmaskin som läckte lite olja. Ett ganska stort jobb då man måste plocka bort watermaker, generator, insputningspump och främre kåpan som täcker regulator och kamaxeldrev.
Under tiden vi legat här har vi pratat en del med ett par grabbar som tänker segla jorden runt med sin ketch Thunderstriker. Dom pratar om att ta sig runt på 2 år. Vi får väl se hur det blir med den saken. Ska dom klara det lär dom inte se särdeles mycket av världen förutom havet.
Här, en film när dom lämnar för det stora äventyret. Skepparen på Trud för oväsen.
Tut i luren.
Ett av pysslen handlade om att stadga upp kickfästet på bommen. Det har börjat glappa så jag har gängat 3 hål i ett plattjärn som är tänkt att sitta på insidan av bommen vari det yttre fästet kan skruvas fast i. Det blir då lite trickigt att föra in plattjärnet i bommen. Jag har tyvärr inte 3 m långa armar som hade varit praktiskt för detta. Strategin gick ut på att stoppa upp en lina genom ett av hålen och fiska ut den i bomnocken. För ändamålet använde vi vår teleskopsbåtshake som är betydligt längre än mina armar. Nackdelen med detta förfaringssätt är att båtshaken inte har någon känsel vilket mina händer har så man vet inte när båtshaken fått tag på linan. För att råda bot på detta handikapp tejpade vi fast vår GoPro-kamera på båtshaken. Filmen nedan visar hur detta fungerar.
Fiske i bommen.
Ett annat pyssel bestod i att få reparerat fästet för högtryckspumpen till watermakern. Det hade spruckit/lossat på ett märkligt sätt.
Benbrott.
Vi hade planerat att gå tidigare, för en vecka sedan mot Bermuda men dagen före fick vi en väldig förändring i väderprognosen som visade att vi skulle fått 40 knop och 5-6 m vågor i nosen något dygn innan vi anlände så det blev till att ligga kvar och avvakta.
Vi startar precis efter soluppgång och fortsätter som dagen före. D.v.s. med gennaker och medström.
Vi kommer fram till infarten strax före klockan 17 och det är lågvatten men neap så vi förväntar oss att vi ska kunna ta oss in utan problem. Infarten är ganska grund. På ett ställe har det varnats för att hålla för långt till babord så jag kärar styrbordssidan. Pia är nervös och vill inte vara i sittbrunnen för då kan hon se ekolodet.
Det visar sig att jag har varit lite för kär i styrbordssidan och märker vid ett tillfälle ett sug när kölen plöjer genom leran. Om jag inte hade märkt det själv hade jag blivit varse om det skedda när Pia ger ifrån sig ett tjut ifrån kajutan.
Botten är ju väldigt mjuk och det var aldrig någon risk att vi skulle sätta oss fast utan kommer in till marinan och samma plats som vi hade tidigare i somras.
Hade vi i stället fastnat hade det bara varit att ta det lugnt och vänta på högvatten.
