TRUD's logg

Vi har bekantat oss med en kanadensare. Han var vänlig nog att rädda vår dinge som var på vift häromdagen. Det var en blåsig dag och tydligen hade skepparen inte förtöjt den nöjaktigt. Vi hör en röst utanför båten och det är Chesley som hade vår dinge på släp tillbaks till Trud.

Vi åtgäldade hans insats med en påse grönsaker och frukt. Vi kommer i samspråk och jag frågade om han möjligtvis skulle åka till Halifax någon dag. Jovisst, det skulle han och vi kunde gärna få åka med.

Vi hade tagit reda på adressen där det svenska konsulatet låg. Väl där släpper Chesley av oss på adressen ifråga. Det är ett höghus och vi kollar i lobbyn efter konsulatet men där står ingenting om något svenskt konsulat. Hmmm, vi åker upp en våning och försöker få fatt på någon levande varelse men där finns ingen. Vi fortsätter till nästa och nästnästa. Där ser vi en människa som vi kan fråga var det svenska konsulatet ligger. Till svars får vi, här. Jaha, inte trodde jag att de svenska beskickningarna var så anonyma. Nåväl vi är välkomna att komma in och i ett litet rum avsides finns en ”röstningslokal” med valsedlar och kuvert.

Vi hade läst på utrikesdepartementets hemsida att sista dagen för att rösta här var för ett par dagar sedan men det visade sig att man ännu inte hade skickat röstsedlarna så det var inget problem utan våra röster skulle komma med sändningen till Sverige. Annars hade vi fått brevrösta och själva skicka röstsedlarna men nu slapp vi det.

Efter att vi röstat plockar Chesley upp oss igen och vi åker de 20 milen tillbaks till Shelburne.

1

Idag tog vi en promenad runt Shelburne för att dokumentera de vackra byggnaderna. Shelburne har en historia som skeppsbyggnadsort och här finns hus och prylar som vittnar om detta.

0

Vi låg vid bryggan i en vecka efter att vi anlänt hit till Shelburn men eftersom vi är vana vid att ankra och kostnaden för bryggplats inte ryms inom vår budget ligger vi sedan en vecka för ankare strax utanför bojliggarna.

Här en liten vinjett över hamnen från där vi ligger ankrade.

0

När jag är inne i ett ärende till marinakontoret frågar en av de anställda om vi är intresserade av att gå på en spelning med en grupp spelmän som skulle ha ett uppträdande i byggnadens andra ände. Det var tydligen så att de som köpt biljetterna hade fått ändrade planer så vi kunde få biljetterna. Jo det kan ju bli kul tyckte jag och tog tacksamt emot dessa.

Bandet heter ”Gordie MacKeeman and His Rhythm Boys”. Det var en mycket originell uppsättning artister men musiken var helt ok att lyssna på.

1

Här uppe i Kanada är det väldigt vanligt med dimma. En morgon vaknar vi till ett fullständigt töcken men solen har bränt igenom detta efter ett tag.

Vi är glada att vi har radar vilket är oumbärligt när man möter sådan här tjocka.

0

Här på marinan finns det en bar med fullständiga rättigheter för klubbens medlemmar och gästande båtars besättningar. Denna inrättning finns på ”upper floor” med utsikt över viken.

Vi provar de inhemska ölsorterna och sitter ute på balkongen.

1

Vi kommer fram på morgonen och tar oss upp i viken i Shelburne där vi tänkt checka in. Vi är ganska trötta så vi bestämmer oss för att ankra och sova några timmar innan vi checkar in i marinan.

Vid 10 tiden lättar vi ankar och tuffar in till ankomstbryggan. För att checka in ska man ringa ett telefonnummer till tull och immigration. Nu visar det sig att den amerikanska telefonen inte fungerar här i Kanada trots att jag kontrollerat detta med leverantören. Jag blir hjälpt av marinans managern och får ringa på en fasttelefon. Allt löser sig till slut och vi tar en bryggplats för en vecka.

1

Vi stävar mot Nova Scotia och första dygnet har vi fin segling men det är väldigt kallt.

Andra dygnet blir det väldigt mycket motorgång.

0

Vi lämnar efter frukost. Fram till mörkret seglar vi i något som kan liknas vid skärgård. Skärgården består inte av så mycket av öar utan av stora grundområden som man måste förhålla sig till. När solen gått ner och det blivit riktigt mörkt är vi nära att komma ut på öppet hav.

Vi befinner oss strax söder om Cape Cod. Här är leden bojad så det är enkelt att navigera tror vi. När vi närmar oss den sista röda bojen verkar allt väldigt mystiskt. Vi har radarn igång och man kan se ett eko som rör sig med hygglig fart söderut. Bojen ser man varken visuellt eller på radarn. När vi närmar oss objektet som rört på sig ser vi att det visar rött blinkande ljus.

Vad är detta ? Har dom flyttat bojen ? Kanske har sandbanken flyttat på sig. Man vill ju inte gå på fel sida en boj som ska markera farleden. Det blir till att kraftigt ändra kurs för att kunna ta den på rätt sida.

Efteråt, när jag har möjlighet att analysera vad som hänt kan jag konstatera att objektet jag såg på radarn var bojen som hade dragit med sig sin förankring och förflyttat sig från sin tänkta position.

Jag ropar upp Coast Guard och meddelar att det är en boj på drift. Först tror dom att det är en annan båt på drift. Sedan vill dom veta hur bojen såg ut. Tja vad säger man ? Röd med rött blinkande ljus och med en klocka som för oväsen. Dom vill att jag ringer på telefon till dom men jag svarar att vi är långt utanför telefoners täckningsområde så det är inte möjligt. Då vill dom att jag byter till kanal 22A. Något som inte finns på vår europeiska VHF vilket jag förklarar. Visserligen har jag den kanalen på vår bärbara VHF men att den skulle nå basstationen när inte telefonen gör det är knappast troligt så det blir till att fortsätta att kommunicera på kanal 16.

Jag ger dom positionen för vart bojen ska befinna sig och var den nu befinner sig men dom har svårt att ta in det så det blir, yttersta bojen vid Pollok Rip. Då fattar dom.

Efter lite mer snack säger dom att dom har koll och tackar för informationen. Dom har naturligtvis spelat in hela samtalet och kan gå tillbaks och kolla mina uppgifter.

Vi seglar ut på havet öster om Cape Cod och det är ganska skönt att lämna ”skärgården” bakom sig.

1

Newport är USA’s seglarmetropol. Här avgörs Amerikas Cup som seglas med 12’or. Det ligger en hel del klassiska äldre båtar här.

Vi sjösätter dingen och tar oss in till stan för att träffa Tull och immigration och får våra papper behandlade. Vi möter en mycket trevlig tulltjänsteman som vi kan fråga hur vi ska handla för att om möjligt förlänga vårt tillstånd för att få vara kvar i USA till orkansäsongen är över och vi vågar segla söderut.

Staden är pittoresk med en hel del gamla hus från 17-hundratalet.

Efter att det kamerala är undanstökat, vi har samtidigt checkat ut för vi tänker lämna redan i morgon tar vi en promenad till en pizzeria. Väldigt god var den och inte så dyr heller men det berodde nog på att vi sökte oss till bakgatorna och undvek turistfällan nere vid hamnen.

3