TRUD's logg

Vi hade beställt taxi från Deltaville till flygplatsen i Richmond och blir hämtade vid 9-tiden. Vi kommer fram till flygplatsen och checkar in och får våra boardingcard.

När vi sitter och väntar på att få borda planet ser vi att vår avgång är försenad. Efter en liten stund ropar dom på passagerare som ska med det planet och som inte har incheckat bagage vilket vi inte har. När vi kommer fram till gaten visar det sig att vi kan flyga med en tidigare avgång. Vi får nya boardingkort och medans vi är på väga mot den nya gaten kollar jag boardingkorten och ser att man skrivit ut fel på Pia’s. Där står Hans. Tillbaks till den förra gaten för att få detta rättat. Vi börjar bli rätt trötta på Kiwi som ställ till det för oss. Med rättad boardingkort kommer vi iväg till Boston. Efter att vi fått rättat våra boardingkort har vi inte längre säten vid sidan om varandra. Intill mig är det ett tomt säte som det tydligen skall sitta någon som heter Hans i och kabinpersonalen undrar var han är. Jag förklarar varför den är tom och de nöjer sig med det. Pia har hamnat vid nödutgången och där måste personalen instruera passagerarna hur det fungerar. Pia är smart och låtsas som att hon inte är så bra på engelska. ”I can only smal English”. Persern blir bekymrad och undrar hur han skall göra. Pia säger att hon kan sätta sig vid sidan om sin man längre akterut. Där finns ett ledigt säte. Persern ser lättad ut och ser gärna att Pia sätter sig där.

Lärdomen av allt detta är att beställ aldrig via en agent. Man kan använda deras tjänster för att leta reda på ett passande flyg men beställ aldrig från en agent eller via söksight. Vi kommer i alla fall aldrig att göra det.

När vi kommer fram till Boston har vi några timma på oss innan planet till Europa lyfter. Vi flyger med Norwegian till Landvetter via Gatwick som vi tycker är en väldigt tråkig flygplats. Det värsta är att gate-numret kommer upp på tavlan så väldigt nära inpå avgången och vid tavlan finns aldrig några sittplatser lediga. Vid gaten finns hur mycket sittplatser som helst.

4

Under dessa dagar förbereder vi båten för vår bortovaro. Vi vet ju ännu inte hur länge det dröjer innan vi är tillbaks. Det är ju en hel del som skall tas om hand innan det blir möjligt.

Vi har haft en del strul med beställning av flygbiljetter och under den processen har vi lärt oss hur man inte skall göra. Vi beställde våra biljetter genom Kiwi som är en agent eller mellanhand mellan kund och flygbolag. Efter att fyllt i alla uppgifter för både mig och Pia gick jag igenom uppgifterna igen och under den processen ändrades Pia’s namn till Hans vilket jag inte noterade. Dessa program är så smarta tror dom och tror sig ”rätta” uppgifterna då det tror att det som står på kreditkortet säkert är vad som ska stå på biljetten. Beställningen blir alltså 2 biljetter med passagerarna Hans-Henry vilket är vad som står i mitt pass och Hans. Detta inser vi inte kommer att fungera när vi kommer till incheckningen och försöker få det ändrat men det visar sig omöjligt att ordna i.o.m. att vi beställt vi en agent.

Jag mailar agenten och de svarar att dom kommer att ta kontakt med mig inom 48 timmar och att det kommer att kosta en minder summa att ändra. De hör dock inte av sig och när jag skickar ett nytt mail får jag till svar att jag skall ha tålamod. Vi har kontaktat flygbolaget och hade vi beställt flygbiljetten direkt hade det inte varit något problem men dom kan inte ändra någonting eftersom det inte är vi som är beställaren.

Resedatumet närmar sig och vi vågar inte vänta på Kiwi längre så vi blir tvingade att köpa en ny biljett för sträckan Richmond till Boston. Det visar sig att det var rätt beslut, Kiwi hörde aldrig av sig före avresedagen. De hör av sig 1 timma innan vi bordar planet och hävdar att dom inte kan hjälpa oss eftersom dom inte får kontakt med flygbolaget. Något jag tror är rent tjurbajs. Vi hade i alla fall inga problem att kontakta dom. De hör av sig på telefon senare, dagen för Julafton men mer om det i senare inlägg.

3

På morgonen körde dom iväg Trud och pallade upp henne där hon nu ska få stå tills vi kommer tillbaks efter att vi ordnat upp allting hemma i Sverige och kan komma tillbaks och segla vidare.

När hon väl var satt på plats visade det sig efter en stund när jag demonterade nivågivaren i septiktanken att den inte alls var tömd. Jag går till kontoret och meddelar att vi har ett problem. Det slutar med att man blir tvungen att ta tillbaks Trud till kajen igen där pumpstationen finns. Nu verkar dom ha bättre ordning på suganordningen och tanken blir tömd i ett nafs. Så, tillbaks till uppställningsplatsen och pallning igen.

3

Idag är det Söndag och vi lyckas komma in i fickan för upptagning med slingen placerade på botten utan att båten drog iväg med dom i leran. Eftersom det är helgdag är vägen fram till uppställningsplatsen blockerad av en massa bilar så vi får bo i båten hängandes i travelliften. Innan vi tas upp ber jag om ”pump out” av vår septiktank. Jag tycker inte det suger riktigt men varvsgubben säger att det är som det ska.

Dom ställer ner Trud på plattan och stöttar henne hjälpligt så att hon inte skall gunga när vi rör oss ombord.

3

Idag var det tänkt att vi skulle ta upp båten men det visade sig svårare än vi trodde det skulle vara. Det var väldigt lågt vatten så Trud vägrade att flyta in i fickan vid travelliften. Efter ett tag gav personalen upp och vi fick återgå till vår plats vid bryggan.

Vi får helt enkelt vänta till en annan dag. Eftersom vi har bokade flygbiljetter till den 12/12 så vill vi gärna komma upp tidigt nästa vecka så att vi hinner bli klara innan vi reser iväg. Vi fortsätter med förberedelserna med båten i vattnet. Bl.a. byter vi olja och filter på motorn. När vi skall flytta båten till upptagningen klarar vi oss utan motorn då vi enkelt kan förhala dit.

2

Vi har avtalat med Laura på Deltaville att vi kommer upp till dom idag. Seglingen norrut går fint och vädret är klart men lite för kallt i vår smak.

Det visar sig att vi mot slutet på sträckan får en betydande motström så vi hinner inte upp till marinan innan dom stänger för dagen. Dom hade erbjudit oss hjälp att lägga till vid bryggan men det är ju knappast något problem för oss att göra det själva.

Vi kommer fram vid 18-tiden och lägger oss längs servicebryggan.

4

Vi ligger här i Phoebus och väntar på att väder och vindar skall bli sådana att det blir lite trevligare att segla sista sträckan upp till Deltaville. Vi har inte så värst bråttom utan kan vänta några dagar. Under tiden passar vi på att fixa med lite reparationer.

På sistone har jag märkt att motorlarmet inte ljuder som det ska när man vridit nyckeln till driftläge. Det har inte känts så bra eftersom om oljetrycket skulle försvinna och man då inte omedelbart blir uppmärksammad på detta så kommer motorn att förvandlas till en järnklump eller möjligtvis ett bojsänke.

Att köpa ett nytt originallarm var, tyckte jag alldeles för dyrt så jag hade beställt skrikor på Ebay för en spottstyver. Jag monterade loss larmet och sågade itu det nedanför gängorna, tog bort det gamla membranet och limmade dit det jag köpt på Ebay.

Efter montering fungerar larmet igen.

4

Idag lämnar vi Great Bridge för att gå norrut. Vi passar broöppningen och startar med motorgång. Det är mestadels motorgång med otrevligt väder. Skepparen får klä på sig ordentligt. Tidvis var det snöblandat regn.

Då vi kom iväg tidigt hinner vi med en lång sträcka idag. Det är både vemodigt och tråkigt att behöva göra denna tur när vi hade bespetsat oss på 3 månader eller mer på Bahamas men nu skall vi se till att inte samma sak kan hända igen.

Vi tuffar på norrut genom den slingriga kanalen och under en massa broar. Det finns ett fåtal som också måste öppnas för oss. Vi går förbi Norfolk med alla krigsfartygen, bl.a. 6 hangarfartyg och ankrar upp i den nu för oss kända viken vid Phoebus.

Vinden är från norr och kommer så vara några dagar så det blir nog till att avvakta innan vi fortsätter upp till Deltaville.

3

Idag fick vi ett mail från företaget som hyr vårt hus. De meddelade att de misslyckats med senaste budgivning och såg sig tvingade att säga upp hyreskontraktet på vårt hus.

Det tog oss inte särskilt lång tid att bestämma oss för att resa hem, städa ut huset och lägga ut det till försäljning. Alltså bestämmer vi oss föra att återvända till Deltaville, lägga upp båten på land igen och flyga hem.

Lite tur i oturen var ju att vi blivit fördröjda några dagar när vi väntade på delar. Annars hade vi varit betydligt längre söderut. Nu handlade återfärden om ett par tre dagar.

1

Vi ligger kvar och väntar på att butikerna ska öppna. Det är Thanksgiving och vi är lite osäkra om det endast är idag som allt är stängt.

Vi tar ändå en Uber in till Norfolk för att kolla runt lite granna.

Norfolk är ju USA’s största marinbas och här finns ett museum med ett slagskepp.

45