TRUD's logg

Vi är inte så bra utrustade för det klimatet vi upplever här nu så vi lånade bilen och åkte iväg till General Dollar och införskaffade lite sockar. Sortimentet var inte så stort så vi fick ta det dom erbjöds.

I USA måste man ha ”wheels” för att kunna ta sig någonstans. Här ute på vischan finns inga kommunala bussar och att cykla är inte tilltalande då det inte finns några cykelbanor utan man skulle i så fall behöva cykla på landsvägen och det känner vi inte för.

Vi fortsätter med färdigställande av båten inför sjösättning. Jag monterar tillbaks vindrodret. Vi har ju fått de delar från Hydrovane som blev skadade när vi blev påseglade av den tokige amerikanen i Great Bridge när vi var på väg norrut.

Jag slipar också botten och lägger på ett nytt lager kopparbottenfärg. Nya offeranoder som vi hade med oss från Sverige blir också monterade.

1

Medans vi var hemma har vi fått levererat reservdelar till ankarspelet och nu kunde jag montera ihop det med nya lager och tätningar. Sedan skulle överdel monteras på däck och motorn under däcket. För att komma åt måste en stor del av inredningen i förpiken monteras ner så det tar en stund. Det måste ju också vara klart innan man skall koja.

På Trud har det suttit en pollare akter om ankarboxen. På den har det suttit ett fäste för det löstagbara kutterstaget. Problemet med denna pollare har varit att den är tillverkad av en teakstock vilket medför att om man har överspolande sjöar ett längre tag så dras det ner vatten genom de sprickor som blir efter att solen torkat trät.

Jag hade gjort en ritning på en ersättare i rostfritt i stället. Vår gode vän Sture i Missy var väldigt hygglig och svetsade denna konstruktion och idag var det dags att montera denna pjäs. Jag hade mätt en massa gånger för att vara säker på att konstruktionen skulle passa. Jag ville ju använda de gamla hålen för fastsättning av den nya pollaren. En bieffekt blev också att dynorna i förpiken fick plats utan att de blev tilltryckta av pollaren.

Här ser vi den nya rostfria pollaren.

2

Det är så kallt att spannen med sötvatten som vi har stående i stittbrunnen har fått ett tjockt islager. Man fick knacka hål på isen för att få vatten till äggkokningen. Det gick i alla fall väldigt fort att kyla äggen med isvattnet efter kokningen.

Solnedgången kvällen innan. Det är molnfritt och då blir det en utstrålning och väldigt kallt. Vi har det i alla fall gott i kajutan där kaminen är igång dygnet runt.

Idag har vi också tagit ut batteriet till EPIRB’en. Den har nu överskridit tiden då det skall ersättas med ett nytt. Hållbarheten är 5 år och för att vara säker på att den skall fungera enligt specifikation måste batteripacken bytas. Jag hade hittat en firma i New York som fixade det för en betydligt lägre kostnad än vad jag funnit på andra håll.

Det är ju lite vanskligt att pilla med en sådan här mackapär. Man vill ju inte förorsaka att ett sjöräddningsuppdrag drar igång så innan jag skruvade isär nödsändaren hade jag informerat JRCC i Göteborg om vad jag ämnade göra och att dom skulle betrakta ett larm som falsk om de fick ett sådant från vår EPIRB.

Dessutom så fanns det väldigt lämpligt en container på varvet här som jag fick använda. Den utgör ju då en faradays bur och skulle förmodligen inte läckt ut radiosignalerna till satelliterna även om jag skulle råka trigga larmfunktionen i processen. Jag lyckas montera ut batteriet och Pia är snäll nog att släppa ut mig när jag bankar på dörren.

2

Under tiden vi varit hemma i Sverige har vi hunnit vara med på 2 bröllop och att göra färdigt dusch/toa i källaren. Att få tillgång till ett sådant har verkligen höjt livskvaliteten i vår lilla lägenhet i källaren.

Vi sover över hos mor/svärmor de 2 sista nätterna innan vi ger oss av. Hon är också vänlig och kör oss tidigt den 3/11 till Landvetter. Planet lyfter strax efter klockan 8 men det kommer att bli en krävande resa. Vi flyger till London och får vänta där till kl 16 innan den långa Atlantöverfarten startar. Alltså en väntan nästan hela dagen.

Vi anländer till Boston 18:30 och måste vänta här till nästa morgon eftersom det inte går några flyg till Richmond så här sent på dagen.

Vi tillbringar natten på en av bänkarna i avgångshallen och det är både kallt och enformigt så det är inte så konstigt att skepparen ser lite grinig ut. Här försöker han värma öronen med en resenackkudde.

Planet till Richmond lyfter klockan 08:30 och efter 2 timmar är vi framme där. Nu skall vi bara ta oss till Deltaville också. Det blir en Uber som tar ca. en timma. Chauffören är inte så glad att behöva köra så långt ut i på vischan. Det blir svårt att få någon körning tillbaks.

Vi är ganska spaka efter den långa resan så det blir inte så många vingslag gjorda idag. Vi plockar undan lite så att vi kan sova och äta vid salongsbordet. Vi får också igång reflekskaminen vilket är tacknämligt eftersom det är ganska kallt här nu. Åtminstone på natten.

2

Vi är hemma i Sverige för tillfället. Då det blev förflyttning nästan hela tiden efter Kuba har jag haft svårt att hinna med att fylla på loggen i samma takt som vi seglade .

Snart skall bloggen kompletteras med berättelse om vår segling upp genom USA.

Vi flyger åter till USA i början av November.

14

Det är en hel del som måste fixas innan vi är beredda för flygningen hem.

Vi behöver demontera vindrodret och beställa nya delar för att reparera det efter att den tokige amerikanen hade dundrat in i oss vid bryggan i Great Bridge. Vi måste också renovera ankarspelet som hade börjat föra ett väldigt oväsen när man spelade hem ankaret. Det visade sig att lagren inte var gjorda av rostfritt stål så kulorna hade rostat så illa att axeln vaggade flera millimeter när den roterade.

Jag beställde reservdelar till både ankarspel och vindroder.

Det visade sig att det var inte så lätt att demontera lagerringen ur ankarspelets platta. Till min räddning fanns grannen Dan som bistod med en Dremel och med den och hans hjälp lyckades vi skära av ringen och knacka ut den. Reservdelar beställdes och de kommer att vara här när vi kommer tillbaka.

Jag mätte också upp alla mått för en ny genua som vi kommer att beställa från North Sails.

På morgonen den 4/6, dan före före vi skall flyga hämtas vi för den timma långa bilfärden till Richmond. Vi har bokat ett airbnb-boende i Richmond för en billig peng. Det visar sig vara en snubbe som är ljudtekniker och påstår att han har turnerat med Roling Stones. Vi tar hans påstående med en nypa salt. Han hade också spelat med Roxette och kände Marie Fredriksson. Vi låtsades vara imponerade av hans skryt.

Vi är rätt trötta och vilar ut på rummet. Framåt 3-tiden på eftermiddagen börjar det spelas på hög nivå från våningen under. Efter en bra stund kommer ägaren upp och ursäktar sig och säger att han glömt av att han hade hyresgäster för natten. Jag säger att det är inga problem bara dom spelar något bra.

På morgonen bokar vi en Uber som tar oss till flygplatsen. Vi flyger till Boston, London och sedan till Göteborg och kommer att vara hemma till midsommar.

Tillbaks till båten tänker vi vara någon gång i höst när orkansäsongen är i sitt slutskede.

2

Idag kommer vi upp på land och ”gubbarna” pallar upp oss vid sidan om en en Alnin 25’a.

Vi kommer till rätta och kopplar in el och vi lyckas koppla upp oss till internet trots att täckningen här inte är den bästa. Mobiltelefon är inte möjligt att använda. I alla fall inte mot AT&T som vi har i vår ”båttelefon”.

3

Vi startar ganska tidigt idag och det blir motorgång runt udden för att vi ska ta oss in till marinan. Kanalen in till denna är lite grund så skepparen ha mailat Laura på DYC för att klargöra att vi inte ska ha några problem vid infarten.

Det visar sig inte vara några som helst problem. Vi kommer in i viken och tar oss fram till platsen invid travelliftens ficka och förtöjer där. Vi ligger här under kommande natt och kommer att bli lyfta i morgon.

4

Vi är nu framme i Deltaville och vilar ut efter ca 3000 Nm denna säsong. Vi ligger i en liten vik precis söder om där vi ska ta upp. Viken heter Jackson Creek.

Vi gör en del förberedelser inför vinterförvaringen som att ta ner seglen och konservera watermakern.

Några gånger tar vi oss iland för en promenad. Här finns en hög brygga som vi kan lägga till vid med dingen. Det verkar också som att ingen har några synpunkter på att man använder Deltaville Marinas låga brygga. Vi lägger dingen där och vi konfronteras inte av någon som vill ha betalt.

Det har varit skön att ligga still några dagar. Det har ju inte varit mycket av den varan tidigare under säsongen.

Nu inväntar vi dagen då vi skall s.a.s. kan gå runt hörnet och komma fram till marinan där vi kommer att låta Trud ligga på land under kommande Sverigevistelse.

2

Vi har legat i denna viken 2 nätter och nu skall vi ta sista sträckan norrut till Deltaville. Vi har bokat upptagning hos Deltaville Yacht Center. Vi skall vara framme den 27/5 så nu kan vi ta det lugnt.

Sträckan vi seglar idag är lite mer än 40 Nm. Vi är nu uppe i den stora viken Chesapeake Bay. Här ska det vara ganska tryggt när det gäller orkaner. Orkansäsongen är nämligen i antågande. Här befinner vi oss en bit inne i denna bay och om en orkan försöker att ta sig in här kommer den i alla all att gå ner i styrka en del. Det känns altså tryggt att lämna båten här medans vi är hemma i Sverige. Båten kommer också att stå på land under denna tid.

2