TRUD's logg

Efter att vi blivit uppvaktade medans vi låtsade att vi sov och ”delegationen” återvänt till resorten drar vi upp ankaret och ger oss iväg. Att vi skulle betala för att vi ankrar och får 5 timmars sömn utan någon som helst motprestation finner vi enbart löjligt så något dåligt samvete för att vi gör som vi gör känner vi absolut inte.

Det är dåligt med vind så det blir motorgång. Efter ett tag ser vi ånya en välkänd båt på AIS’en. Det är naturligtvis Andante. Roy har inte vilat så som vi gjort och kom iväg senare än oss då han skulle bunkra diesel innan han gav sig iväg.

Det blir i alla all ingen nattsegling innan vi kommer fram till marinan i Los Moros. Vi blir anvisade en plats på utsidan av piren. Utsidan är ok om det inte blåser från ost.

Under kvällen/natten händer just det som inte är så bra. Att det blåser upp från NO. Hamnkaptenen kommer ner i pyjamasbyxorna och rekommenderar oss att flytta båten och vi tycker nog själva att det inte ser så bra ut där vi ligger även om vi har dämparna på linorna. Vi lösgör oss och m.h.a. 5 gubbar med träklykor, bogpropeller och maskin har vi inga problem att ta oss från kajen och kan gå runt piren och lägga oss utanför en fiskebåt. Här ligger vi nu väldigt skyddade och kan sova lugnt.

4

Vi drar iväg på morronen. Det går fint ända till mörkrets inbrott. Då nästan stannar vi. Från att ha gjort 5-6 knop gör vi nu inte mer än strax över 2 över grund. Vi har en fruktansvärd motström.

Att få så stark motström och speciellt när natten närmar sig är sååååå frustrerande.

Framåt 2-tiden på natten har vi lyckats ta oss närmare ön Isla de Pinos och kommit ur den värsta strömmen. Vi gör nu i alla fall nästan 4 knop. Vi söker oss än längre norrut efter Isla de Pinos och efterhand minskar strömmen så att vi kan prestera nästan 5 knop.

Det tar oss hela nästföljande dag och halva natten att ta oss fram till Maria la Gorda. Vi ville då sova och bestämde oss för att gå in dit och ankra för att få några timmars sömn. Vi ankrar en bit ifrån resorten som finns här för vi vet att de vill ha betalt om man ankrar i närheten av den.

Vi somnar gott klockan halv fyra på morgonen och vaknar av att någon snirklar runt båten och vill ha kontakt med oss. Vi vet vad det handlar om och låtsas som om vi sover stenhårt. De ger sig strax tillbaks till resorten.

4

Efter att vi fått sovit väldigt gott lättar vi ankare och går in till Cayo Largo och ankrar upp ett stycke akter om Andante.

Alla här verkade lite nerviga. När vi lägger ut vår kätting får vi en kommentar från grannbåten att, jaja min båt är av stål så om ni draggar så klarar jag mig. Sedan kommer ett par i en dinge och frågade om det var vi som draggat. Nej, vi har inte draggat. Då åker de över till Andante och ställer samma fråga där.

Senare när vi pratar med Roy berättar han att han hade haft lite problem att få fäste. Han hade då gått upp med kaffemuggen i en handen och lagt båten med aktern mot vinden efter att han tagit hem ankaret. Våra båtar har p.g.a. underkroppens utformning en benägenheten att lägga ”rumpan” mot vinden. Detta kan man utnyttja för man vet helt säker att båten gör så och ligger därmed väldigt stabilt i detta läge. Sedan kan man slå lite back så ligger hon helt still. Man kan sedan lägga ut ankaret med det lite ovanliga hållet framåt i stället. Det är bara att slå friläge på motorn så kryper båten framåt medans man lägger ut kättingen. Övriga båtars besättningar tyckte väl då att Roy var ofattbart lugn när han samtidigt som han avnjöt morgonkaffet ankrade om båten.

Vi hör sedan på eftermiddagen att en båt ropar in till marinan och säger att han behöver bli lossdragen för han har satt båten i sanden på väg ut. Skojar du får han till svar. Vi kollar ut och mycket riktigt står det en båt på grund. Vi hör sedan att han hade legat för ankare men att myndigheterna prompt ville inspektera båten inne i marinan innan han gav sig iväg. Annars hade han ju inte råkat ut för denna grundstötning. Marinapersonalen hjälper honom i alla all att komma flott igen.

4

Det är långt till Havanna. Härifrån Cabo Cruz är det cirka 650 Nm.

Därför ger vi oss av idag för en segling som kommer att bli 250 Nm. Tidig avgång. Halv sju är vi på väg och till en början har vi en fin NE bris och gör god fart åt WNW.

Efter halvannan timma ser vi en roddbåt med 2 män ombord. Den ena signalerar nöd genom att höja och sänka armarna över huvudet och ned till sidorna på kroppen. Vi rullar in genuan, gippar och går tillbaks till dem och frågar hur det står till. Då visar det sig att dom bara ville heja på oss. Vi gör ytterligare ett slag förbi dom och frågar om dom vill ha hjälp av Guarda Frontera men då blir dom väldigt tydliga med att dom absolut inte vill ha med dem att göra.

Man blir lite förbannad när folk inte vet skillnaden på att heja och kalla på hjälp i en nödsituation. Vi var ju helt enkelt tvungna att vända och kolla upp situationen. Man kan ju helt enkelt inte negligera en nödsignal som herrn i roddbåten iscensatte. Att det kunde vara en nödsituation var inte helt otänkbart då de befann sig mer än 6 Nm från närmaste land i en liten roddbåt ute på havet klockan åtta på morgonen och det blåste ganska bra från land. Gud vet hur dom tog sig tillbaks.

Vi rullar ut genuan, justerar skoten, sätter vindrodret för önskad kurs och slappnar av igen.

Vi gör bra fart fram till tidig eftermiddag då sjön och vind inte kommer från samma håll. Bidevind är det men sjön kommer precis förifrån och har en periodtid som gör att vi gör väldigt dålig framfart. Ibland inte mer än 3 knop och det är ett väldigt spashande när stäven slår i vågorna.

Vi lider av detta fram till nästa dags morgon då vi bestämmer oss för att försöka komma under land och få lite sjölä. När vi tagit oss NO-vart och kommit nära kedjan av öar på Kubas sydsida går det betydligt bättre.

Det blir sedan en hel dags och ytterligare en natt på havet innan vi kommer fram till Cayo Largo och kan ankra upp innanför en av öarna. Vi lägger oss inte nära byn utan en bit därifrån eftersom vi vill vila och vis av erfarenheten från förra hamnen undviker vi därmed förmodligen att få besöka av Guarda Frontera. Ankaret släpps klockan 18:15 och vi kan slappna av och skall kunna få en hel natts oavbruten sömn. Det är nu den 29/3 och vi har varit igång 2 ½ dygn för att ta oss 250 Nm. Det är ganska långsamt för att var oss men vi hade en väldigt besvärlig sjö under mer än ett dygn.

2 timmar efter att vi har kommit till ro uppenbarar sig Andante på AIS’en. Vi ropar på henne och efter lite snicksnack går hon in till byn och ankrar upp där.

3

Idag lämnar vi marinan i Santiago de Cuba. Vi ville komplettera matförråden lite granna så vi lämnade en lista till hamnkaptenen och sedan kom leveransen till brygga.

Vi hade beställt ägg potatis bananer och apelsiner.

Äggen och potatisen var ok. Däremot var bananerna och apelsinerna övermogna eller i vart fall inte förstasortering. Billagt var det inte heller. För det vi köpte betalade vi säkerligen mer än en månadslön för en kuban.

Här ser vi de tvivelaktiga bananerna.

Vi kommer iväg vid 7-tiden på morgonen och det blir segling hela dagen och hela natten. Andante ligger kvar då Åsa skall flyga hem till Sverige i morgon och Roy kommer att segla ensam till Havanna där vi skall mötas om vi inte stöter på varandra tidigare.

Efter ungefär 24 timmar kommer vi fram till Cabo Cruz och vi går in innanför revet och ankrar. Vattnet är bedårande vackert.Efter att vi gjort i ordning kojar vi men det dröjer inte länge förrän vi får besök av Guarda Frontera som vill komma ombord och kontrollera våra papper. Suck, vi som precis hade gått och lagt oss efter att ha varit vakna hela natten. Hur mycket vatten har vi. Har vi sattelittelefonen och att den var plomberad. Det var en massa andra konstiga frågor också men de har jag numera förträngt.

Pia filmar platsen där vi ligger ankrade. Platsen kan tyckas oskyddad men vi ligger innanför revet som ger sjölä åt det öppna havet.

4

Idag hade vi gått upp till hotellets restaurang för att äta middag.

Vi hade beställt maten och väntade på att bli serverade. Då kommer en av personalen ut med en påk och ger sig på en av de lösa hundarna som lufsar omkring här. Han helt sonika slår ihjäl hunden med påken mitt bland gästerna. När hunden är livlös plockar han upp den i svansen och kastar den över häcken där den får ligga tills vidare.

Behöver vi säga att det var lite svårt att återfå aptiten efter denna händelse. Uppenbarligen har man ett annat synsätt på hur djur bör behandlas än vad vi har i västvärlden.

3

Idag åker vi ”flodbåt” in till den stora staden Santiago de Cuba.

Under färden ser vi det kraftverk som spyr ut slagg som kan lägga sig på båtarna i marinan om vindarna är dom rätta/felaktiga.

Färden tar cirka en timma och vi blir avsläppt nära centrum. Det är inte många bilar som rör sig. En och annan hästkärra kommer förbi oss. Det finns också cykeltaxi om man inte orkar gå men det gör vi.

Först skall vi få tagit ut pengar. Man kan göra det i en kortautomat eller så kan man gå till ett speciellt kontor. Vi tar först ut en del pengar i en kortautomat. Sedan går vi till det speciella kontoret och tar ut kubansk valuta även där.

Efter detta tänkte vi skaffa internetkort. Det är så att på Kuba säljer staten kort som kan gälla för en eller 5 timmar. Man betalar inte för mängden data utan för hur länge man är inloggad.

Här står vi i kö för att få gå in och inhandla våra internetkort. Kuba är ju ett kösammhälle och det finns ett system som funkar så att när man kommer till ett ställe där det står folk i kö säger man ”ultima” eller kanske Que ultima. Då ger sig den person som är sist i kön tillkänna och man vet vem man har framför sig. Sedan har man ansvar för att i sin tur ge sig till känna när det anländer en ny köande. Systemet verkar funka bra och efter att man överlämnat ansvaret kan man i princip gå iväg och göra andra ärenden bara man är tillbaks innan det är ens tur. Man står altså inte i kö som hemma i Sverige. Alla står huller om buller.

Efter de 2 tidigare viktiga ärendena går vi runt i staden. Kuba är ju känt för sina gamla femtiotalsbilar och här ser vi några sådana.

Vi råkar på tullaren från marinan och han erbjuder sig att skaffa cigarrer till bra pris. Vi hade blivit varnade av hamnkaptenen för att köpa cigarrer på gatan men det är precis det vi nu gör. Vi tror att tullaren inte lurar oss och det visar sig senare när Roy och Åsa kollat på nätet att det faktiskt var äkta vara. Det verkar som att alla har lite business vid sidan om för att överleva.

Efter en dags hårt slit svalkar vi oss med en öl på en uteservering innan det bär av tillbaks med flodbåten till marinan.

3

Det blev en hel del motorgång det sista dygnet. Vi försöker ropa på radion som vi har läst oss till att man skall göra. 12 Nm före man kommer fram till hamnen skall man ropa och anmäla sin ankomst. Vi ropar och ropar hela tiden men får inget svar.

Först när vi ligger precis utanför marinan där vi skall checka in får vi svar från hamnkaptenen. Vi blir beordrade att lägga till utanför en motorkatamaran. Ut på katamaranen kommer en läkare som skall ta tempen på oss innan vi får gå iland. Problemet är att läkarmadammen är lite rund om magen och Truds’s däck ligger väldigt lågt i förhållande till katamaranens dito så det blir ett undantag och vi får gå in på kontoret för kontroll av att vi inte bär på några smittsamma sjukdomar. Därefter blir det kontroll hos Guarda Frontera, Immigration och Tull.

Datorutrustningen som användes på kontoret här var inte av det modernaste snittet. Skrivaren var en matrisskrivare som förde ett förfärligt väsen. Det var en gammal Epson. Jag hade själv en exakt likadan i början på 1980 talet.

Vi får ett visa för 30 dagar till det facila priset av 75 US-dollar per person. Sedan var det en mindre kostnad för båten också.

Efter att vi blivit vederbörligen inklarerade gick vi bort till det närliggande hotellet och fick växlat till oss lite CUC . Uttalas inte sus utan med k på båda ställena. Till att börja med kändes det lite konstigt att uttala detta ord.

Vi bestämmer att vi skall äta middag på restaurangen och när vi kommer dit får vi en meny som det står lite olika rätter på. Vi bestämmer oss för en av dessa. Då visar det sig att för dagen finns det endast grillad fisk att välja trots att på menyn säkert fanns 5-6 stycken uppskrivna. Inte mycket till val kan man säga.

Den lokala ölen här heter Bucanero och smakar faktiskt riktigt gott.

4

Vi har haft både seglingsbar vind och stunder då vi varit tvungna att gå för maskin. Vid 2 tillfällen har vi varit tvungna att veja för varandra. Båda gångerna på natten. Det är lite märkligt med tanke på hur stort havet är.

Rutten vi tagit är från västsidan på Puerto Rico, söder om både Dominikanska Republiken och Haiti och sedan nordvästvart upp till Santiago de Cuba.

Nu under sista dygnet verkar det bli mycket motorgång.

4

Vi har haft lätta vindar och när båten vaggar i dyningen far masten fram och tillbaka. Detta medför att det blir väldiga smällar i storseglet och stor belastning på travarna som håller seglet mot likränna i akterkant av masten.

Jag noterade i dag när jag kollade upp i riggen att en av travarna till en av fullattorna och en av de mindre travarna var lösa.

Nu ställs min innovativa förmåga på prov. Genom att lägga 2 brickor under insexskruven på den stora travaren lyckas jag få den att hålla ihop igen.

Den lilla travaren repareras genom att borra 2 hål och trä en lina genom dessa. Sedan kan travaren knopas fast vid öglan på seglet. Detta visar sig fungera fint och vi kan använda storseglet igen.

4