Det blir en bilfärd även idag.
Azorerna ligger i ett vulkanaktivt område och här finns varma källor. I dessa källor lagar man mat trots att det luktar svavel överallt.
Skepparen stoppar ner fingrarna och kan konstatera att det är rejält varmt.
Här lagas det mat i en av de varma källorna. Maten läggs i de vita säckarna.
Kusterna är väldigt branta och det är många serpentinvägar. Man förvånas hur växtligheten klarar av att växa på branterna.
Även på denna ö har Petra hyrt bil. Faktiskt för 2 dagar.
Idag bär det av åt väster till en jättekrater där det bildats en stor sjö.
Här finns också ett påbörjat hotellkomplex som det inte verkar bli något utav.
Vi stanna i byn som ligger nere i kratern och äter lunch.
På vägen tillbaks stannar vi längs kusten och tar några bilder och Petra och Misse passar på att bada.
Vi har fin segling hela natten fram tills att Sao Miguel läar och vi får ta till motorn sista biten och kommer in i hamnen när det ljusnat. Vi går direkt till en plats i marinan. Det råkar bli en plats som nog är ämnad för en betydligt större båt än Trud.
Skepparen ger sig av till myndigheterna för att klarera in och mycket riktigt så blir vi tilldelade en annan plats som bättre passar vår storlek.
Idag lämnade vi Velas på morgonen för de 140 Nm till Punta Delgada på Sao Miguel.
Det blir stor och gennacker till att börja med och vi gör god fart. Senare ökar vinden till uppåt 20 knop vilket är lite för mycket för gennacker i halvvind så vi stryker den och rullar ut genuan i stället.
Idag hade Petra hyrt bil och vi åker iväg österut på ön. Hon har också organiserat en vandring för oss. Det är en vandring på lite drygt 8 km så det borde väl inte vara så ansträngande ?
I normalfallet så är det nog inte så farligt men nu började det med 2 km med kraftig stigning, 300 m de första 2 kilometrarna. Dessutom har ju Torbjörn och jag suttit still i nästan en månad under seglingen från Karibien så vi har inte riktigt spring i benen. Nåväl, vi kämpar på och till slut är vi uppe och vandringen blir lite mer uthärdlig.
Nerför är inte lika ansträngande men man får passa sig så man inte tappar fotfästet för då blir det nog svårt att få stopp.
Efter vandringen blir det besök på ett lokalt fik som odlar sitt eget kaffe.
Idag lättar vi ankar och går för motor över till den lilla hamnen Velas på Sao Jorge. Eftersom det inte är någon vind alls blir det motorgång hela vägen de 22 nautisk milen.
När vi närmar oss hamnen ser vi på avstånd valar som strax dyker. Vi stannar för att invänta när de ska komma upp igen men tyvärr får vi aldrig syn på dem igen.
Velas är en väldigt liten hamn och vi är beredda på att behöva ankra men det visar sig att vi kan förtöja utanpå en belgisk båt.
Utanför pågår kappsegling med valbåtar och när de kommer in får skepparen hjälpa till att dra upp en av dessa.
Dessa båtar användes tidigare för valfångst och har enormt stora segel och därmed är dom snabba för att kunna segla ikapp en val.
Här i Horta är det tradition att måla sin tagg på piren. Eller ja, på vilken möjlig betongyta som helst i hamnen. Så gör även vi. Det anses bringa otur för den följande seglatsen om man struntar i att måla sin bild här.
Det blir samma starka Tors dotter som vi en gång målade på Porto Santo.
Idag landar våra 2 nya besättningsmedlemmar här i Horta. Det var först tänkt att vi skulle seglat till Ponta Delgada, 15o Nm längre österut för att möta dem där men med lite eftertanke så var det ju mycket bättre att dom tog ett inrikesplan hit till Horta.
Tanken är att Petra och Misse seglar med oss och vi kan besöka någon av de västra öarna och sedan segla österut till Ponta Delgada på Sao Miguel varifrån de flyger tillbaka till Sverige.
Vi spenderar först några dagar här i Horta.
På självaste nationaldagen äter vi middag tillsammans med besättningen på Bonnie på den så kända baren här i Horta.
Vi var tvungna att gå för motor de 2 sista dygnen då det inte fanns tillstymmelse till vind men kommer fram till Horta på ön Faial vid 18-tiden och kan ankra upp vid sidan om Bonnie.
När vi väl fått ankaret på plats och stänger av motorn blir det så ofantligt tyst. Man undrar vad som händer. Skönt var det i alla fall.
Äntligen kan man få en hel natts sömn utan att behöva bekymra sig för att behöva ta en nattvakt.
