TRUD's logg

I kväll tänkte vi fira att vi är snart på väg igen norrut och det skulle passa fint med att besöka ”The Brewery” som vi hört så gott om från Think Twice.

Det blir en promenad på ca 1 km dit. Det är skönt att gå på kvällen när det är lite svalare. Mycket trevligare än när vi går till mataffären på förmiddagen och återvänder strax före 12.

Väl på plats visar det sig att restaurangen är rock n roll inspirerad. Där står en motorcykel bland ölbehållarna.

Motorcykel bland ölbryggningen.

Vi smakar på ett par olika sorter men man får vara lite försiktig. Alkoholhalten är hög så det kan inte bli mer än 2 stop.

Bardisken på The Brewery.

Ikväll kan vi få den revbensspjäll som vi blev nekade härom kvällen. Fast kanske inte den revbensspjällen för vi är övertygade om att den som serverades här höll en mycket högre kvalitet.

Personalen var också trevlig och förhörde sig om allt var till belåtenhet.

15

Idag hade vi bestämt att vi skulle åka till en hash tillsammans med båtarna Moana och Svea. Skall vi vara ärliga så vet vi faktiskt inte vad det är för någonting. Vi vet att man kan deltaga i 2 olika grenar, en där man springer och en där man går.

Vi har löparskor med oss men tänker deltaga bland de som går. Klockan 13:30  hämtar Shademan oss i sin buss och vi åker i 1 1/2 timme norrut och upp i bergen på Grenada.

I bussen på väg upp i bergen.

Det blir en lång väntan i solgasset innan det hela startar.

Väntan i solgasset.

Det visar sig vara en ansträngande vandring. Det går upp,upp,upp och det är väldigt brant. Ännu så länge på asfalt. Vi blir båda ordentligt ansträngda. När vi väl kommit upp för branten visar det sig att man skall ut i naturen. Eftersom det regnat en del på sistone är ”stigen” så fruktansvärt lerig att man kanar och slinter åt alla håll.

Till slut när vi ser att det blir redigt brant igen och det är lika slirigt vill vi inte fortsätta detta vansinne. Vi vill inte riskera att skada oss allvarligt utan bestämmer oss för att återvända samma väg vi kom även om det inte heller är riskfritt.

På vägen tillbaks häpnar vi över hur brant vägen är. På vägen upp var vi så koncentrerade på att sätta den ena foten framför den andra att vi inte noterat detta.

Vi noterar också att det finns stora träd här. Vi gissar att en normallång vuxen människa skulle nå upp till den röda linjen.

Ett stort träd.

Vi kommer tillbaks till utgångspunkten och blir avprickade så att arrangörerna inte tror att vi är kvar i naturen.

Sedan blir det hemfärd och stämningen i bussen är hög nu efter att samtliga konsumerat några öl efter ”målgång”. All ”rockies” skulle bli duschade i öl men Pia och jag höll oss undan så vi slapp denna ritual. Tobbe däremot höll sig först undan som vi, men nyfikenheten tog sedan över och han visade sig lite för nära händelserna. Han blev därmed flerfalt duschad som straff.

Efter att vi kommit tillbaks till Prickley Bay tänkte vi äta middag på Tiki Bar som marinabaren här heter.

På menyn står det att de serverar revbensspjäll. Vi försöker beställa det men har inte noterat att denna del av menyn endast gäller Fredagar så några revbensspjäll som vi bespetsat oss på blir det inte.

Då får det bli pizza. Vi beställer en Hawaii och en Columbo.

Efter 30 minuter frågar en av de andra servitriserna om vi beställt. Jodå en Hawaii och en Colombo har vi beställt. Hon försvinner iväg och tiden går. Efter 1 timma tröttnar Pia och frågar den servitrisen vi beställde av första gången och hon svarar att maten kommer om 2 minuter.

Pizzorna kommer in och vi blir nu serverade en Colombo och en Capricciosa. Jag frågar då om detta är en Hawaii som jag beställt. Nej svarar servitrisen och jag försöker inleda en förhandling genom att säga att jag kan äta denna men jag betalar inget eftersom ni gjort fel. Ingen ansatts till att förhandla så efter 3 sekunder betänketid ber jag dem ta tillbaks pizzan och ge mig min Hawaii som jag beställde för över en timma sedan.

Hur lång tid tar det ? 20 minuter får jag till svar.

Efter 30 minuter är mitt tålamod slut. Jag har nu väntat 1 1/2 timme på en pizza. Jag går bort till disken och frågar när jag får min pizza. Bagaren säger att den är klar.

Det är sällan jag blir så arg som jag blir nu. Jag gapar och skriker och säger att om den är klar skall den fram fram på disken nu, nu och att jag väntat på min mat i 90 minuter. Jag gör detta för att sätta press på etablissemanget genom att informera de andra gästerna vad jag råkat ut för.  Han tittar förskräckt på mig eftersom det visar sig att den inte är helt färdig.

Efter några minuter får jag min pizza och går tillbaks till bordet där Pia sitter och äter min pizza medans Pia tittar på.

Någon mer middag på det stället blir det inte.

3

Idag skulle vi ha lite extra semester men då dyker Tobbe på Moana upp och berättar att han har lite problem med sitt ankarspel. Det fungerar inte att spela ut kättingen.

Jaha, jag kan komma över och tittar på det om en liten stund svarar jag och vi kommer överens om att jag skall komma över klockan 16.

Vi åker över med mätinstrumentet och konstaterar att en kabel på kontaktorn har lossat. Jag monterar den och då funkar spelet både upp och ner med strömbrytare på däck men fjärrkontrollen klarar fortfarande inte att lägga ut kättingen. Jag konstaterar då att det läckt in saltvatten i den och förstört en av brytarna.

Eftersom det finns 4 brytare i handkontrollen och endast 2 används i det specifika fallet åker jag tillbaks till Trud där jag har utrustning för att löda på kretskort och byter ut den skadade brytaren till en av de som inte används. Tillbaks till Moana och vi konstaterar att allt nu fungerar.

Slutet gott allting gott. Speciellt gott var det också att äta middag som vi blev bjudna på ombord på Moana. Det blev en jättetrevlig kväll ombord på båten som nu hade ett fungerande ankarspel.

3

Idag körde vi igång vår vattenmakare igen efter att den varit konserverad från det att vi lämnade Trud i Chaguaramas i April.

Det blir ganska stökigt i sittbrunnen när man måste komma åt watermakerns membran för att koppla tillbaks slangarna. Så här ser det ut då.

Stökig sittbrunn.

Men resultatet blir inte så dumt. Nästan lika fint som en hembränningsapparat.

Gott vatten.

4

Idag är det Fredag och då har dom steelband på Tiki Bar här i Prickley Bay så vi passar på att återuppleva denna musik.

Det finns en dam som är seglare och som brukar spela med bandet. Hon har orange T-shirt i kväll.

Damen i orange T-shirt.

Nedan en kort film när bandet spelar.

4

Efter en nattsegling utan sömn och utan tända lanternor kommer vi fram till Prickley Bay på förmiddagen och ankrar i den fina viken.

Vi brukar gå på natten när vi går mellan Chaguaramas och Grenada och med släckta lanternor för att inte riskera att bli bordade av Venezuelanska pirater. Vi går också ordentligt österut längs Trinidads kust innan vi sätter kurs mot Grenada. Nu är risken att det skall hända något även om man går raka vägen på dan otroligt liten men vi har inte bråttom och om vi kommer fram ett par timmar senare så spelar det ingen roll. Visserligen är risken liten men om det skulle hända något får det ju så stora konsekvenser.

Vi får en fin översegling och efter att vi kommit fram och ankrat checkar vi in hos tull och immigration.

Vi går till kojs tidigt efter en sömnlös natt och sover naturligtvis som 2 stockar.

4

Vi har jobbat på så mycket vi orkat. Här nere på Trinidad är det ganska hett om dagarna. Bäst är om man kommer igång tidigt med jobbet. Mitt på dagen är det svårt att företa sig något ansträngande utanför kajutan men är vi klara för att bli satta i plurret.

Vi hade bett om att få hänga i slinget till travelliften under under lunchrasten så att vi kunde måla de sista fläckarna av kölen där hon stått på pallningen.

Mickael kommer först med en speciell transportvag som finns på bilden nedan. Den är så konstruerad att man inte behöver något utrymme vid sidan om båten för att lyfta ut den från sin plats. Därmed kan man packa båtarna mycket tätare än om man skulle haft utrymme nog för att direkt kunna lyfta båten med travelliften.

Den smala speciallyften.

Efter att man kört ut båten lyfter mannarna upp båten i travelliften.

Trud i travelliften.

Vi kollar med Mickael att det är ok om vi åker med Trud ner till och i vattnet. Det var ok och därmed blir sista markkänning av Trinidad för oss när vi tar stegen upp till däck.

När lunchen är över körs vi ner till fickan och vi blir sjösatta. Efter att jag luftat black-jacken till propellertätningen, kollat att vi inte har några läckor, sett till att motorn går och att den får kylvatten tuffar vi ut från Chaguaramas.

3

Idag hade våra vänner Sarah och Mike i Tamara ordnat med en utflykt till Caroni swamp. Vi var 4 svenska besättningar som deltog i denna tur. Förutom Tamara var Lotta och Mads från Looma IV och Lotta i Svea med.

Det blev som en mer spännande paddantur genom träsket och vi fick se boaormar, kajmaner och en herrans massa vackra fåglar.

En liten boaorm i trädet ovanför oss.

Vi åkte båt genom träsket och man inser hur hopplöst svårt det var för de människor som kom hit på 1500-talet att ta sig igenom en sådan här mangrovesamling.

Riktigt träsk.

Fåglarna på väg ”hem” för att sova.

På väg hem i solnedgången.

Här följer en lite film som visar ön där fågelkolonin tillbringar natten. De väljer en ö som dom alltid återvänder till. Det är så många fåglar att det ser ut som att hela ön är täckt av oranga blommor.

2

Vi hade noterat att det luktade en del fotogen i det stuvfacket där trycktanken till vårt fotogenkök sitter. Vi förvarar våra duschhanddukar i samma fack och man luktade nästan som en riktig karl efter att man torkat sig. Riktiga män luktar fotogen eller hur det nu var.

För att inte Pia skulle bli alltför maskulin var vi tvungna att ta itu med detta lilla problem. Det visade sig att det hade gått hål på trycktanken och den behövde svetsas. Då gällde det att få tag på en duktig svetsare eftersom plåten är ganska tunn. Det gäller det att gå fram försiktigt så jag rådgjorde med min gode vän Sture hur det skulle göras. Försiktigt sa han. 15-20 A på svetsen. Annars utvidgar man hålet snarare än att svetsar igen det.

Jag frågade runt och blev rekommenderad en Mikael. Efter 3 försök fick jag tag på honom och han fixade en svets som såg bra ut. Innan jag lämnade tanken till honom tvättade vi ur den med LDC så att den var någorlunda fri från fotogenångor. Annars hade det väl kunnat bli en ordentlig smäll.

På väg till svetsaren med tanken under armen.

Tillbaks till båten och provtryckning. Den verkade tät så då var det till att bära tillbaks den igen till svetsaren för att få den polerad också.

Nu är den monterad och vi har städat ur stuven och där luktar inte längre någon fotogen. Pia har också provat spisen genom att baka en ugnspannkaka och det funkade bra. Gott var det också.

5

Det har inte blivit några inlägg sedan vi  kom ner till Trinidad men nu skall det bli andra bullar av. Vi har fått gjort en hel del och hoppas på att kunna sjösätta i nästa vecka.

Vi har nu målat botten, polerat bordläggningen och idag har vi haft lite tur med vädret. D.v.s. det har till skillnad från när man i Sverige tycker att fint vädret är varit lite molnigt. Vanliga dagar är det soligt och så hett att man inte klarar av att göra någonting samtidigt som man är ute så idag har vi polerat hela överbyggnaden så nu är snart Trud så fin som en dam ska vara när hon skall ut på äventyr.

Mer har det blivit gjort under de 3 veckor vi legat på land. Vi har byggt om toaletten till el-toa, installerat ny fläkt, reparerat sjövattenpumpen och  bytt filter och olja på motorn plus en massa annat som jag nu har glömt.

Montering av fläkt.

Häromdagen åkte vi maxitaxi som det heter till stormarknaden för att handla mat. När vi går över bron som går över vägen noterade vi att man fortfarande har trådbundna telefoner här på Trinidad.

Trådbunden telefoni.

Idag var vi borta hos Echotec och inhandlade salinomterar till oss själva och till Missy. När jag var inne i butiken  undrade några av besökarna om jag var från Australien. Jag förstod först inte varför dom trodde det men när jag berättade detta för Pia insåg hon varför de trodde så. Jag har köpt en ny hatt och den har en modechang så som de australiensiska militärerna har.

Australiensare ?

När vi  var i Brasilien slutade vår trefärgslanterna i masttoppen att fungera. Den var av dansk fabrikat från Lopolight, en ledlanterna som var bra på så sättet att den inte störde på kortvågsradion men vad hjälper det om den inte lyser. Då kan man ju lika gärna stänga av den och det vore väll sjutton om den störde då. Vi lät då den trevlige engelsmannen som vi lärde känna beställde en ny lanterna av fabrikatet Optolamp som har visat sig inte heller störa på KV-radion.

Enda problemet är att när Brian som engelsmannen heter beställde vår lanterna blev det en annan variant än den jag bett om. Det medförde att vi inte kunde använda våra brytare på säkringspanelen som förut och när vi ville byta från ankarlanterna till trefärgslanterna var man tvungen att öppna säkringspanelen och slå om en växlingsbrytare där inne. Den här lanternan är ”smart” så till vida att man polvänder den för att få den andra funktionen men detta var ju inte så ”smart” för oss.

När vi var hemma i Sverige konstruerade jag ett reläkort som fixar så att vi kan använda våra vanliga brytare på säkringspanelen. Detta är installerat och fungerar nu som det ska.

Korrigerande reläkort.

Här i Chaguaramas finns det några andra svenska besättningar som vi umgås med. Det är Lotta och Mads i Looma IV och Sara och Micke i Tamara. Berit och Anders i Ladybird har redan lämnat oss och seglat upp till Grenada. Vi brukar gå tillsammans till ”The Wheelhouse” på Lördagarna då dom serverar bakin shark. Det är fisk med bröd. En slags fiskburgare. Prisvärt och gott är det.

5