Idag har vi givit oss ut på en 2200 Nm lång segling till Azorerna. Vi räknar med att den kommer att ta ca. 3 veckor. Dagens segling började fantastisk med ca. 12 knops vind från SO och vi loggade stadigvarande över 6 knop. Nu till kvällen har vinden skralnat och vi gör endast ca. 4 knop men swellen är måttlig och det är bekvämt ombord. Dagens distans = 60 Nm. Kvar till Horta= 2115 Nm.
Under de här dagarna har vi träffat seglare som ska precis som vi, ge sig av mot Azorerna.
Vi var ombordbjudna på Moana och dom till oss på sundowners.
Vi har också träffat ett par i stålbåten Bonnie där vi blev bjudna på middag. Vi återbördade gästfriheten med hamburgare i Truds sittbrunn.
Jag har hjälpt till med lite avstörning av Bonnie’s kortvågsanläggning så nu kan dom sända med i alla fall 60W utan att modemet ballar ur.
Jag passade på en dag när det var lite lugnt med vågor och vind att gå upp i masten och inspektera riggen. Det fick bli tidigt på morgonen innan turbåtarna till St. Barth och Anguilla vaknat eftersom dom inte tar någon hänsyn till ankarliggarna utan drar på full fart så fort dom lämnat kaj och drar upp ett himla swall. Sitter man i masttoppen när dom kommer for man runt som en vante där upp och riskerar att skada sig.
På vägen ner upptäcker jag något som jag först misstänker är en spricka i spridarkragen och fotograferar detta. När jag sedan förstorar bilden lutar jag åt att det handlar om en gjutrest. Jag skickar bilden till riggarna i Göteborg och dom håller med om att det inte är en spricka men menar att det är svårt att uttala sig utifrån en bild.
Vi seglar idag tillbaks till Gustavia, St. Barth för att Torbjörn ska få se den gamla svenska kolonin.
Vi kommer in och ankrar upp en bit från hamnen och tar dingen och försöker checka in men det visar sig att kontoret är stängt trots att jag frågat på Saint Martin om det är öppet och då blivit försäkrad att så skulle vara fallet. Jaja, vi får klarera in i morgon.
I stället tar vi en promenad runt de gamla husen i staden/byn med svenska gatunamn.
Vi dinerar på en av de restauranger som ligger tvärs över gatan från dingebryggan. Jag beställer revbensspjäll med pommes och till det ett glas rött. Man passar på att äta pommes när man är ute på restaurang då det är lite krångligt att tillreda sådan i båten.
Vi drar igång arbetet med att få bytt ankarspelet.
Det krävs ett väldigt skruvande för att komma åt placeringen av ankarspelet. Det sitter i träkonstruktionen uppe under däck längst förut. För att få ner den måste man först ta bort ett stort antal ribbor mot bordläggningen längs kojerna där.
Vi håller på hela dagen. Efter 9 timmars arbete är allt på plats igen och det nya spelet fungerar som det ska.
Mitt uppe i vårt projekt blir vi konfronterade utav hamnkaptenen eller vad han nu var och anmodar oss att flytta på oss. Jag förklarar att vi håller på att montera ett ankarspel och att det är lite svårt att få upp ankaret innan det är på plats men jag kan flytta på oss när det är monterat senare idag.
Vi får ingen förståelse för det utan vi måste flytta på oss omedelbart. Där vi låg störde vi ingen och skulle någon vilja lägga sig vid någon av de närmaste bojarna hade det inte medfört några som helst problem. Av alla de bojar som är utlagda här är färre än 10% upptagna. Här handlade det om en principsak och makt. Ren demonstration alltså.
I samband med diskussionen missuppfattar hamnkaptenen och skiner upp när han tror att jag vill använda en av hans bojar. När jag förklarar att någon boj skall vi absolut inte använda surnar han till igen.
Nåväl, vi ligger på 3 m djup så Torbjörn behöver inte anstränga sig över hövan för att med muskelkraft få ombord kätting och ankare.
Vi ankrar om lagom utanför fältet av bojar och fortsätter med vårt projekt.
Vi släpper bojen strax efter klockan 7 och seglar den relativt korta sträckan upp till Marigot Bay på nordsidan av Saint Martin.
När vi kommer in strax innan 12 tar vi en sväng förbi Moana med Tobbe som skeppare och hejar på honom.
Sedan ankrar vi på en plats som vi tycker är alldeles utmärk. Visserligen bland bojarna som nästan inga båtar ligger vid men det är väldigt långt till någon av bojarna och skulle inte vara något problem om de närliggande bojarna skulle bli upptagna.
Efter att vi ankrat sjösätter vi dingen och tar den bort till Budget Marin på den Holländska sidan för att inhandla ett nytt ankarspel som jag har reserverat. Det befintliga har nämligen börjat gå väldigt långsamt och ibland har automatsäkringen löst ut.
Vi korsar ponden tillbaks och besöker båttillbehörsbutiken och klarerar in.
Idag kom vi iväg redan 03:15 för att försöka hinna upp till Saint Martin innan det blir kolsvart.
Nu hinner vi nog inte dit ändå innan mörkrets inträder men vi slipper en hel nattsegling i all fall.
Vi har väldigt fin segling och gör konstant över 6 knop. Nu ser det ut som att vi skulle vara framme runt 21-tiden.
Detta inlägg är lite av ett prov för att se om det fortfarande fungerar att publicera i loggboken när jag skickar via radion.
Några timmar innan solnedgång bestämmer vi oss för att ta en boj i Colombier, viken på norra änden av St. Barth. Vi kommer in och lägger till vid 5-tiden.
Idag tar vi först minibussen in till St. John för att försöka få tag på helicoil för att åtgärda gängorna på utombordarens fastsättning. Vi besöker 2 st. järnaffärer men ingen av dessa har någon helicoil och personalen verkar inte veta vad jag pratar om så det får avvakta, förmodligen tills någon kan frakta sakerna från Sverige.
Det blev i alla fall en redig promenad på några kilometer. Som tur är frågar jag personalen på den andra järnaffären vi besökte om bussen till English Harbour går i närheten. Det visar sig att den går förbi på gatan utanför och numret på bussen är 17.
Efter en liten stund kommer det en buss ned rätt numer och vi hoppar in.
Framkommen till hamnen spankulerar vi omkring i Nelson’s Dockyard som stället heter. Här ligger det massor av vackra båtar.
En brittisk skönhet.En av byggnaderna från Nelson’s tid.
Efter titten i English Harbour tar vi bussen tillbaks till St. John och besöker den lokala marknaden för att inhandla lite mat. Priserna här är minst sagt humana jämfört med affären i Jolly Harbour där vi ligger ankrade.
Efter inköpen tar vi buss 20 till Jolly Harbour och hem till Trud.
