TRUD's logg

Här i Chaguaramas har seglarna ett radionät varje morgon klockan åtta. Då får alla nyanlända presenter sig och sedan följer väderrapport.

Har man något man vill skänka bort eller sälja berättar man om det.

Sociala aktiviteter är en punkt på programmet. Det kan vara domino eller att man har en gemensam spelning med instrument som var och en tar med sig.

Planerade utflykter av Jessie James som han heter annonseras.

Om man har frågor eller behöver hjälp kan man berätta detta.

Här har Pia filmat en morgon när vi lyssnar.

0

Idag skall vi hämta våra pass efter att vi fått våra visa inklistrade i dem. Vi tar den lokala minibussen in till Port of Spain. Det är ett lite annorlunda system här jämfört med Tobago. Lite mer som en buss i stället för taxi. Bussen är dock ganska liten. Den tar 15 passagerare och det känns ganska intimt när den är full.

Någon tidtabell finns inte utan det är bara att gå ut och ställa sig vid stora vägen och vinka när det kommer en minibuss med gula streck på sidorna.

Minibuss.

Passen skall hämtas på ett av DHL’s utlämningsställe och alltså inte på ambassaden. Krångligt skall det vara även detta. Allt som har haft med att göra för att få detta visa har varit otroligt krångligt. Allt från att fyll i DS-160 till att hämta passen efter att allt är klart. Några av frågorna i DS-160 var om man tänkte starta en bordell, om man tänkte bedriva människohandel, bedriva handel med kroppsdelar eller tänkte begå terroristbrott.

Det är lite lustigt att formuläret heter DS-160 och att det kostar 160 dollar för visat. Det var ju en himla tur att dokumentet inte hette DS-10 000 eller nåt sånt.

Man frågade också vad vi har för adress när vi är i USA. Vad svarar man på det ? Lite klurigt när man bor i båten. Vi svarade S/Y Trud. Lite utanför boxen igen.

Betalningen av de US$ 160 kunde bara göras på en viss bank och där var det 1 1/2 timme kö. Det är lite förvånande när det gäller ett land som USA att man inte kan betala med ett VISA eller MaserCardkort.

Jaja, nu har vi i alla fall tröskat igenom denna labyrint av hinder.

DHL ligger en bit på andra sidan staden och vi antog att man kunde åka vidare med en annan minibuss med annan färg på sidan. När vi förklarar för chauffören vart vi vill åka skruvar han på sig och till slut vinkar han till sig en kompis som råkar gå förbi. Det blir ett väldigt intensivt diskuterande som slutar med att kompisen leder oss några gator in i Port of Spain och kallar till sig en taxi som skall köra oss till DHL. ”Kompisen” har också förhandlat om avgiften så det blir otroligt billigt TT$ 30. Så snälla människor det finns.

Vi blir skjutsade till DHL. Vi frågar om taxichauffören kan vänta medan vi går in och hämtar våra pass. ”I am all yours. I will drive you any where you want.” säger han.

Vi får våra pass och åker tillbaks till centrum och vår taxikille får rikligt med dricks för att han väntat och kört oss båda vägarna.

När vi kommer tillbaks till busscentralen tutas det frenetiskt. Det är ”vår” busschaufför som ville kolla om allt hade förlöpt enligt vår önskan. Vi gör tummen upp och det gör han med.

Sedan tar vi gul linje tillbaks till marinan.

8

Idag var Pia ute och fotograferade omgivningen.

Powerboats.

Powerboats.

Här i Chaguaramas är det nästan ingen ide att själv laga lunch. Utanför staketet finns det damer som har sina stånd där man kan köpa lunch för en billig peng. Vi betalar 30 – 35 TT$ vilket motsvarar 35-40 svenska kronor och då får man riktigt lagad mat. Inte någon snabbmat.

Till ”lunchbutiken”.

Så här kan maten se ut. Biff, ris och coleslaw. Maten kan vara ganska väl kryddad något som vi gillar men någon gång kan det bli för mycket av det goda.

Lunch.

4

Idag hade vi bokat intervju på amerikanska ambassaden. En av de anställda här på marinan var jättesnäll och skjutsade oss till ambassaden och vi var där en stund innan 10 som var den utsatta tiden.

Efter att vi kommit in fick vi slå oss ner och vänta tills det blev vår tur. Vi var ordentligt taggade med mängder av dokument som visade att vi hade starka bindningar till Sverige och att vi därmed inte hade för avsikt att med ett turistvisa försöka bli kvar i USA.

Det blev något av ett antiklimax. Damen på andra sidan pansarglaset konstaterade att vi pensionerat oss och frågade vad vi hade arbetat med och lite om våra barn och om dom bodde i Sverige. Sedan var det klart och hon meddelade att våra visa var godkända.

Det är nämligen så att om man kommer med kommersiellt flyg eller kryssningsfartyg så behöver man inget visa eftersom Sverige är med i så kallad ”Visa Waver Program”. Då räcker det att man fyller i en deklaration innan man kommer fram och lämnar över den till immigrationspolisen. Detta gäller dock inte oss eftersom vi kommer med egen båt. Då var vi utanför boxen igen.

Nåväl nu har vi fått våra B1/B2 visa som gäller i 10 år till det facila priset av US$ 160 per styck. Nu slipper vi i alla fall att fylla i något dokument om vi skulle resa in till USA per flyg.

5

Idag när vi skulle byta olja/filter på motorn upptäckte vi att det hade läckt lite diesel som nu hade samlats under motorn. Efter lite efterforskning visade det sig att boven fanns vid bränsleslangen som går mellan pumpen och finfiltret.

Här ser man att slangen ”svettas” ganska ordentligt.

Dieselläckage.

Vi försökte köpa en sådan slang här i Chaguaramas och vi hittade en återförsäljare på granngården. Carol Cove, marinan öster om oss. När vi förklarade vad vi ville ha började mannen fråga var båten fanns någonstans. Konstigt tyckte vi. Vad spelar det för roll ?

Sedan insåg vi att han var tänd på att få göra jobbet också och inte enbart leverera delen. Nåväl, han lovade att ringa oss vilket naturligtvis inte hände och efter ett par dagar beställde vi på nätet i stället från en firma i USA.

Här i Karibien finns det något som heter eZone som skeppar prylar från Florida till alla öarna här. Kan man visa att man är ”Yacht in transit” förvinner tull och moms. Enda kruxet är att man måste gå till tullen och lösa ut godset och där visa skeppspappren.

Så länge eZone sköter sig med klassificeringen av mottagaren funkar detta kanonbra. När väl prylarna anlänt till Florida är dom här på oftast 2 dagar.

5

På morgonen efter landsättning ger sig skepparen på att skrapa botten. Tyvärr visar de sig på kvällen att han inte är skapt att uträtta detta arbete. Det visar sig att kopparen ger upphov till ett väldigt kliande.

Det är uppenbart att skepparen inte kan utföra detta arbetet utan vi anlitar en av de som utför dylikt här på varvet.

Bottenskrapning.

5

Vi ger oss av av klockan 8 på kvällen för att komma fram lagom till morgonen i Chaguaramas Trinidad.

Vi har fin segling till att börja med men efter några timmar dör vinden och det blir motorgång resten av vägen. Vi kommer ner i det östra sundet närmast Trinidad och kommer fram lite för tidigt. Vi vill inte komma in före klockan 8 eftersom då måste man betala övertidsersättning hos immigration och tullen.

Vi ropar upp Powerboat marina och dom säger att vi kan komma in till travelliften direkt utan att lägga till någon annan stans. Vi tuffar på med tomgångsvarvtal på motorn och gör ca. 1 1/2 knop för att inte komma fram för tidigt.

Klockan är 08:10 när vi slinker in mellan armarna vid travelliften. Sedan får man gå upp till kontoret och registrera sig innan båten lyfts upp och blir uppallad mellan kontoret och huvudgatan norr därom.

Så här ser nu omgivningen ut. Lite skillnad mot Tobago.

Båtsamling.

5

Idag hade vi bokat en tur rönt ön. Framförallt var vi intresserade av Karibiensidan, kusten mot nordväst. Hår finns ett antal vikar som det är möjligt att ankra i.

Vi blir hämtade klockan nio och far iväg längs kusten. Föst besöker vi ett ställe med massor av fina fåglar.

Fågel i träd.

En Motmot.

Trinidad/Tobagos nationalfågel, Cocrico.

Vi fortsätter upp längs kusten. Här finns några underbara vikar med fina sandstränder.

Här har vi kommit till Plymouth. Här hade den Lettiske  hertigen av Kurland  sitt säte. Tobago kunde ha varit svenskt om historien velat annorlunda. Hertigen ägde Tobago på den tiden och hade inga arvingar varför svenska staten kunde hävda arvsrätt till ön. Knappast ingen annan ö har bytt häskare så många gånger som Tobago så att det skulle blivit så är väl med facit i hand inte så troligt.

Plymouth.

Plymouth.

Flera länder har varit ägare till Tobago.

Hus byggt av korallstenar.

Vi fortsätter vidare till Englishmans Bay.

Englishmans Bay

Efter Englishmans Bay åker vi tvärs över ön till Speyside som är ett paradis för dykare och snorklare. Denna sidan av ön är inte alls lika skyddad som västra sidan. Här blir det lunch på en lite lustig restaurang. Där finns ett otal uterum men alla är i olika höjd. Det måste vara jobbigt för personalen som skall springa upp och ner flera gånger för att nå fram med tallrikar till gästerna.

Vi får syn på en engelsk båt, Wind Machine  som vi hejat på när dom låg jämte oss i Store Bay.

Spayside.

Efter lunch blir det hemfärd längs östra kusten som inte alls är lika vacker som den västra. Här ligger ju också öns huvudstad Scarborough där vi checkade in.

5

Idag hade vi beställt taxi för att på kvällen åka till Sunday school för att lyssna på steelband. Det är ett härligt sound. Sterling som chauffören hette berättade att det var här på Tobago som man kom på detta med att spela på oljefat. Kanske är det sant, kanske inte.

Här följer lite smakprov.

4

Här har vi en liten film som Pia tog när vi var iland.

2