TRUD's logg

På kvällen tar vi dingen till pontonbryggan och promenaden in till byn för att äta middag. Vi frågar runt lite var det kan finnas ”comida” och alla vi frågar är väldigt hjälpsamma och pekar och babblar på utan att vi förstår vad dom säger men efter ett tag har vi lyckats hitta en pizzeria. Förmodligen den enda restaurangen i byn.

Man kan säga att den är ganska enkel. Vi sätter oss på samma sida bordet som står ute på trottoaren. De yttre stolarna står under en förlängning av taket i form av en kort markis. Anledningen till att vi inte sätter oss under den är att det är stora hål i tygen. Inte en enda är hel och det regnar.

Pizzerian i Suape.

Vi beställer 2 pizzor och 2 öl. När vi sitter där ser vi att tvärs över gatan verkar det finnas 2 restauranger ytterligare. Vad vi kan se så har varje restaurang 1 bord vardera.

2 enbordsrestauranger.

Vi har uppenbarligen lite språkproblem för utav vår beställning får vi endast hälften. D.v.s. en öl och en pizza. I fortsättningen kanske vi skall beställa olika pizzor och olika öl. Då kanske dom inte tror att vi håller sträng diet. Dom är i alla fall inte påträngande i sin försäljningsstrategi.

Pizzan som vi nu fick dela på smakade i alla fall väldigt gott med färska kryddor och vi lyckades faktiskt beställ in ytterligare en öl.

När vi betalat notan lämnade vi en Real som dricks men det var tydligen inget som man var van vid för när vi står i kö på andra sidan gatan för att inhandla lite chips och nötter kommer servitrisen över gatan och vill lämna tillbaks pengen. Jag förklarar att hon skall behålla den.

För övrigt är affären på andra sidan gatan rätt originell. Hela fasaden  ser ut som en fängelsecell med en liten lucka vari man beställer vad man vill köpa. Det för tankarna till en gammal västernfilm där banktjänstemännen satt bakom galler i banken.

När vi går hem är det becksvart och nattens alla djur har startat sin serenad.

2

Vi ligger i en åmynning med tidvatten. Det gör att ankringen är lite skum. Vinden kommer utifrån och när tidvattenströmmen går samma väg ligger vi fint med vinden in från fören. När tidvattenströmmen går ut vill vattnet ta tag i båtens undervattenskropp och pressa den mot vinden. Det blir en kamp mellan ström och vind.

Resultatet blir att båten stundtals lägger sig tvärs vind och ström. Detta medför en väldig belastning på ankaret som dras åt flera håll. Ett perfekt scenario för att man skall börja dragga. Det är precis vad som händer på morgonen i samband med en squall. Det blåser stundtals över 35 knop (17,5 m/s). Efter att vi ankrat om sitter vi fast igen.

Vi provar sedan att lägga ut ett extra ankare så att riktningen på stävankaret hålls någorlunda konstant. Detta verkar funka bättre och det känns nu inte lika nervöst att lämna båten för ett besök i byn.

Mörka moln.

Hotellets pontonbrygga som vi läger dingen vid.

2

Lågvatten inträffar kl 10 idag så när klockan är runt denna tid ger vi oss av med dingen för att ta reda på var vi skall gå för att ta oss in till ankringsplatsen. Vi har med oss den handburna GPS’n och tar waypoints på löpande band. När vi kommit fram till platsen där vi kommer att ankra återvänder vi till Trud och inväntar högvatten.

Eftersom tidvattnet är 2 meter innebär det att överallt där det fanns vatten när vi var ute med dingen i lågvatten kan vi gå med Trud i högvatten eftersom hon bara sticker 1,6 meter ungefär.

När högvattnet är i antågande lättar vi ankare och följer rutten som vi lagt in utifrån de lagrade waypointen från dingefärden. Allt funkar bra fast Pia är lite nervös ibland när djupet närmar sig 2 meter. Vi har avgått lite tidigt för att om vi skulle sätta oss i sanden så skall vi kunna vänta på att nivån stiget ytterligare och därmed lätt kunna komma flott igen.

Vi kommer fram till ankringsplatsen.

Ankringen vid Suape.

Det finns inga andra yachties här. Det finns ett hotell som ligger alldeles intill men det är ett ”all inclusive” så här måste man ha ett band runt armen för att få en öl i baren. Det finns en pontonbrygga där man kan lägga dingen när man vill gå iland.

Suape är inte bara en stor hamn. 15 minuters promenad bort finns byn Suape. Byn är väldigt oturistisk men här finns i alla fall några små affärer som man kan handla lite matvaror.

2

Vi lämnar bojen efter frukost. Vinden är ganska svag så det blir motorgång den korta sträckan ner till Suape.

Suape är en olje och gas hamn vars utbyggnad påstås vara anledningen till att hajarna blivit så farliga i Recife. Hamnen är ju inte så rolig att ligga i men om man går in i hamnen går det att sig upp till ett område med vita stränder och palmer. Man ser visserligen bockkranarna på varvet som finns här  men det är inget som stör.

Enda problemet är att området är ganska grunt och det går bara att ta sig in till det fina området i högvatten. Skillnaden mellan låg och högvatten är 2 meter. Ett annat problem är att sandreven flyttar på sig och man kan inte lita på cruising-guiden. Där står faktiskt att man skall utforska rännan från dingen i lågvatten.

Vi ankrar för natten innan grundområdet vid ett mangroveträsk. Vi hinner precis få ankaret på plats innan mygginvasionen inträffar. Det blir full fart på aktiviteten sätta myggnät. Sedan får vi fäktas med vårt racket för att ta död på de jäklarna som lyckats ta sig in i ruffen innan vi fick stänkt till.

Vi sover gott tills nästa morgon. Morgon innebär ungefär kl 06:30. Dygnet är lite snett här. Solen går ner kl 5 och upp ungefär kl 5. Det gör att vi är dödströtta kl 9 på kvällen och är tvungna att koja då. Sedan vaknar man naturligtvis tidigt när solen gått upp.

2

Idag hade vi tänkt gå kl 12 härifrån Recife. Vi hade sagt till i receptionen att vi ville gå men när klockan blivit 12 och lite mer är det ingen marinero som visar sig så skepparen går iväg för att försöka få tag på dem. En hjälpsam brasse som vi träffade samma kväll som vi anlände hjälper mig att reda ut att dom hade ätit lunch på restaurangen och att dom sedan hade gått till sitt uppehållsrum vid sidan om receptionen. Jag går dit men rummet är helt tomt så då beslutar vi oss för att ge oss av utan deras hjälp.

Det är så att vi är lite instängda med en lina som ligger akter om vår bår som förbinder båten om babord med en katamaran som ligger på en ponton i vinkel med vår. Det betyder att om vi lossar den linan kommer de båda båtarna att inte längre ha en akterförtöjning som håller dom på plats.

Vi förlänger linan med en lång tamp som går för om vår båt och låter Pia sköta hemtagningen igen efter att skepparen backat ut Trud. Sedan får han hämta upp Pia från pontonen längre ut. Allt funkar fint och Pia kommer ombord med den långa linan.

Hamnen vi legat i har den egenheten att den endast går att lämna i högvatten. Eftersom vi nu blivit fördröjda bestämmer vi oss för att lägga oss för boj i Pernambuko yachthamn. Det är gratis i 3 dygn så vi stannar i 2 nätter. Nu är vi fria att gå när vi vill och är inte beroende av högvatten.

2

Idag skall Petra lämna oss och flyga hem. 🙁

Vi har tyckt att det har varit så jätteroligt att ha henne med över Atlanten och det kommer att kännas i föräldrahjärtana när hon nu lämnar oss för att flyga hem till Sverige. Det har varit så himla roligt att ha henne med under dessa 7 veckor. Allt har fungerat så bra och hon har varit en perfekt besättningsmedlem. Vi hoppas och tror att hon också har haft en fin upplevelse. Det är ju inte fy skam att ha en atlantöverfart innanför västen nu med tanke på att hon ha egen båt som hon kanske kommer att göra längre överfarter med.

Vi eskorterar henne ut till den väntande bilen och kramar om henne innan hon åker iväg. Det kan nu dröja innan vi ses igen.

Avsked.

3

Idag var vi ute och promenerade i de äldre stadsdelarna av staden. Ibland kunde det kännas lite kymigt eftersom man ”umgicks” med den icke så välbemedlade delen av befolkningen. Här gällde det att hålla i penningpluntan.

Gatustånd.

På promenad.

Recife’s gamla delar består av flera öar och mellan dessa finns det många broar.

En av flera broar.

2

Idag var det utflykt till museum som gällde. Vår vana trogen beställer vi en Uber. Museet ligger i de västra delarna av staden och vi får se en del av denna längs vägen.

Tavla från Venedig.

Riddarrustning.

Nedan har vi en helt fantastisk elfenbensskapelse.

Elfenben.

Typ swiss-knife.

Tänkaren av Auguste Rodin.

0

Idag gästade vi badstranden. Innan vi åkte iväg till den hade skepparen hört sig för på kontoret vart det var lämpligt att bege sig för att bada. Det är nämligen så att just Recife tillhör en av de ha hajrikaste vattnen i världen och vi var inte så pigga på att bli hajmat så vi följde de instruktioner vi fått på officinan.

Man skall endast bada när det är lågvatten och bara innanför revet som då bildar en barriär till havet. Man förutsätter då att det inte har stannat kvar någon haj där.

Varningsskyllt.

Stranden med det skyddande revet.

3 glada strandbesökare.

Pannoramavy.

4

Petra hade rekat lite och föreslog att vi skulle åka upp till Olinda som ligger lite längre norrut. Som vanligt använder vi oss av Uber numera efter att vi blivit utbildade av Petra hur det fungerar. Det var ganska varmt den här dagen också. Det börjar bli lite tjatigt så jag får väl sluta med den anmärkningen.

Här följer lite bilder från besöket i Olinda. Olinda etablerades bara några decennier efter att Columbus upptäckte Amerika.

Vi besökte denna kyrka. Inne pågick barndop så vi kunde inte med att fotografera men altaret var helt fantastisk. Det var nästan helt belagt med bladguld. Väldigt imponerande och vackert.

Gammal kyrka.

Promenad i Olinda.

Vy söderut mot Recife.

Nedan ser vi en typisk brasiliansk väggmålning.

Far och dotter på trottoaren.

Nedan har vi det äldsta huset här i Olinda. Man ser att marknivån har höjts en del. Fönstren går numera ända ner till marken.

Det äldsta huset i Olinda.

Turister.

Vi svalkade oss lite på en bar innan vi åte tillbaks till båten.

Bar i Olinda.

Atlanten.

3