TRUD's logg

Fram till i morse hade vi hyggligt med vind men under förmiddagen skralnade den. Jag frågade då Petra om hon tyckte vi skulle aktivera oss och på de svarade hon jakande. Aktiviteten bestod av att skifta segelföring från spirad genua till gennaker. Det tar ju en stund att fixa till segel och alla tampar. Spirbommen med sin lift och nedhåll skall plockas bort och stabalizern fick tas ner.
När man riggar gennakern är det väldigt lätt att någon tamp hamnar fel men denna gången fick vi till det på första försöket. Det blåser inte mycket nu. Det pendlar mellan 3 och 5 m/s men tack vare detta lätta segel tar vi oss fram i 4-5 knop. När det blåser så lite som 3 m/s har gennakern det svårt i den dyning som finns här men mestadels drar den så bra man kan begära. Vindrodret har däremot en omöjlig uppgift i denna svaga akterliga vind. Vi kör i stället med autopiloten som ju inte är beroende av någon relativ vind för att hålla kursen.
På grund av den svaga vinden kanske vi inte kommer in under de ljusa timmarna i morgon men vi har ingen lust att ta till motorn när man kan sväva fram så fridfullt som vi gjort idag. Det har varit en av de trevligaste seglingsdagarna under överfarten. Eftersom sjön nu är ganska lugn har vi kunnat ha alla luckor öppna så det är lite bättre miljö inne i båten.
Dygnsdistans 160 Nm, 111 Nm kvar till Recife.

När vi skulle hämta några tonicburkar och lägga ner dom i kylen så att de skulle vara kalla när vi kom fram upptäckte vi att några av dom hade blivit deformerade. Det var faktiskt värre än så. 4 av dom hade på egen hand, eller det är i alla fall vad vi tror, öppnat sig. Det konstiga var att den lilla flärpen som man normalt trycker in i burken hade poppat ut ur burken i stället. Vi förvarade även öl och coca cola i samma stuvutrymme men dessa hade inte deformerats eller öppnats. Tydligen har tonicburkarna tunnare plåt än dom andra. Det blev till att dricka en massa tonic mitt i natten. Hoppas man inte fördricker sig på detta för det vore ju synd om man p.g.a. denna händelse inte längre tycker att gin&tonic är så gott som man tidigare tyckt.

Deformerade tonicburkar.

Förväntansfull Petra. Snart framme.

5

Så brukar man inte rubricera när det är 2 dygns segling kvar men efter 11 dygn till sjös känns 2 som om det är nära. Det är vad vi tror återstår nu. Vi har nu definitivt kommit in i SE ”trade winds”. Vi har fin vind även om det är lite bidevind, men det hade vi räknat med. Vi ser till att skaffa oss lite marginal så det blir ett lite jobbigare dygn det första av de återstående. I morgon eftermiddag/kväll skall vi kunna fall av och få ett bekvämt sista dygn. Farten är det inget fel på. Vi gör konstant runt 6 knop. Våghöjden har också dämpat sig något vilket hjälper till.
Natten som var kunde vi sova mycket bättre än på länge. All sov mint 6 timmar och idag kände vi oss mer utvilade än på länge. Temperaturen har nog inte gått ner något nämnvärt men däremot luftfuktigheten nu när vi kommit ut på andra sidan så att säga.
Just nu har vi 33 grader i ruffen och luftfuktigheten är 64 %. Rekordet vad gäller luftfuktighet är 78 %. Då svettas man kopiöst och man får vara noga med att bälja i sig tillräckligt med vatten.
Det senaste dygnet har det gått fort. Vi har gjort vår bäst dygnsdistans sedan Kap Verde.
Dygnsdistans 144 Nm, 271 Nm kvar till Recife.

4

Nu börjar det bli lite jobbigt att sova. Det känns som att ingenting är torrt ombord längre. Däremot är det väldigt varmt. Just nu 33 grader i ruffen. Vi vågar inte heller ha förluckan öppen för rädsla av att få in en sjö den vägen.
Vi börjar längta efter att komma fram och kunna montera windscoopet för att få ordentlig ventilation genom båten och att få sova. Vi lider nog lite till mans av sömnbrist nu. Inte för att vakterna är så betungande utan för att man är så svettig att kojen känns inte särskilt mysig.
Under tidiga natten när Petra hade vakten gick det som tåget i 2,5 timmar. Då kom där en squall men nu börjar vi få kläm på när dom är på gång så nu brukar vi vara klara med segelminskning innan dom slår till. Under dom värsta, fullständigt vräker regnet ner och man ser att sjön lugnar sig p.g.a. det intensiva regnandet.
Det värsta är inte den hårda vinden just under squallen utan den brist på dito när den är över. Man hamnar då i ett dilemma. Hur ska man göra ? Skall man tro att det är lugnt ett bra tag så att det är ide att släppa på ”tyglarna” så att båten får lite stöttning och stabilitet av seglen eller kommer det en körare igen inom kort. Man ser regnet tydligt på radarn men då gäller det att ha koll på rörelseriktningen. Det är inte så lätt när man håller på att minska segel och rida ut squallen. Man bygger lätt fina biceps när man seglar i de här vattnen. Det skall vinschas hem segel stup i kvarten.
Idag har vi haft lite spartansk mathållning eftersom det har varit ganska guppigt. Vi är försiktiga med att använda spisen när det föreligger brännskaderisk.
Dygnsdistans 123 Nm, 415 Nm kvar till Recife.

Pia slappar och spelar 10 10 i sittbrunnen.

5

Idag verkar det som att vi kommit igenom stiltjebältena för nu har vi en stabil SE 13-14 knop. Båten går jättefint och vi gör stadigt 6 knop.
Vi har kunnat sova en hel natt utan att behöva springa upp och ta hand om segel när regnskurar med tillhörande vindökning kastar sig över oss. Det har varit en avkopplande dag där vi suttit i sittbrunnen och läst.
Enda problemet är att vi inte riktigt har vant oss vid den höga temperaturen och höga luftfuktigheten. Det är väldigt skönt att sitta under biminin och dess skugga samtidigt som vinden svalkar våra varma kroppar.
Vi beräknar att vara framme i Recife någon gång på torsdag. Om det blir så har vi klarat överfarten från Kap Verde på 14 dagar vilket vi vore väldigt nöjda med. Speciellt med tanke på att vi varit tvungna att passera doldrums.
Dygnsdistans 109 Nm, 538 Nm kvar till Recife.

4

Dagens rapport kommer lite senare än vanligt beroende på att vi fick högtidligt besök av Kung Neptun. Återkommer till detta majestätiska besök senare.
Igår kväll upplevde vi vår första squall. Vi visste att det fanns en massa regnområden runt omkring oss och vid midnatt brakade det lös. Skepparen och Petra far ut i sittbrunnen och rullar in genuan helt. Sedan blir det 2 rev i storen. Det blåser 15 m/s så det var ju inte så farligt men vi blir helt genomsura av det myckna regnandet. Mellan regnskurarna blåser det nästan ingenting och när det blåser i dessa verkar riktningen kunna vara vad som helst så det är väldigt svårt att utnyttja den vinden som dessa squalls ger. Vi tar till maskin tills vidare under natten.
Under natten passerar vi ögruppen Sao Pedro och Sao Paulo. Den är nästan inte en ögrupp heller. Det är snarare några skär eller stenar. De 2 största ”öarna” är ca 100 m långa och kanske hälften så breda.Vi passerar med ett avstånd av 20 Nm. Det finns en fyr på en av de större öarna med en lysvidd av 15 Nm. Följaktligen ser vi aldrig någonting av denna ögrupp. Det känns lite oroligt att veta att de ligger där ute men inte kunna verifiera positionen visuellt. Att dundra in i en ö när man är mitt ute på Atlanten är en skrämmande tanke. Nåväl, allt går bra och efter att vi lagt dom en bit bakom oss känns det bra igen och man kan slappna av.
Idag har vinden uteblivit och vi har gått för maskin hela tiden. När det var som varmast stannade vi och badade i det 25 gradiga vattnet för att kyla av oss.
Just som vi skall passera från norra till södra halvklotet kommer Neptun på besök för att kontrollera att vi är värdiga att inträda i hans sydliga kungadöme. Det blir kontroll att besättningen kan simma och just det måste göras över ekvatorn. Strax innan linjen hoppat Petra och Pia i havet för att simma den korta sträckan från Neptuns norra till hans södra rike. Bilddokumentation kommer att infogas här när vi har internet i land. Vi var också tvungna att inmundiga en förfärlig dryck som härstammade från Kap Verde och som sades vara lokal och vi kan förstå varför denna inte gjort någon global succé.
Alla blev till slut godkända och vi är nu värdiga ”Trusty Shellbacks”.
När solen gått ner visar sig en helt otrolig stjärnhimmel. Här finns ingen förorening av ljus från städer eller biltrafik. Det är verkligen mörkt eftersom månen ännu inte kommit upp. Vi ser vintergatan tydligare än vi någonsin sett den tidigare. Det är alltså nästan helt molnfritt i kväll vilket skulle kunna tyda på att vi tagit oss igenom doldrums. I natt kör vi med maskin eftersom vinden är mycket svag. Nedladdade grib-filer antyder att vi framöver kommer att få ökad vindstyrka från SO. Stämmer detta kommer vi att kunna segla fint resten av sträckan till Recife.
Dygnsdistans 99 Nm, 9 Nm kvar till ekvatorn.

Neptun i egen hög person.

Petra har gjort sig fin för Neptun.

En sup för Neptun.

Här simmar besättningen från norra till södra halvklotet.

Denna dryck som heter grog verkar inte tilltala besättningen på Trud.

Även Neptun får smaka på denna häxbrygd.

Vår första solnedgång på södra halvan.

2

Idag är det en vecka sedan vi lämnade Mindelo på Kap Verde. Detta firade vi återigen med en liten rom ur sortimentet som vi fick av våra danska vänner.
Det märks att vi är längre söderut. Nu börjar det bli väldigt varmt. Jag kollade var solens projektionspunkt passerar oss. Idag passerar den vår longitud ungefär kl 14 UTC på latitud 1 grad 14,5 minuter nord. Vi befinner oss nu på 1 grad 44,8 minuter nord. Alltså närmare zenit går knappt att komma.
Detta medför också att det nästan blir olidligt varmt ombord. Vi har idag vågat oss på att öppna förluckan trots den traumatiska upplevelsen häromdagen med vågen som letade sig in lite här och var. Nu har sjön faktiskt dämpat sig så det är nog inte längre någon fara att samma sak skall inträffa igen.
Nu har vindstyrkan gått ner en hel del och vi har mestadels 5-6 m/s, så mycket segel uppe det går att ha såvida vi inte sätter upp gennakern. Vi gör inte det nu eftersom det snart är kväll och vi vill inte segla med det seglet under natten. Speciellt eftersom vi förväntar oss ett regnväder i samband med skymningen. Vi gör ändå runt 5 knop i denna lätta vind.
Nu blev jag avbruten i mitt loggboksskrivande för det var dags för middag. Det blev tacos i sittbrunnen. Innan vi sätter oss för att äta tar vi ett rev i storen och rullar in några varv på genuan. Vi ser nämligen att det är ett regnoväder som närmar sig. Vi hinner precis avsluta måltiden när regnet når oss. In med alla grejer och även oss själva. Regnet har ännu inte nått duschintensitet så vi väntar med den aktiviteten.
Det råder inget tvivel om att vi nu kommit in i den tropiska konvergenszonen. Vi får nog räkna med regn varje kväll/natt ett tag framöver. Med regnet kommer också vindökning och vindvridning så man måste parera med minskning av segel och justering av vindrodret.
Skepparen hade ånyo fin kontakt med SA6CBY Nils. Efter lite problem i början blev signalstyrkorna sådana att vi kunde föra ett avslappnat samtal utan att behöva anstränga sig så väldigt. Det är roligt med dessa kontakter på kortvågen. Det är imponerande att det fungerar så bra på sådant avstånd. Vi befinner oss 4000 Nm från varandra. Det blir 7300 km.
Dygnsdistans 115 Nm, 108 Nm kvar till ekvatorn.

Vi får vår första riktiga squall. På bilden nedan ser man att vindhastigheten går upp från 10 knop till nästan 30 knop (15 m/s) och att vindriktningen ändras från nord till nästan ost. Det är fantastiskt bra att ha dessa instrument så att man i efterhand kan se hur mycket det faktiskt blåste. Man är ju under tiden fullt sysselsatt med att reva segel så att kolla vindinstrumenten just då är lite nedprioriterat.

Vår första riktiga squall.

4

Vi hade under de föregående dagarna noterat att det flöt omkring en massa gul tång i havet. Under gårdagen tätnade fälten av tång. Detta medförde att vårt vindroder inte ville vara med längre under kvällen. Hon kroknade under bördan av all tång. Roderbladet på vindrodret är helt vertikalt vilket gör att tången inte åker av om den väl fastan på rodrets framkant. Det var ganska besvärligt att rengöra roderbladet m.h.a. båtshake eller huggkrok. När man går i 6 knop är trycket på stången rätt kraftig och verktyget far gärna iväg. Skepparen tillverkade då en klyka av plywood och satte fast den på ett rör. Med den var det sedan lätt att från ytan trycka ner tången längs framkanten så att tången slank under rodret. Det var bra att ha detta för under natten var skepparen tvungen att rensa rodret 14-15 gånger. Som tur är verkar det som vi lämnat detta gulområde bakom oss. Vid ett tillfälle dansade det in en liten krabba genom självlänsen. Han måste ha levt i tången för det är 4000 m djupt här och jag tror inte han tagit sig upp från botten. Vi har inte behövt städa rodret sedan kl 8 i morse.
Idag firade vi att vi gått halva sträckan från Kap Verde till Recife. Det blev citronkaka till eftermiddagskaffet och sedan ett litet glas bananrom som vi fick av våra danska vänner innan vi lämnade Las Palmas. Man får beundra Pia som tog på sig uppgiften att baka citronkaka när det är 32 grader i ruffen. Sedan gårdagens händelse med den nyckfulla vågen vågar vi inte ha förluckan öppen heller. Det var ett tappert agerande av henne.
Dygnsdistans idag, 125 Nm .Vi har 223 Nm kvar till ekvatorn.

Ibland kommer det stora områden med gul tång.

Massor av tång.

Här är en bild på klykan som vi tillverkade för att hålla vindrodret rent från denna tång.

Rengjöringsklyka.

Pia’s citronkaka som kanske var lite gammal. bakmixen alltså.

Citronkaka.

3

Vi satt så fint i sittbrunnen och njöt hela dagen. När solnedgången närmade sig tyckte vi att sjön började går ner lite, precis som prognosen hade förutspått. Då händer det. Vågen kommer och fyller halva sittbrunnen. Pia och Petra som sitter i lovart blir fullständigt dränkta. Det kanske kan tyckas inte vara så farligt när havsvattnet är 25 grader och det är hett. Snarare kanske man kan tycka att det var väldigt skönt. Men……. Sjön har också svept över däck och gått ner i alla ventilerna på rufftaket. Även i den som är riktad förut. Vi går med sjön ganska mycket från aktern. Att den tog sig in genom den ventilen som var riktad förut betyder att den måste varit dränkt och att sjön stod 30 cm ovan rufftaket. Vi har riktiga doradeventiler som är gjorda med ett vattenlås som skall garantera att det inte kommer in vatten om de inte helt dränks. Det har alltså sprutat in vatten ner genom alla 4 ventilerna och det är blött i kojerna i salongen. De 2 ventilerna vid toaletten och garderoben har spridit vatten på hatthylla och in på toaletten. Eftersom vi tyckte att sjön var ganska beskedlig hade vi ruffluckan lite öppen. Den öppnas med gångjärnen i förkant. Vi har stabalizer satt som har skopat vågen och tryckt ner massor av vatten i den ena förkojen. Den om babord har klarat sig. Men……. det har inte lådorna i byrån. Där är det vatten i alla lådorna där vi var våra kläder. Det blir lite att göra kan man säga. Vi torkar upp saltvatten och skurar av med sötvatten på allt trä. Sedan blir det till att sortera blöta kläder från torra. De kläder som legat lite längre in i lådorna och inte i botten är fortfarande torra. Vi lämnar resten av saneringen till i morgon. Läs idag. Idag har alltså saneringen av båt och blöta kläder, lakan och badhanddukar gjorts. Efter att vi sköljt kläderna ett par vändor har de fått torka under biminin. Det fläktar bra där så det torkar granska snabbt. Det är i alla fall skönt att ha tillgång till sötvatten i behövlig mängd.
Vi har fortförande bra med vind. Just nu 15-16 knop och gör ca 6 knop.
Dygnsdistans 137 Nm, 348 Nm kvar till ekvatorn.

5