Vi seglar idag tillbaks till Gustavia, St. Barth för att Torbjörn ska få se den gamla svenska kolonin.
Vi kommer in och ankrar upp en bit från hamnen och tar dingen och försöker checka in men det visar sig att kontoret är stängt trots att jag frågat på Saint Martin om det är öppet och då blivit försäkrad att så skulle vara fallet. Jaja, vi får klarera in i morgon.
I stället tar vi en promenad runt de gamla husen i staden/byn med svenska gatunamn.
Vi dinerar på en av de restauranger som ligger tvärs över gatan från dingebryggan. Jag beställer revbensspjäll med pommes och till det ett glas rött. Man passar på att äta pommes när man är ute på restaurang då det är lite krångligt att tillreda sådan i båten.
Vi drar igång arbetet med att få bytt ankarspelet.
Det krävs ett väldigt skruvande för att komma åt placeringen av ankarspelet. Det sitter i träkonstruktionen uppe under däck längst förut. För att få ner den måste man först ta bort ett stort antal ribbor mot bordläggningen längs kojerna där.
Vi håller på hela dagen. Efter 9 timmars arbete är allt på plats igen och det nya spelet fungerar som det ska.
Mitt uppe i vårt projekt blir vi konfronterade utav hamnkaptenen eller vad han nu var och anmodar oss att flytta på oss. Jag förklarar att vi håller på att montera ett ankarspel och att det är lite svårt att få upp ankaret innan det är på plats men jag kan flytta på oss när det är monterat senare idag.
Vi får ingen förståelse för det utan vi måste flytta på oss omedelbart. Där vi låg störde vi ingen och skulle någon vilja lägga sig vid någon av de närmaste bojarna hade det inte medfört några som helst problem. Av alla de bojar som är utlagda här är färre än 10% upptagna. Här handlade det om en principsak och makt. Ren demonstration alltså.
I samband med diskussionen missuppfattar hamnkaptenen och skiner upp när han tror att jag vill använda en av hans bojar. När jag förklarar att någon boj skall vi absolut inte använda surnar han till igen.
Nåväl, vi ligger på 3 m djup så Torbjörn behöver inte anstränga sig över hövan för att med muskelkraft få ombord kätting och ankare.
Vi ankrar om lagom utanför fältet av bojar och fortsätter med vårt projekt.
Vi släpper bojen strax efter klockan 7 och seglar den relativt korta sträckan upp till Marigot Bay på nordsidan av Saint Martin.
När vi kommer in strax innan 12 tar vi en sväng förbi Moana med Tobbe som skeppare och hejar på honom.
Sedan ankrar vi på en plats som vi tycker är alldeles utmärk. Visserligen bland bojarna som nästan inga båtar ligger vid men det är väldigt långt till någon av bojarna och skulle inte vara något problem om de närliggande bojarna skulle bli upptagna.
Efter att vi ankrat sjösätter vi dingen och tar den bort till Budget Marin på den Holländska sidan för att inhandla ett nytt ankarspel som jag har reserverat. Det befintliga har nämligen börjat gå väldigt långsamt och ibland har automatsäkringen löst ut.
Vi korsar ponden tillbaks och besöker båttillbehörsbutiken och klarerar in.
Idag kom vi iväg redan 03:15 för att försöka hinna upp till Saint Martin innan det blir kolsvart.
Nu hinner vi nog inte dit ändå innan mörkrets inträder men vi slipper en hel nattsegling i all fall.
Vi har väldigt fin segling och gör konstant över 6 knop. Nu ser det ut som att vi skulle vara framme runt 21-tiden.
Detta inlägg är lite av ett prov för att se om det fortfarande fungerar att publicera i loggboken när jag skickar via radion.
Några timmar innan solnedgång bestämmer vi oss för att ta en boj i Colombier, viken på norra änden av St. Barth. Vi kommer in och lägger till vid 5-tiden.
Idag tar vi först minibussen in till St. John för att försöka få tag på helicoil för att åtgärda gängorna på utombordarens fastsättning. Vi besöker 2 st. järnaffärer men ingen av dessa har någon helicoil och personalen verkar inte veta vad jag pratar om så det får avvakta, förmodligen tills någon kan frakta sakerna från Sverige.
Det blev i alla fall en redig promenad på några kilometer. Som tur är frågar jag personalen på den andra järnaffären vi besökte om bussen till English Harbour går i närheten. Det visar sig att den går förbi på gatan utanför och numret på bussen är 17.
Efter en liten stund kommer det en buss ned rätt numer och vi hoppar in.
Framkommen till hamnen spankulerar vi omkring i Nelson’s Dockyard som stället heter. Här ligger det massor av vackra båtar.
En brittisk skönhet.En av byggnaderna från Nelson’s tid.
Efter titten i English Harbour tar vi bussen tillbaks till St. John och besöker den lokala marknaden för att inhandla lite mat. Priserna här är minst sagt humana jämfört med affären i Jolly Harbour där vi ligger ankrade.
Efter inköpen tar vi buss 20 till Jolly Harbour och hem till Trud.
Vi kommer iväg klockan 06:30. Det kommer att bli en hel dags segling då vi tänker ta oss till Jolly Harbour på Antigua efter att ha checkat ut dagen innan.
Vi kan segla hela vägen, 50 Nm och kommer in någon timma innan solnedgång och ankrar upp inne på det grunda området där det bara är lite över 2 meter djupt.
Efter en god natts sömn lättar vi ankare och går den korta sträckan upp till Pigeon Isaland.
Vi hade tänkt bada bland de färggranna fiskarna i naturreservatet men alla bojar är upptagna förutom i den västra viken men där går swellen in så kraftigt att det skulle vara farligt att försöka sig på att lägga till där.
Vi går runt till den östra viken och Torbjörn hoppar i med cyklop och simmar bland fiskarna.
Själv har jag tidigare gjort samma sak så under tiden ligger jag still med Trud.
Efter en stund är Torbjörn nöjd och kommer ombord igen och vi fortsätter den korta sträckan upp till Deshaies.
Eftersom vi inte kunde klarera in i Bass Terre på södra delen av ön och man i Saint Pierre sagt att det inte var så noga om man rörde sig mellan de franska öarna gör vi inte det här heller utan planerar att checka ut när vi går härifrån.
Idag kom vi iväg vid 10 tiden och får åter fin segling norrut.
Vi har fin segling hela dagen förutom några squalls som kräver att vi tar in några rev. Stundtals blåser det över 30 knop och det är inget fel på farten som ofta överskrider 7 knop.
Eftersom vi tänkt oss att segla förbi Dominica och gå hela vägen ända upp till Guadeloupe blir det nattsegling. Ingen av oss sover utan båda är uppe under natten. En natt klarar man.
Vi anländer till en vik strax söder om Pigeion Island på eftermiddagen dagen och ankrar upp.
Strax efter klockan 6 och då solen gått upp lättar vi ankar och ger oss iväg västerut för att runda sydvästudden på Martinique.
Det blir fin segling i halvvind förbi huvudstaden Fort de France upp till St. Pierre som är känd för det stora vulkanutbrottet 1902 som tog nästan 30 000 människors liv. Vulkanen heter Mount Pilee.
Mt. Pilee
Vi anländer på eftermiddagen med god marginal innan mörkrets inbott.