En längre tid har bakdäcket på skepparens cykel läckt ut luft men idag fick vi köpt ny slang på kinesen och kunde byta. Dom hade också en bra fotmanövrerad pump.
Cykelreparatören.
Igår konstaterade vi, när vi kom in i hamn och stängt av motorn att vi inte hade någon ström från våra förbrukningsbatterier. Ingenting elektriskt ombord fungerade. Jag konstaterade att det var avbrott i huvudströmbrytaren. Jaha, vilken tur att vi ligger här i Gran Tarajal för här finns en butik som har grejer till båtelektronik så det går att få tag på en ny. Efter att vi monterat den fungerar det mesta ombord igen, men inte allt.
Det går inte att tända ljuset över pentryt (köket) och när man slår till AIS’en löser automatsäkringen ut direkt.
Jag demonterar dimmern som jag ju konstruerat och byggt själv och ser då att en spänningsregulator har brunnit. Efter byte av kretskort som vi naturligtvis har i reserv funkar ljuset igen. Gött med egenkonstruktioner. Det var från denna som Pia hörde smällen när den gick sönder.
Jaha, då får jag ge mig på AIS’en då. Efter att tagit ut kretskortet och mätt lite konstaterar jag att transientdioden som sitter på spänningsingången är kortsluten. Efter att lött bort den löser inte säkringen ut längre och AIS’en verkar att gå igång och levererar data men kan inte hitta några satelliter.
Jag provar då med en lös GPS-antenn som vi har i reserv. Då fungerar allting igen. Vad bra. Tydligen har den fasta antennen som sitter på styrbords doradeventil gått sönder.
Jag ringer Gunnar som har bra kontakt med TRUE HEADING. Han skall komma ner till Gran Canaria i december och kan då ta med sig antenn och ny diod. Bra att ha så goda vänner.
I morse gav vi oss iväg söderut. Vi lämnade Quinta do Lorde vid 8’a tiden. Vi tänker gå raka vägen till Gran Tarajal som vi besökte på vägen hit och som vi tyckte mycket om.
Här har vi en film vi tog på vägen till Gran Tarajal som visar hur släpgeneratorn funkar. Den ger oss lite ström till batterierna, även på natten.
Under de första dygnen har vi jättefin segling men när vi närmar oss sundet mellan Lanzarote och Fuerteventura men efter 2 1/2 dygn minskar vinden och vi sätter gennakern innan solnedgång. Med den lyckas vi avhålla oss från att starta motorn tills vi kommer förbi Los Lobos. Sedan blir det motorgång resten av vägen ner till Gran Tarajal där vi lägger oss för ankar i viken halv 6 eftersom det fortfarande är mörkt. Det blir några timmars skön sömn innan vi anropar hamnkontoret och anmäler att vi vill komma in i hamnen.
Hamnkontoret på Madiera hade skickat mejl och meddelat att vi var i antågande. När vi startat motorn och skepparen är på fördäck för att lätta ankar hör Pia en smäll inifrån kajutan. VHF’en som är på piper hela tiden så den stänger vi av. GPS’en verkar att ha lagt av. Vi får undersöka detta när vi kommer i hamn.
Vi går in i hamnen och det visar sig att vi får en bryggplats vid sidan om Esbjörns båt. Den låg ju på land när vi var här sist.
För att kunna se oss omkring lite lättare hade vi idag hyrt bil. Här i Quinta do Lorde har dom ordnat så att man har hyrbil tillgänglig i hamnen. Väldigt praktiskt.
Efter att vi betalt och fått bilnycklar bar det iväg längs den norra kuststräckan. Här är minst sagt kuperat som man ser på bilderna.
Höga berg.
Vi besökte de speciella husen som finns i Colmo. Taken är av buntade veteax som bytes vart sjätte år.
Hus med veteax på taken.
Vi njuter av de vackra blommorna.
Hortensia. Massor fanns det här.
Vi åker på norra sidan av Madeira och stannar till vid en utsiktspunkt för att ta några bilder.
Det är höga berg här.
Det är långt dit ner.
Vi fortsatte längs norra kusten och kommer fram till Sao Vicente där det finns lavagrottor som man kan besöka.
Grottan i Sao Vicente.
Grottan.
Efter grottorna åker vi tvärs över ön och besöker en utsiktspunkten Cabo Girão som har ett glasgolv. Det är 580 m rakt ner under golvet. Där nere är stranden.
Besök på hög höjd.
580 m över havet.
Båtarna ser väldigt små ut.
Idag blir det utflykt till huvudstaden Funchal. Det blir en dryg timmas bussfärd längs slingrande vägar. Vägen går genom en massa byar. Vi kommer fram och besöker yachthamnen. Hamnen här är liten och ligger väldigt centralt men den blir då också ganska ”brötig”. Det kan vara svårt att få plats här och av den anledningen valde vi att ligga i Quinta do Lorde i stället.
Yachthamnen i Funchal.
Yachthamnen i Funchal.
Vi besökte marknaden. Där såldes allt möjligt. Fisk, frukt och souvenirer bl.a.
Marknaden i Funchal.
När vi gått omkring så blev vi hungriga.
En liten trevlig lunchrestaurang. Jättegod a revbensspjäll.
Where is the fire ?
På hemvägen får vi en helikoptervy över Funchal.
Funchal.
Hamnen är väldigt välordnad med fina duschar och toaletter. Kontorets personal var mycket hjälpsamma och tog hand om de 2 paket vi väntade på.
Tidvis var det ganska mycket sjö som gick in och vi låg och hoppade en del. Hamnen ligger ganska isolerat även om det finns bussar som man kan ta för att komma till mer bebodda trakter. Dessa slutade att gå ganska tidigt. Halv 7 har jag för mig att sista buss kom till hamnen. Det är alltså lämpligt att hyra bil om man vill kunna komma iväg på ett smidigt sätt. Att handla mat fungerade dock med busstransport.
I hamnen fanns en minimarket som inte hade något vettigt. I stället fanns där en hel avdelning med smink. Undra vad dom har för uppfattning om livets nödtorft när man som seglare kommer in och besöker hamnen. Pia kände i alla fall att ögonskugga inte var det viktigaste.
Lite bilder från hamnen.
Quinta do Lorde.
Stranden är inte lika fin som på Porto Santo.
Idag lämnade vi Porto Santo för att gå ner till Quinta do Lorde på Madeira. Hamnen ligger nästan längst ut på östra tippen av ön.
Det blåste nästan ingenting så det fick bli motorgång hela vägen. Innan vi kommer fram till hamnen anropar vi den på radion upprepade gånger men får inget svar. När vi närmar oss infarten dyker det upp en marinero i en gummibåt och han lotsar oss in i hamnen till en bryggplats. När vi passerar hamninloppet är vattnet så klart att Pia inte vågar titta ner då hon tror vi skall slå mot de stora betongklumparna som ligger på 6 till 7 meters djup. Så klart var vattnet.
Det hade kommit in en svensk båt, Sunbeam och förtöjt vidsidan om oss med Thommy och Monika ombord. Det blev en hel del tjôt mellan båtarna och jag hade uppfattat att Thommy gillade whisky.
Då var det lämpligt att bjuda in till whiskyprovning. Det fick bli 4 olika sorter, Famous Grouse, Lagavulin, Oban och ”Min egen” Mackmyra Sherry rök.
Vi hade anonymiserat sorterna så att på glasen stod där endast ett nummer.
Whiskyprovning i TRUD’s sittbrunn.
Efter gediget luktande och smakande var våra gäster till min glädje eniga om att nr. 1 var den godaste. Nr. 1 var nämligen min Mackmyra. Den slog alltså en så förnämlig whisky som Lagavulin.
Idag har jag varit uppe i masten. Jag har tyckt att genuan inte varit riktigt uppsträckt och när man tajtar hem fallet så har det ändå varit slack nertill. Då får man ta sig upp i toppen för att kontrollera hur det ser ut där.
Så här såg det ut.
Masttoppen.
I bakgrunden ser man den fina stranden här på Porto Santo där vi ofta badar.
Fallet ser ut som det ska. Jag får nog ta hem lite mer när genuan är utrullad.
Vi startade med att ta oss upp till utkikspunkten ovanför hamnen. Tydligen är klockan halv elva eftersom färjan från Madeira håller på att lägga till. Vi brukar försöka att undvika att cykla in till byn vid det klockslaget. Vägen från hamnen till byn är spikrak och här verkar det vara fri fart för portugiserna kör som biltjuvar så att det känns som att man skall svepas med av luftdraget.
Hamnen sedd ovanifrån.
Utsikt över hamnen och ankarliggarna.
Väderkvarnar från en svunnen tid.
Sedan tog vi oss över till norra sidan. Där finns en sandöken och nu kunde vi strosa runt själva som vi ville bland dessa märkliga sandfigurer. Här är lite bilder på hur det ser ut.
Sandöken.
Sandöken.
Sandöken.
Sandöken.
Krokodil.
Sedan var det dags för lunch. Golfen låg nu nära så det fick bli blev en väldigt god fisklasagne med Coca Cola. Kyparen kände igen oss och kom ihåg att vi ville ha citron och is i Colan så det behövde vi inte säga till om.
Efter lunchen tog vi oss upp till de märkliga bergsformationerna som ser ut som pelare längs bergsidan.
Ana Ferreira.
Ana Ferreira.
