Vi paddlade in till sjösättningsrampen och satte ner dingehjulen och drog upp den. Idag fick vi taget en bild på detta.
Uppdragning på rampen.
Trud för ankar. Rampen till vänster.
Vi gick en promenad för att kolla runt lite. Här finns en sandstrand med inte alltför mycket folk.
Lagom med folk på stranden.
Äntligen fick jag tid att montera dingehjulen. Det skedde i förrgår och igår hade vi tillfälle att prova dom för första gången. Skepparen tog i land farkosten själv med ett minimum av ansträngning. Pia sprang bredvid och och frågade om hon skulle hjälpa till. Men det fanns ingen anledning till det. Så enkelt var det.
Av bilden nedan kan man få uppfattningen att dingen måste köras upp och ner på. Men så är det inte. Man fäller ner hjulen innan man kommer fram till stranden eller rampen som man skall ta upp den på och sedan är det bara att kliva ur, ta tag i fören och rulla upp den.
Dingehjulen är monterade.
Här ligger vi i närheten av flygplatsen och dagtid startar och landar det en hel del plan. Vi har aldrig lyckats se precis när de lättat från banan därför att då skyms de av en liten kulle. Men i kväll lyckades vi till slut få se hela startförloppet. Stort jubel i sittbrunnen. Konstigt vad små ting kan få en att känna glädje numera.
Vid 5-tiden är det hög aktivitet här i ankringsviken. Då skall alla optimister ut och träna. De seglar väldigt nära båtarna som ligger här och man väntar bara på att någon av befälhavarna skall tappa kontrollen över sitt flytetyg och förorsaka en kollision. Men hitintills har allt gått bra.
Träningssegling.
Idag pumpade vi upp dingen med den elektriska luftpumpen som jag nyss hade fixat en förlängningskabel till så att man kunde använda den på fördäck där vi ju brukar iordningställa dingen för sjösättning.
Vad härligt att slippa slita ut foten för att få in luften i pontonerna och durken.
Vi hänger inte på motorn utan paddlar i motvinden fram till sjösättningsrampen som den lokala segelklubben har här och bär upp vår farkost en bit så att den inte skall sjösätta sig själv när högvattnet kommer in igen.
Det blir lite promenerande runt i stan och vi lokaliserar vår gamle vän Hipperdino (matbutik) som finns även här.
Innan vi utför inköpen passar vi på att äta en lunch på en restaurang på gågatan som finns här. Det blir en jättegod lasagne. Skepparen envisas med att sköta snacket med kyparen på spanska. Men tydligen befinner vi oss nu i en turistfälla för han envisas med att svara på engelska.
En vacker kyrka vi passerade.
Vi mår bra!
Efter den goda lunchen köper vi lite middagsmat på Hipperdino och tar oss tillbaks till vårt hem.
Idag körde vi watermakern för första gången riktigt skarpt och allt fungerar som det skall. Påfyllningen funkar utan att vattnet kommer upp ur luftningen nu när den nya rörbiten som Raul tillverkade sitter på plats.
Även den modifierade 3-vägsventilen uppför sig som vi önskar. Det blir 80-90 liter producerade idag och det tar lite över en timma.
En sak jag noterar medans vi kör motorn för att producera vatten är att laddspänningen från generatorn verkar vara lite låg. Vi har en Balmar yttre regulator till vår generator och den verkar ge endast 14.2-14.4 V. Vi har AGM-batterier och de skall ha en lite högre spänning än så.
När jag skaffade Balmar-regulatorn och modifierade generatorn för att anpassa denna ställde jag in regulatorn för AGM-batterier eftersom det fanns ett sådant val.
Efter att studerat manualen börjar jag misstänka att de spänningsnivåerna som denna inställning sägs ge är alldeles för låga. Det är inte riktigt bra eftersom batterierna då aldrig blir fulladdade och det kommer att förstöra dom på sikt.
Jag tillbringar resten av dagen med att förkovra mig i hur batteriladdning går till.
Vi har ju ganska låg stressfaktor så vi kommer iväg en bra bit efter klockan nio. Idag är sträckan ganska kort så vi gitter inte hålla på att kryssa utan det blir motor och stor.
Nedan en liten film som Pia skapat. Den låga hastigheten är Pia’s verk.
Vi är framme kl 12 och ankrar upp innanför den inre pirarmen/kajen. Här finns ingen marina men det är tillåtet att ankra och hamnmyndigheterna intresserar sig föga för lustbåtar. Här ligger en del lokala båtar för boj och ett fåtal besökare. vi lägger oss vid sidan om en belgare som bligar väldigt intensivt på oss när vi håller på med våran manöver. Det var nära att skepparen satte armarna i midjan hukade lite, böjde sig fram och stirrade tillbaks. Vi vet inte vad problemet var. Kanske ville dom ha ankringsplatsen för sig själva.
Efter att vi är klara med ankringen kollar Pia på facebook och ser att Roger varnar för att ankaret lätt fastnar här så att man kan ha svårt att få upp det. Han rekommenderar att man har en s.k. tripplina som används för att dra ankaret bakvägen om den skulle fastna i någon wire eller dylikt.
Vi har ju redan ankrat och för att stilla sinnet skickar vi ner vår lilla filmkamera för att ta en titt på hur botten ser ut. Den visar sig vara väldigt slät och fin så vi kan nog sova gott i alla fall.
Liten kamera på lång stång.
Idag på morgonen stack vi härifrån. Det blåser ju nordligt så det blir kryss. Innan vi kommer rund udden vet inte vinden hur den skall ha det så vi blir tvungna att hjälpa till med motor en liten stund.
När vi ligger på slag ostvart för bästa höjd vrider vinden så att vi kan gå mer norrut. Det är inte så bra för det innebär att andra bogen blir sämre. Hade man kappseglat skulle man nog ha gått över stag. Det verkar som att vindriktningen är mer västlig längre ut från land.
Nu kappseglar ju inte vi så vi fortsätter. Det känns som att vi seglar i cirkel runt vår destination som är tänkt att bli Puerto Castillo.
Till slut slår vi och efterhand visar det sig att vi ligger precis upp till målet. Vilken tur. Eller tur i längden har endast den skicklige som min far brukade säga.
Vi kommer fram strax före klockan 17. Det verkar inte finnas många gästplatser här men efter en liten stund kommer en man på vattenskoter fram och talar om för oss var vi kan ligga. Det blir långsidesförtöjning. Det blåser rätt ordentligt så det blir att förtöja med gummidämparna.
Hamnen är väl inte så rolig. Den är väldigt turistig och det märks på priset på den Irish Coffee vi belönar oss med efter dagens segling. Utsikten från baren var i alla fall ok.
Utsikt från baren.
Till watermaker finns 3 st. elektriska 3-vägsventiler. En av dom, den som man väljer om man skall skicka det nyproducerade sötvattnet till testutloppet under skotbalken eller till tanken är av en annan konstruktion än de 2 andra. I beskrivningen som jag studerade innan jag beställde dem påstods att när de kom till något av ändlägena skulle strömmen upphöra. Jag konstaterade när vi körde igång systemet att den drog ström trots att den gått i ändläge.
Alltså stämde inte beskrivningen och det är ju inte så bra att den ligger och stångas mot ändläget. Det medförde att den stukade kvadranten som vred själva ventilen. Nu gick det att rädda kvadranten men man kan ju inte ha det på detta viset.
Jag satte mig ner och funderade på hur man skulle fixa detta och kom fram till en lösning men för detta behövde jag 4 st dioder. 1N4007 hade varit bra men sådan hade jag inte fått med mig. Märkligt va ? I Gran Tarajal finns inget Elfa så vad gör man då ? Jo man tar cykeln bort till Esbjörn. Han säger då att han kanske har några dioder i sin verkstad. Va bra. Han kommer hit i morgon säger han. Det var i går han sa det och idag hade han med sig 5 dioder till mig. En snäll karl den där Esbjörn. Vi bytte 5 dioder mot 2 st. dingehjul som vi hade över och ville bli av med. Vi hade precis skaffat 2 nya mindre här uppe i järnaffären.
Så här såg det ut efter modifieringen.
Nu har jag varit nere i stuven igen och monterat ventilen. T-röret som Raul svetsade sitter också på plats så nu kan vi provköra igen. Det blir väl någon av de närmaste dagarna.
Så här såg den ut innan modifiering. Man ser kvadranten, den som blev skadad men som lyckligtvis gick att rädda.
Innan modifiering.
Vid 12 tiden kom Raul med rörstumparna som jag hade gjort en ritning över. Han fick svetsa 2 st. likadana. Den ena skall nog fixa så att vattnet rinner ner fint i tanken tror jag.
Tanken, nu var jag rolig hehe, är att vi sätter den andra på dieselpåfyllningen och ordnar en bränslepump till den så att vi kan fylla huvudtanken från dunkarna utan att behöva öppna locket på däcket. Det kan vara svårt att fylla där vid häftig sjögång och dessutom riskerar man att få ner havsvatten i tanken då.
Så här ser dom ut. Nästan som 2 kaffekannor i miniatyr.
Sidopåfyllningsrören.
När vi var inne i järnaffären såg vi att dom hade Loctite gängtätning till ett bra pris. Det kan man aldrig få för mycket av så vi köpte en tub. Det lustiga var att det satt en rulle ihopplastad med tuben. Det såg ut som en rulle tandtråd. Idag tog vi bort plasten runt de 2 produkterna och nu såg det ännu mer ut som tandtråd.
Vi fick slå lite på nätet och konstaterade då att vi köpt gängtätningstråd tillsammans med gängtätningen. Den följde med gratis så det var nog en form av marknadsföring.
Här är en bild på de 2 produkterna.
I morse efter frukost borstade Pia av skärbrädan från brödsmulor i sittbrunnen och spolade sedan ut dessa genom självlänsen. Därefter var hon lustigare än hon själv insåg när hon tyckte att fiskarna fick sig ett skrovmål.
Inte vilket kaffes som helst. Första kaffet från watermakern som vi körde igång efter lunch. Först måste den gå en timme för att spola ut allt konserveringsmedel. Efter det smakade vi och sicket gott vatten det var, och sicket gott kaffe det blev.
”Backpressureventilen” som jag beställt från USA och skaffat en annan fjäder till för att anpassa den till det tryck som passar till en watermaker visade sig fungera förträffligt. Man kan variera varvtalet på motorn inom ett stort spann utan att trycket ändras. Detta är väldigt bra. Om man har en vanlig strypventil riskerar man att spränga slangar om man skulle råka öka varvtalet på motorn det allra minsta.
Det mesta fungerar. Dock har det blivit ett feltänk när det gäller fyllningen av tanken. Jag hade anslutit slangen till luftaren men det visade sig inte vara så bra eftersom luftarslangen inte går lodrätt ner till tanken. Det som händer är att denna slang fylls med vatten och då kommer det inte ut någon luft när vattnet fylls på. Det resulterar i att det nyproducerade vattnet rinner ut i avluftaren i stället för att fylla tanken.
Jag har därför gjort en ritning på en T-koppling som skall monteras på den ordinarie påfyllningsslangen. Raul kommer hit och hämtar den senare i dag så att han kan svetsa en sådan här till oss.
T-rör.
Raul pratar enbart spanska men torde kunna tyda ritningen.
Här har vi några foton från dagens stora händelse.
Här snurrar det ordentligt.
Här får ni en liten film som visar vattenproduktion. Ganska fantastiskt att det kan bli så gott sötvatten av något som tidigare varit saltvatten.
Då var det serverat. Förmodligen det dyraste kaffet genom tiderna.
Premium kaffe.
Nu har vi gjort det förbjudna igen.
Så himla gott. 23 grader i vattnet
